"Du, jag gillar din thaipojke, får jag köpa henne?"
Det är ingen som har några förutfattade meningar eller förväntningar som man kanske inte kan leva upp till.
Om man vill, så kan man till och med ljuga och skaffa en helt ny personlighet och en ny historia och bakgrund.
Här i Emmaboda träffar jag nytt folk hela tiden, och alla är snälla, väldigt snälla.
En del vet knappt ens vad jag heter.
Igår hjälpte jag Maulin att bygga grillen på festivalen, där hon ska stå och jobba.
När det kom någon ny sa hon såhär:
"Hej, det här här min thailändska pojke, jag har köpt henne billigt på postorder".
Här är jag egentligen inte Mia, inte ens Michelin-Mia eller Miamedknuff, utan jag är thaipojken,
och jag komma och börjar lyssna när du ropar "thai". Har det gått för långt då?
I övrigt kan jag säga att jag har fått 12 myggbett, 10 myrbett, en lättare brännskada på benet,
jag har inte duschat sedan i onsdags, men badad och varit halvpackad i stort sett varje dag.
Hälften av tiden här har gått och jag slits mellan halvt hemlängtan, samtidigt som jag peppar till festivalen,
det är ju trots allt nu som det roliga börjar. I morgon kväll flyttar vi antagligen ner till området. Jag är pepp.
Ni som ska hit till Emmabodafestivalen kan ju checka in det största campet, gjort på björkslanor och presenningar.
Ni kan också komma till strandbaren där jag ska jobba en del.
Något ni deifinitivt ska göra är att gå till grillen och posa framför min och Maulins poserwall som vi byggde igår.
Den består av en jävla massa Emmabodaaffischer, och en skylt där det står "Poserwall @ Emmaboda 2008".
Nu ska jag åka till Öland med Jens, Jesi och Torsten.
Puss // Mia with the knuff
Crazy Småland
Första kvällen blev galen och slutade med en nerspydd skjorta och en Torsten som släpade mig i säng.
Det mesta är svart men jag är lycklig ändå, för Emmaboda gör mig galen. Positiv galen.
Fredagen var kom Torsten fyrhjuling fram och det blev besök i Nybro med bad och pizza.
Lillkillen Räzz fyllde sjutton och festen blev galen. Torsten dansade naken på köksbordet och besudlade godiset, '
Räzz och Mälker däckade, Maulin blev erbjuden pengar för mig sin thai-pojke, d.v.s. mig, men vägrade sälja sin slav.
Jag och Juffsis hade ett seriöst snack på toaletten, men det slutar alltid med att jag sitter i hennes knä och kiknar av skratt. Bajssnack med Maulin och lite prat med gulliga lilla polisen. Jag skrattade mig till sömns.
Bakfyllan uteblev igår, vi badade och byggde det största campet ever. Typ.
Det ska vi fortsätta med idag.
Bilder kommer när jag kommer hem.
Puss
Mia with the knuff
Emmaboda is the shit
men nu kom Räzz och Torsten precis tillbaka så nu ska vi fortsätta grogga innan
jag och Torsten ska dra till Cassa.
Emmaboda och Småland är fint och jag är så lycklig.
Puss på er alla & förlåt för tråkigt inlägg.
Räzz skulle skjutsa mig på cykel, Torsten cyklar bredvid.
Torsten: Var rädd om Mia!
Räzz: Äsch, bara tahipojke ju. Lätt att köpa nya.
Torsten: Ja, så kan man köpa en yngre som är lättare att dressera.
12 kg packning och 1000 kg pepp!!!
Efter ångest, ompackningar, tryckande, rullande och till och med lite trampande
så fick allting plats i min väska. När liggunderlaget och sovsäcken är på plats
kommer packningen väga circus 12 kg. Dessutom ska jag ha ett handbagage.
Jag är tjej ut i fingerspetsarna och nu kom jag på att jag glömt tandborste och tandkräm,
det får jag påminna mig själv om.
Vi tjejer tar alltid med oss tröjor, linnen och byxor utifallatt vi kanske skulle sakna något av det.
Någongång i framtiden ska jag lära mig packa som en riktig karl,
men det får bli när jag inte längre är tillräckligt söt, gullig och ömkansvärd att jag kan få
killar att hjälpa mig med min packning på tåg, bussar och dylikt.
Feministerna kommer väl jaga mig med facklor för de orden
men varför skulle vi inte utnyttja männens muskler och svaghet för allting som är vackert,
när de har utnyttjat oss i generationer? Tänk på det, Schyman!
I morgon bär det i vilket fall som helst av till Emmaboda 11.41,
och 14.20 kommer jag kliva av tåget, och om inte Torsten står där då,
så kommer jag.... nu kom jag inte på något tillräckligt hemskt hot,
men det kommer göra ont och vara förnedrande!
På kvällen ska vi på gräsklippningsparty hos Räzz och fredagen är det födelsedagsfest.
