Det är dags att släppa taget och falla fritt in i nya armar.
Jag klamrar mig fast, mina fingrar har stelnat i samma grepp för länge sedan.

Jag skrev att jag ville skratta hysteriskt, trilla av stolar och vira in mig i gardiner,
och det slutade med att skrattet bubblade i ur mig, stolarna föll som korhus,
och jag är invirad i en gardin stor som ett lakan.

Det är svårt att vara lycklig när man tappat bort instruktionsboken,
och varningssirénerna ljuder i mitt huvud:
"VARNING VARNING! För mycket lycka gör dig sjuk!"

Jag har inte läst slutet, men jag slutade tro på sagor som liten flicka.
Rödluvan blev trots allt bara vargbajs. Ingenting annat.