Jag siktar på att vara full minst hälften av dagarna.
Puss & kram // Mia with the knuff
Ny kastereringsmetod från USA, utvecklad i Guantanamo.
men när man öppnar ett mejl från sin moster så förväntar man sig väl knappast att
det ska innehålla sådana här bilder va?!
Jag undrar dessutom hur hennes söner reagerade...
Jag ska skicka den här bilden vidare till alla radikala feminister i Sverige,
så att de kan få lite trevliga uppslag till nästa årsmöte.
Jag hatade dig för att du aldrig lät mig gå mot ljuset
Jag vet hur adrenalinet har pumpat i mig och hur kampen för överlevnad till slut avtog.
Man orkar inte kämpa hur länge som helst, och jag slutade bry mig någongång för länge sedan.
Min självdestruktivitet hittade en vuxnare form.
Inatt skrek min kropp att jag skulle fly. Försvinna. Lägga benen på ryggen.
Viljan att förinta alla minnen, bränna upp sängen och klösa upp min hud var starkare än någonsin.
Jag måste bort. Jag vet att jag måste bort. Varje fiber i min kropp skriker att jag inte kan stanna.
Jag har inget val, samtidigt är valet att försvinna omöjligt. Jag måste stanna, för vart ska jag ta vägen?
Han är borta ur mig och min säng sedan länge, jag tassar inte längre på tå
och jag har inga blåmärken att dölja.
Kanske skadade vi varandra lika mycket, men i verkligheten dog jag lite mer,
och i slutändan är det jag som känner mentala skrik slita i min kropp om nätterna.
När framtidsplanerna frontalkrockar med ens minnen
Jag fattar egentligen inte varför, men mamma är mamma.
Jag berättade för pappa att jag kom in. Han sa att han inte var ett dugg förvånad, för jag är ju bäst.
Och så var det med det, för pappa är pappa.
Så nu ska jag läsa två stycken skitkurser på halvfart, så det blir helfart.
Två stycken skitkurser som jag tyckte kanske skulle vara kul att läsa i våras,
tills lynniga jag någon vecka senare kom på att det antagligen är någonslags tolk jag vill bli.
Men nej. Ett år till spillo då jag ska läsa digital (jävla)bildbearbetning och grafisk (fitt)illustration.
Ja, naturligtvis kan jag tacka nej. Naturligtvis kan jag välja att inte gå de två skitkurserna.
Men det känns inte heller så lockande, för digital bildbearbetning och sådant är kul,
och jag vill lära mig mer av det, men.. ja, det är ju inte det jag vill göra.
Det värsta är att jag egentligen känner att jag vill komma bort härifrån.
Jag vill bort från den här staden där paranoian flåsar mig i ryggen.
Borås är en fin stad, en stad som jag alltid kommer att älska, faktiskt, den är mysig.
Tyvärr bär den med sig för många minnen och alldeles för många förbjudna bussturer,
stadsdelar och affärer. Jag kan inte röra mig fritt utan att känna hur jag måste hålla minnena ifrån mig.
Jag behöver komma bort från honom, och han kommer finnas påtagligt nära nu.
Och vad finns det mer som håller mig kvar här?
Mina vänner, de få som bor här, och pappa.
(Ja, mamma, syster och resten av släkten också naturligtvis, men det är pappa jag kommer sakna,
resten är liksom utfyllnad, och jag är samma sak för dem.)
Jag behöver börja om på nytt, jag har förstått det mer och mer den senaste tiden.
Flytta någonstans där ingen känner igen mig, där ingen vet vem jag är.
Så nu jävlar gäller det. Jag ska stålsätta mig, och fixa det här,
för att sedan vara bäst på högskoleprovet, och komma in på skitmånga språkkurser
i en annan del av landet. Jag ska peppa som fan i ett år, för då kommer jag förmodligen försvinna.
Om jag inte ändrat mig igen förstås.
(Förlåt för tråkiga blogginlägg, men jag bara packar och tvättar inför Emmaboda.
Min väska blev full innan jag fått ner allt, så nu vet jag knappt vad jag ska ta mig till.)
Jag tror att jag kommer få ont i ryggen..
I all sin prakt ligger den där, bara väntandes på att få stuvas ner i min söta blå väska
som härstammar från min scouttid på mellanstadiet.
Mitt golv är överbelamrat, och det är inte ens hela packningen som ligger där,
nej, det saknas nämligen två par skor, en skjorta, tält, handduk m.m.
Jag är tjej. Jag är en tjej som ska vara hemifrån i tio dagar.
Dessutom råkar jag vara en klantig tjej som smutsar ner sina kläder väldigt snabbt.
Resultatet blir att jag får ta med tre par byxor, en skjorta, en kofta, en munktröja, tre t-shirts,
en tunn långärmad tröja, en tjock långärmad tröja, fyra linnen, två shorts, leggins, tolv par trosor,
fyra behåar, tolv par strumpor, en klänning, jacka, regnjacka,
stövlar, två par gympaskor, ballerinaskor och flipflops.
Dessutom ska jag ha med liggunderlag, sovsäck, tält, filt, smink, handduk, vattenflaska, vantar,
duschkräm, hårtork, solskydd, ficklampa, mobilladdare, våtservetter, sminkborttagning,
hudkräm, en bok att läsa på tåget, smink, solglasögon x 2, Räzzmus paket, paraply, iPod och en handväska.
Nu kommer paniken smygandes...
HUR I HELVETE SKA JAG FÅ MED DET HÄR PÅ TÅGET?!!
Tips tack.. snälla? Please?
Hjälp...?
Jag kom in på högskolan. Fy fan.
Jag är livrädd. Skräckslagen.
Jag har inte ens berättat för mamma och pappa.
HJÄLP!!!!!!!
Högskola...
Killar utan basröst borde inte få tala i telefon
Klockan är 11.05 och jag har precis satt mig tillrätta med en rostad macka med mycket smör,
tillsammans med ett glas o'boy och dagens Borås Tidning. Telefonen ringer, jag svarar.
Det visar sig vara min systers pojkvän sedan drygt ett år tillbaka, Martin.
Jag: Hej, det är Mia.
-tystnad 3 sek-
Han (tyst): Hej... det är Martin.
Jag: TJA!
-tystnad 3 sek-
Han (fortfarande tyst): Hej...
Jag: Jaha.. Hur är läget?
(I den tydligen 3 sekunders obligatoriska tystnaden undrar jag om han kommer viska sig igenom hela samtalet.
Det visar sig att det ska han. Jag undrar också vad fan han vill eftersom min syster i princip bor hos honom.)
Han: Jo. Det är bra.
Jag: Jaha.. Gött.
-tystnad 3 sek-
Han: Vad gör du?
Jag: Jag käkar frulle.
-tystnad 3 sek-
Han: Hela familjen?
Jag: Nää.. Mamma och pappa går ju upp mycket tidigare. Vad gör du då?
-tystnad 3 sek-
Han: Vi ska äta frukost vi med.
Jag: Jaha. Så Åsa är hos dig?
-tystnad 3 sek-
Han: Bacon och äggröra och sånt där...
Jag: Jahaaa... Vad gott.
-tystnad 3 sek-
Han: Jaaaa
Jag: Mmmm...
-tystnad 3 sek-
Han: Har du Sten där?
Jag: PAPPA!!!
Pappa kommer och tar telefonen ifrån mig.
Pappa: Ja, det är Sten Eriksson.
Pappa: Hallå?
Pappa: Hallå?
Pappa: HALLÅ?!
Pappa: Mia, vem var det som ringde?
Jag: Martin. Han pratar lite tyst.
Pappa: Hallå? Martin?
Pappa: JAHA! Där är du. Jag hörde dig inte...
Söt tjej med bloggångest
Snart 20 år, och sötare än någonsin.
Vissa dagar har man ingenting att säga eller tala om,
inte ens när man försöker tvinga sig själv för bloggens skull.
Jag gillar inte att vika ut mig själv och hela mitt liv till allmän beskådan.
Det kanske tycks som om jag gör det ibland, men ni skulle veta hur mycket jag undanhåller.
Jag har börjat packa inför Emmaboda, det är mycket som ska med när man ska bort i tio dagar.
Speciellt om man är tjej och tar med kläder utifallkanskeattmanbehövernågot.
Ikväll blir det mysfilmkväll, och imorgon blir det bloggpaus. Sådant kan behövas.
HUR STÅR BLONDINBELLA UT?!
Jag blir inte förvånad om tjejer börjar nypa mig i rumpan.
Det händer ofta när jag går på stan att jag känner mig exeptionellt skitsnygg, men det är inte riktigt samma sak.
Alla andra som är skyltfönsternarcissister där ute vet hur det är.
Man går på stan, rak i ryggen och tycker (tror) att man ser bättre ut än den där fina tjejen på andra sidan gatan.
Kanske, om man är lite bitchig just den dagen, så ser man ner på hennes val av skor,
eller tänker för sig själv att hon borde inte ha valt en för liten BH, för hennes tuttar KVÄVS ju. Stackars tuttar.
Såhär är det fram tills man vänder lite lojt på huvudet för att spegla sig i ett skyltfönster,
och då slår det en som en spark i skrevet:
JAG SER JU HEMSK UT!
Antingen är det håret som är på sniskan, eller så är linnet liiiiite för urringat och visar därför en helt omatchade BH
som man bara har på sig för att det är underklädestvättdag. Det värsta av allt är om sminket har runnit.
Vad gör man vid sådana tillfällen? Ja, man försöker ju rätta till det så diskret som möjligt,
för det ser ju helt idiotiskt ut att spegla sig i ett skyltfönster.
Och att dessutom visa upp offentligt att man inte är nöjd med det man ser. Huvaligen vad läskigt!
De senaste dagarna har det dock varit tvärtom.
Jag har känt mig snygg och självsäker. Håret snyggt, sminket snyggt, snygga kläder.
När jag vänt mig huvudet och checkat spegelbilden har jag stannat i förstummelse.
JAG ÄR JU SNYGGARE ÄN VANLIGT!
Jösses Amalia.
Så var det igår. Jag har vuxit in i mitt pojkrufs och älskar det nu. Jag känner mig sexigt androgyn.
Igår hade jag dessutom på mig en nyinhandlad skjorta, som var nerstoppad i ett par högt skurna jeans.
Ja, jag var skitsnygg.
Efter att jag gått alla mina egna ärenden skulle jag upp en snabbis till min mosters jobb
och lämna några papper till henne. Hon har jobbat där hela sitt liv, och jag känner alla hennes jobbarkompisar.
Speciellt Ros-Marie, för det är hon som bakar bullar. Jag stannar därför till och pratar med henne.
Hon skulle gå på semester på måndag, så vi pratar om sommarplaner. Jag berättar om Emmaboda
och Stockholmsresan. Jag kommer därför in på min underbara Cissi i Stockholm, och som vanligt får jag ett
lyckligt leende på läpparna när jag berättar om henne.
Ros-Marie ler lite tvekande och säger:
"Så.. Den där Cissi.. Är hon också lesbisk?"
Jag blir så paff att jag inte vet vad jag ska säga, men räddas av min moster som kommer in och säger hej.
På vägen ut slinker jag in på en toalett och konstaterar det som alla antagligen redan sett:
Jag ser ut som en flata.
Efter en stunds begrundande rufsar jag till håret, lägger på mer smink och
konstarerar att jag ser ut som en snygg flata, en sådan flata som kan få vilken tjej som helst. Så det så.
Mia med fluff?
Det är när man hittar sådana här gamla bilder på sig själv,och förfasas över hur man såg ut som man helt plötsligt
inser att man förändrats. Lyckligtvis till det bättre.
Charmigt på ett sätt, och jag kan egentligen inte förmå
mig själv att tycka att jag var så hemskt ful,
eller snarare att håret var fult. Jag håller fast vid att det är
ganska sött och charmigt.
Så det så.
Shit.. jag är verkligen vuxen nu. Fy fan.
Vi får hoppas att påven aldrig besöker Västerås
Om exakt en vecka åker de uppåt i landet mot Örebro, Västerås och Sigtuna.
En av egenskaperna som jag har ärvt av min mamma är planeringsförmåga,
som vid sådana här tillfällen slår ut i full blom.
Denna kvällen satt mamma med en bunt kartor framför sig, medans pappa halvsov framför TV:n.
Mamma: Och i Västerås här.. ja, då ska vi ju besöka domkyrkan.. och här (pekar på kartan)
kan vi säkert parkera.. och om det är fullt kan vi parkera här...
(Pappa sätter sig upp och tittar)
Pappa: Ja, men här finns parkeringar överallt. P, P, P, P, P, P, P... P-piller över hela Västerås.
Innan han fattar vad han har sagt sjunker han ihop i soffan och ger ifrån sig en lätt snarkning.
Ibland förvånar min pryda pappa. STORT.
En villkorslös kärlek som kan köpas med en affisch
Det finns naturligtvis dagar då jag inte alls känner såhär, men just idag,
och jag skäms inte ett dugg för att erkänna det, så älskar jag
mamma ochpappa med all intensitet som min lilla kropp kan uppbåda.
I vår familj håller vi ihop. Vi är lika tajta som en läderbögs skinnbrallor
på gayklubb. Undantaget är min syster, som alltid känt sig träffad av
vår råa och ganska elaka humor.
Utan självdistans är det svårt att överleva en dag
i min och min pappas närvaro, när vi båda är på bra humör.
MEN! Nu var det inte det som jag skulle skriva om, utan om min kärlek till
mor och far.
Vi hade idag haft en inplanerad liten utflykt till Alingsås.
Detta var i stort sett den enda dagen alla kunde umgås,
och mamma ville så gärna... Ehh.. Vem försöker jag lura?
Jag GILLAR att umgås med mamma och pappa. I måttliga mängder.
I vilket fall som helst så skulle vi gå på en utställning med Hans Arnold.
Ni vet kanske antagligen inte vem denne man är, men tro mig,
han är ett jävla geni.
En duktigare konstnär än Dalí och Da Vinci tillsammans.
Mest målar han skräckteckningar, med otroligt fina och coola detaljer.
En klassiker han gjort är skivomslag till ABBA:s greatest hits.
Jaja. Jag kommer in på sidospår hela tiden, så nu säger jag det bara:
Jag kunde inte följa med på grund av sjukdom, men mamma och pappa åker i alla fall.
När de kommer hem har pappa med sig denna underbara teckning till mig.
Han sa att den påminde honom om mig. Jag blev kär vid första ögonkastet, för det är jag på bilden.
I alla fall i mitt eget tycke. Så. Klar.
P.S De hade med sig en stor påse godis också. D.S
P.S igen. Vad tycker ni om bilden? D.S igen
P.S Åter igen. Jag tycker ni ska kolla in Hans Arnolds hemsida. Eller googla honom. D.S Åter igen.
Det spelar ingen roll om det regnar, bara man är snygg & har biljetter till Småland
Jag vann, och får åka till Emmaboda, helt enligt planerna. Så är det, Bitterfittor förlorar alltid.
Tur och retur Emmaboda, hemifrån i nio dagar. Nio dagar fyllda av fest, fylla, Öland, bad, musik...
Nio dagar fyllda av total lycka. Jag saknar mina Emmabodianer.
Så idag spenderade jag pengar på piletter och en present.
Fyller man 17 år när Mia är i stan, så får man en present, så är det.
Tur för Räzz, att jag kommer dagen innan hans stora dag.
Idag är en bra dag, och för första gången någonsin var mitt narcissistiska jag i skyltfönstrens spegelbild
precis lika snygg som jag kände mig. Det är dags att sluta vara rädd för den outspädda lyckan.
Bag in box och utskämda mammor
Helt plötsligt slutar de vara pinsamma, utan blir excentriska och charmiga.
Ju äldre man blir, desto mer och mer skäms ens föräldrar för en.
Helt plötsligt slutar barnen att vara gulliga och charmiga, utan blir pinsamma.
Mamma & jag, i en mataffär när jag var runt fem år.
Jag sjunger på min favoritvisa, "Brevet från Lillan", men slutar när jag ser att folk tittar på mig.
Mamma: Nej, sluta inte. Du sjunger så vackert.
Mamma & jag, inne på Systembolaget för några timmar sedan.
Egentligen är mamma ingen vindrickare, men eftersom hon har semester lägger hon en vinbox i korgen.
Jag: Mamma, ska du köpa en bag in da box?
Mamma: Ja.
Jag (sjungandes, lågt): It's a bag in box, it's a bag in box, it's a bag in a box!
Mamma: Tyst! Folk stirrar.
Jag (sjungandes, högt): VAR ÄR BOXEN? HÄÄÄÄR ÄR BOXEN! VAR ÄR BOXEN? HÄÄÄÄÄR ÄR BOXEN!
(här pekar jag på alla möjliga olika boxviner och folk börjar skratta)
Mamma: MIA! Snälla...
Jag (ännu högre): B SOM I BAG B SOM I BOX B SOM I BAG IN BOX!!!
och nu var jag tydligen inte ett dugg gullig, bara pinsam...
Lyssna, njut och sjung på systemet...!
När viktiga saker fyller min dag
Oviktiga saker är t.ex. att dammsuga rummet, det som inte blivit gjort på fyra, fem veckor.
Det kan också vara att tvätta, ringa telefonsamtal man lovade att ringa för flera dagar sedan,
klippa gräsmattan, diska och duscha.
Viktiga saker är däremot att försöka klara det där omöjliga Scooby Doo-spelet,
måla tånaglarna i en ny röd nyans, äta kokostoppar från markanden, vara social på msn
och att skratta sig till döds till filmen Corpse Bride.
Ni hör ju. Det handlar om prioriteringar här i livet.
Jag gör bara viktiga saker. Synd att de sakerna bara är viktiga för just mig.
Tillåt mig presentera Fröken Bitterfitta
Jag och syster träffas sällan och när vi sitter i baksätet försöker vi ta igen allt som har hänt den senaste tiden.
Jag: Jag var i Arvika förra helgen.
Hon: Jaha. Festivalen?
Jag: Nää.. Haha. Du vet, smålänningarna som jag träffade på Hultan?
Hon: Ja.
Jag: Malin skulle lämna av Josse och Mälker i Arvika, och jag hängde på. Jag åkte hem sen på kvällen,
och var inte tillbaka förrän sex på morgonen!
Hon: Fan vad onödigt.
Jag: Men jag hade skitkul! Vi sjöng dansbandsmusik hela tiden och träffade glamrockare och...
Hon: Fan vad onödigt.
Jag: Kanske det, men vi hade skitkul i alla fall:
Hon: MAMMA!!
Mamma: Ja?
Hon: VARFÖR FICK INTE JAG GÖRA SÅNT NÄR JAG VAR I HENNES ÅLDER?
Mamma: Det fick du väl.
Hon: MEN VARFÖR GJORDE JAG INTE DET DÅ?
Jag: För att du kanske inte hade lika galna kompisar som jag. Då hängde du ju med Mormon-Ida.
Hon: JAG FICK INTE FÖLJA MED JENNY PALM TILL VARBERG!!
Mamma: Åsa, då var du 13! Mia är snart 20.
Hon: MEN ÄNDÅ!
Jag: Du är medveten om att du hade flyttat hemifrån när du var lika gammal som jag?
Hon: Men ändå..
Sådan är min syster. Fröken Bitterfitta.
25 år och bitter över att livet har tilldelat henne en syster som alltid har varit smal, snygg (snyggare än hon i alla fall),
inte haft några finnar, alltid haft vänner som varit roliga, haft bättre betyg och fått göra fler roliga saker än hon.
Så långt tillbaka som jag kan minnas har hon tagit ut sin bitterhet på mig.
När jag var 12 år, och hon 17, och inte ville ha efterrätt så sa hon: "Nej, du måste väl tänka på figuren".
Själv tröståt hon dubbelt så mycket och klämde sig säkert sedan på magfläsket bakom stängda dörrar
och förbannade mig för att jag var naturligt smal. Hon visste att jag inte gillade muffins, men inbillade sig att jag avstod från kaloribomberna för att jävlas med henne.
8 år senare är hon fortfarande bitter. Hon är bitter över att jag fortfarande har samma vikt som när jag var 12,
och att jag kan gå i minishorts, medans hon köper badshorts på H&M:s herravdelning.
Hon är bitter över att jag kan göra en spontan roadtrip till Värmland, medans hon inte ens kan få sin sambo att äta glass före middagen, och ännu mindre äta middag framför TV:n.
Mest av allt är hon bitter över att hon inte fick åka till Varberg med Jenny Palm när hon var 13. Det har hon ältat och slängt i ansiktet på mig (för det var mitt fel. Det är mitt fel. Jag var åtta och visste ingenting, men det är ändå mitt fel) sedan jag var elva år. Så hon har bestämt sig. Hon tänker inte vara kattvakt när mamma och pappa ska resa. Hon tänker inte vara kattvakt trots att hon inte har några planer mer än att titta på gamla fornlämningar och geocacha. Små dagsutflykter.
Hon tänker inte vara kattvakt, för om hon är det, så skulle jag få möjlighet att åka till Emmaboda och stanna där i 1,5 vecka. Därför tänker hon inte vara kattvakt, för ska inte hon få ett roligt liv, så ska jag inte heller få det. Punkt.
Sådan är min syster. Fröken Bitterfitta och Fröken Missunsam i en och samma person.
Första bilden som kom upp när jag googlade "bitterfitta"
Rolig fantasifull rubrik
Jo, för de har stannat i växten!
Varför har Mia inte bloggat på hela helgen?
Jo, för att hon mår lika illa som en gravid kvinna på Liseberg efter att hon ätit världens största hamburgare.
Puss. Ni hör av mig imorn.
Enslig grotta sökes till kärleksneurotisk liten kvinna
Det gör så jävla förbannat fittkukont att sakna och vara så osäker som jag blir.
Jag ska flytta upp till det ensligaste berget i ensliga bergen och leva som eremit.
Jag tror att jag skulle passa i djurhudar och kanske skulle jag också gilla rått kött.
Om jag har tur så kan jag bli en vis kvinna som ger råd åt främlingar,
men förmodligen så kommer jag bita alla som kommer för nära.
Det smartaste vore att skaffa en folkilsken bergsget som stångar alla över kanten.
Men innan jag gör något sådant drastiskt kanske det är bäst att jag
skriker lite och biter mig jättehårt i handen. Sådant brukar hjälpa.
Ödets irioni har gjort att jag krossar folk, trots min vikt.
När jag slutade älska mellan svettiga lakan, började jag krossa hjärtan
med mitt bländande leende och välsvarvade ben.
Lika poänglös som en cigg;
det slutar bara med ett förstört inre och ett uppslitande avsked.
Igen. Igen. Igen. Igen...
Nästa gång är det min egen tur
Jag: Du?
Hon: Ja?
Jag: Vet du vad?
Hon: Nej?
Jag: Jag hatar mig själv.
Hon: Näää....?
Jag: Jo.
Hon: Men VARFÖR?
Jag: Jag glömde min tandläkartid.
Hon: MEN MIA? VA FAN?
Jag: Jag vet. Jag hatar mig själv.
Hon: DU DÖDAR DIN MORMOR OCH GLÖMMER TIDEN?!
Jag: Ja.
Sån är jag. Mitt sanna jag. Hemsk.
Fritt fall i lyckodjungeln
Det är dags att släppa taget och falla fritt in i nya armar.
Jag klamrar mig fast, mina fingrar har stelnat i samma grepp för länge sedan.
Jag skrev att jag ville skratta hysteriskt, trilla av stolar och vira in mig i gardiner,
och det slutade med att skrattet bubblade i ur mig, stolarna föll som korhus,
och jag är invirad i en gardin stor som ett lakan.
Det är svårt att vara lycklig när man tappat bort instruktionsboken,
och varningssirénerna ljuder i mitt huvud:
"VARNING VARNING! För mycket lycka gör dig sjuk!"
Jag har inte läst slutet, men jag slutade tro på sagor som liten flicka.
Rödluvan blev trots allt bara vargbajs. Ingenting annat.
Jag & min homosexuella schizospegelbild
Länge är ungefär två månader. En hel livstid. Tydligen.
Han: Mia, har du blivit blödig?
Jag: Som fan.
Han: Det märks. Du är en annan person.
Jag: Idag köpte jag ett par rosa skor...
Han: Vad fan går du på egentligen?
Jag: De har sagoslott på sig...
Ibland tittar jag mig i spegeln och undrar
vad fan det är för androgyn flata som tittar tillbaka.
Puss / Mia with the thrust
Jag klarar mig, för jag har chips i väskan
Fötterna gör ont och det är dags att sluta
låtsas vara någonting jag aldrig kommer att bli.
Dekadensen och snefyllorna har ersatts av kramar och böghögar.
Jag lyssnar till det smattrande regnet tills jag somnar.
Jag glömde tandläkartiden och allt jag vill är att gråta.
Fitta. Jävla slaskfitta. Fula jävla sladderfitta.
Du luktade så gott om mornarna.
Prinsess-skorna kan inte fylla tomheten,
men min rosa festivalfilt håller mig varm och paniken borta.
Ibland glömmer jag bort att jag är lycklig.
I love shoes.
Det är okej. Jag överlever det. Jag överlever också att ha små bröst, smal midja och att jag får köpa jeans på barnavdelningen. Jag har försonats med mitt öde och min kropp och slutat vara en bitterfitta.
Dock har jag en känsla av att det är en sak med min kropp som jag aldrig kommer att försonas med.
Mina små fötter. Jag har storlek 35. De flesta stora kedjor har 36 som minsta storlek. Ibland har man tur och hittar skor i strl 35 på Scorett eller Bianco, men oftast är de alldeles för dyra för min budget. Jag blir ofta kär i skor från Din Sko eller andra billiga kedjor, men.. ja. Skorna är för stora.
Så den dagen det kommer en plastikoperation som förstorar fötterna så tar jag ett banklån och fixar mina fötter till strl 36.
Kanske kommer mina fötter då att se ut som en kanoter, men jag överlever det, bara jag har snygga skor på dem.
Arvika
Tillsammans med Maulin, Torsten, Juffsan och Mälker satt jag fyra timmar i Maulins vita lilla bil och skrålade till alltifrån The Sounds till Aqua via dålig techno och dansband. Jag hade bränt den ultimata roadtripskivan.
Vi passade också på att rejsa med ett gäng glamrockare från Göteborg. Torsten moonade och tyckte att jag skulle moona med framstjärten. Sedan blev vi alla vänner och festade på en parkeringsruta några kilometer från Arvika.
I Arvika mötte vi upp en Räzz i alienmask, lyssnade på Kents spelning och jag fick åter pussa på tvåmetarn från Stockholm. Ja, det är sant. Han är 2.03. Jag är 1.57 och får stå på tå för att kunna slicka på hans bröstvårta.
Det är missfosterhumor när den är som roligast. Hohoho.
00.42. satte sig Maulin och jag åter i bilen för att köra hem. Torsten plankade in, men vi varken vågade eller kunde.
Vi körde fel på motorvägen i cirka en timma innan vi kom rätt igen. Pappa blev orolig när klockan blev fyra
och vi fortfarande inte var hemma. Då var vi i Mellerud, cirka 2 timmar från Borås, där Maulin skulle sova hos mig.
Efter ett tag blev Maulin väldigt trött, och jag, körkortslösa jag, satte mig bakom ratten, gasade på under cirka 20 mil
och körde nästan på en älg.
Vi var hemma hos mig 05.40. Wohoo.
Vi hade jätteroligt
Från Vänster: Maulin, Mälker, jag, Juffsan. Torsten på marken.
Roadtrip
Hundra saker att göra idag. Hundra saker jag inte gjorde.
Jag drar istället på en spontan roadtrip till Arvika med mina smålänningar.
De kör en omväg till Arvika. Enbart för min skull. För att jag inte vill gå på fest ikväll,
och för att jag behöver en ursäkt för att inte gå.
Arvika. Jag har aldrig ens varit Värmland innan. Coolt.
Jag kommer hem inatt. Imorgon ska jag till Göteborg.
Jag undrar om det här med blogg verkligen är min grej?
Perfekta sadistyrket.
Direkt när jag klev in genom ytterdörren för en timma sedan visste jag att något var fel. Det fanns en spänning i luften som inte kändes helt behaglig. Där på köksbordet låg det. Brevet med stort B.
Jag ville helst av allt slänga det, men jag visste att det skulle bli värre av det, som en förbannelse, som förföljer en tills man till slut dukar under totalt. Jag närmade mig med tveksamhet, tog det i min hand och slet upp det.
VART TOG DU VÄGEN?!
Orden lyste mot mig som om de var skrivna i blod.
Man ska aldrig tro att man kan komma undan. ALDRIG. Folktandvården hittar en överallt.
De bad mig att ringa upp snarast möjligt, men hotet lyste igenom de vänliga, byråkratiska orden.
Vänligt nog upplyste de mig också om att jag skulle debiteras en avgift på 200 kr för uteblivet besök.
200 svenska riksdaler tycker jag är ett ganska rimligt pris att begära av någon som underlåtit att komma till tandläkaren för att laga ett hål, mitt under semestertider, då det kan vara väldigt jobbigt att få en tandläkartid.
För ja, sanningen är den att jag mycket väl visste att jag missade en tandläkartid den 24/6 10.00.
Min tandläkarskräck sa till mig att jag om jag åkte till tandläkaren just den dagen, så skulle jag bli styckmördad, våldtagen (i just den ordningen) och sedan doppad i frätande syra för att dölja spåren.
Antagligen skulle de döda mig innan de styckade mig, och det skulle de naturligtvis göra med tandläkarborren. Alldeles logiskt.
Så, ja, 200 kr, alltså. Rimligt? Javisst.
Så jag tar tjuren vid hornen och gör som alla andra hederliga svenska medborgare skulle ha gjort.
Blåljuger.
Receptionist: Fristad Folktandvård, det här är Ingrid.
Jag: Ja, hej, mitt namn är Mia Eriksson och jag hade en tandläkartid den 24/6 som jag missade.
Receptionist (strängt): Jaha.. ja, det var ju inte så bra.
Jag: Nä, men det var så att min mormor, dog den 22:a..
(här stockar sig min röst väldigt naturligt, och det hörs att gråten är påväg)
och ja, vi har haft fullt upp med att röja ut hennes hus.. och mitt i allt kaos så glömde jag av tiden.
Receptionist: Ja, men det är ju självklart. Sådant händer så lätt. Ska vi ta och boka en ny tid?
Jag: Ja, tack, det vore jättesnällt.
Receptionist: Jag ser här att du har blivit debiterad 200 kr för att du inte kom, men vet du vad?
Jag tar bort den skulden här, så det behöver du inte tänka på.
Jag: Tack så jättemycket.
Jaha. Nu är frågan vad jag ska ljuga om när jag inte vågar gå dit nästa vecka?
Hur många gånger kan mormor dö innan det blir misstänksamt? Vad tror ni?
Bäst? Jag? *rodnar*
Jag kan inte rå för det, men kanske är det helt naturligt att när man för första gången googlar sig själv (eller ja, googlar "miamedknuff") bir pirrigt glad när sånt här kommer det här upp! Visserligen var det här inlägget det enda i sitt slag, och visserligen så är jag inte alls bäst på "dikter", en glad kan jag väl få bli i alla fall? Lite?
Men jag måste säga att min bilddagbok är bättre. Fler texter/dikter o.s.v. Kanske skulle jag lägga upp mer sånt här också,men det verkar lite poänglöst. Eller?
Ni som har bilddagboken kan ju besöka "andetag", för det är jag.
Ni som inte har bilddagboken kan ju vara ledsna, för jag har gästlösen.
Nu ska jag schteka mer i solen.
Länk till inlägget: http://metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.2532313
Så nu vet du varför jag gick förbi dig vid bussen
att det tillför något till min ovårdade rufslook som jag tror mig ha.
Ända tills jag tittar mig i spegeln.
Sömnlösheten under de varma och ljusa sommarnätterna tär på mig,
men jag vill inte erkänna att tröttheten gör det svårt att behålla eufroin som spritter i mitt inre.
Jag lever på uppåttjack och nybakta blåbärsmuffins, för vad annars kan jag göra?
Jag minns inte när jag grät sist, sådana enkla saker är lätta att glömma, även för en flicka med elefantminne.
Andra saker går inte att utplåna utan omfattande lobotimi.
Mardrömmarna är inte lika plågsamma som de brukade vara, men du är där.
Du gör mig illa. Du är elak. Du är sårande. Du gör mig till den jag är idag.
Så nu vet du varför jag gick förbi dig vid bussen
Bruised by shrimpcheese.
Konstiga händelser verkar inträffa hela tiden för mig.
Jag hamnar i konstiga situationer, där jag t.ex. får gömma mig för svenska B-popstjärnor
i buskarna när de vill ha telepatisex med mig.
Jag vaknar av att grodor nästan går i mitt ansikte.
Idag skadade jag mig för att jag öppnade kylskåpsdörren, och räkosttuben ramlade ner från kylskåpsdörren.
Det gjorde ont och jag skrek. Nu har jag ett blåmärke på foten.
FRÅN EN RÄKOSTTUB?!!!!
Är det jag som är otursförföljd eller är det helt enkelt så att jag bara är... klantig?
