Lite drama i mitt banala liv
För det mesta finner jag mitt liv ganska så ordinärt och händelselöst.
Det är liksom skola, måndagsquiz med tillhörande lätt berusning, slit och släp i skolan,
ångestattacker över framtiden, lite gos med pojkvännen, sammandrabbningar med roomies,
fikor med Pusjkins Puddingar, antikvariatfynd, TV-serier, pastarätter och tonvis med plugg.
Men då och då händer det något roligt; man träffar nya vänner, spontandricker alldeles för mycket vodka en onsdagskväll eller något liknande.
För några veckor skrev en lärare jag hade för tre år sedan när jag läste engelska på GU till mig på facebook.
Han beundrade mig på avstånd och blablabla. Lite läskigt, lite pinsamt, lite smickrande.
Någon dag senare bestämmer jag mig för att ta tag i mina engelskarester (jag menar, det vore ju bra om jag kom in på översättarprogrammet nu när jag kämpat arslet av mig i tre år), och ska då kontakta studievägledaren på engelska institutionen. Det visar sig att ordninare studievägledare är sjukskriven och att han är "vikare".
Så tack, men nej tack, jag tänkte att jag gör tentan och klarar jag den inte kontaktar jag ansvarig lärare för handledning. KNULLA MIG FUCKING BAKLÄNGES! Tror ni inte att det är han som är ansvarig jävla lärare?
FAN! Jaha. Så nu då. Jag kommer inte klara tentan, men jag tänker INTE kontakta honom och sitta på hans kontor och diskutera mitt underkänt som jag fått för tredje (!!) gången. Aldrig.
Jag klarar inte av att hantera sån här skit. Det är för mycket jäva Gossip Girl för mig.
En sen sammanfattning
Fem händelser som varit bäst det här året:
1. Alla eftermiddagar då jag, Elin & Anna skulle plugga, men mest skrattade & flamsade bort timmarna.
2. Parkbänkshånglet som aldrig ville ta slut
3. Club Nostalgia på Jazzhuset, då Anna S, Evelina & jag dansade flera timmar tills fötterna var onda & rösterna hesa
4. Quizkvällarna med Emilia som gjort måndagarna ofantligt mycket bättre
5. När jag kom hem till kollektivet efter en natt i Borås & upptäckte att den finaste pojken satt i soffan
& väntade på mig med nybakad äppelpaj & tända ljus.
Fem händelser som varit sämst det här året:
1. När jag blev sviken av han som betydde absolut mest för mig, när jag verkligen behövde honom.
2. Alla hemska lektioner i språkfärdighet när jag upptäckt hur dålig jag är på att tala ryska
3. Den fruktansvärda Turkietresan då allt bara blev fel från början till allra sista slutet. Ville bara hem.
4. Alla ångestfyllda nätter då jag inte kunde sova på grund av stressen
4. Alla ångestfyllda nätter då jag inte kunde sova på grund av stressen
Och där tog det slut. Måste ändå varit ett ganska bra år.
Blev året som du tänkt dig?
Om något hade sagt till mig vid den här tiden förra året, att jag & Petter inte skulle vara tillsammans
längre ett år senare, & att jag skulle vara med någon annan, så hade jag sagt: FUCK YOU. Du ljuger.
Så nej, inte alls. Det har nog blivit väldigt myckt bättre än jag kunnat föreställa mig.
Så nej, inte alls. Det har nog blivit väldigt myckt bättre än jag kunnat föreställa mig.
Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?: Åkt utanför Europa (om nu Turkiet räknas) och lärt mig dansa pole dance
Vilka platser besökte du?: Oj, Emmaboda, Nybro, Kalmar, Lilla Sinnerstad, Kristanstad, Borås, Uppsala och Turkiet
Stora scenen, Emmabodafestivalen, dagen innan anstormningen
Är det något du saknar år 2011 som du vill ha år 2012? Bättre självdisciplin
Vilka datum från år 2011 kommer du alltid att minnas? 8 maj (jag och Petter gjorde slut första gången), 4 juni (Andra Långdagen), 17 augusti (jag och Petter gjorde slut igen - för gott), 24 septemer (min och M's första kyss), 30-2 september då jag hade födelsedagsfest & de underbaraste flickorna var på besök, 23 november då jag tatuerade mig.
Vilka datum från år 2011 kommer du alltid att minnas? 8 maj (jag och Petter gjorde slut första gången), 4 juni (Andra Långdagen), 17 augusti (jag och Petter gjorde slut igen - för gott), 24 septemer (min och M's första kyss), 30-2 september då jag hade födelsedagsfest & de underbaraste flickorna var på besök, 23 november då jag tatuerade mig.
Vad var din största framgång 2011? Att jag lyckats med att jonglera vänner & skola, med i alla fall hyfsat resultat
Största misstaget? Att jag & Petter blev tillsammans igen efter att ha gjort slut. Felfelfel.
Har du varit sjuk eller skadat dig? Det hör till att skada sig när man dansar pole dance. Visste t.ex. inte att man kunde få blåmärken på snippan, men det kan man. Trillade också handlöst ner från stången när jag hängde upp & ned. Ajajajaj. Dessutom har jag varit stressjuk och haft magkatarr.
Bästa köpet: Min tatuering, och min utlandsresa som jag ska göra om nio dagar!!
Har du varit sjuk eller skadat dig? Det hör till att skada sig när man dansar pole dance. Visste t.ex. inte att man kunde få blåmärken på snippan, men det kan man. Trillade också handlöst ner från stången när jag hängde upp & ned. Ajajajaj. Dessutom har jag varit stressjuk och haft magkatarr.
Bästa köpet: Min tatuering, och min utlandsresa som jag ska göra om nio dagar!!
Vad spenderade du mest pengar på? 1. Hyra 2. Mat 3. Kurserna i pole dance
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Ganska lika tror jag. Var väldigt ledsen feb-aug, men har bara varit glad sedan september började.
Vad önskar du att du gjort mer? Städat, besökt familjen & fotograferat
Vad önskar du att du gjort mindre? Skolat från tisdagslektionen
Vad önskar du att du gjort mer? Städat, besökt familjen & fotograferat
Vad önskar du att du gjort mindre? Skolat från tisdagslektionen
Blev du kär i år? Otroligt himlastormande jättekär
Bästa boken du läste i år? "Battle Royale" av Koshun Takami
Vad gjorde du på din födelsedag?: Tog sovmorgon, fick en födelsedagschokladbit, ett hemmagjort kort + bokmärke av bästaste roomien, höll ett föredrag om Lermontov och firade sedan med hamburgare, quiz och alkohol på Sejdeln tillsammans med Emilia
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Färre läxor
Hur skulle du beskriva din stil år 2011? Obefintlig? Har knappt köpt kläder alls, och har samma stil som jag haft de senaste åren.
Hur skulle du beskriva din stil år 2011? Obefintlig? Har knappt köpt kläder alls, och har samma stil som jag haft de senaste åren.
Vad fick dig att må bra? Mickes otroliga förmåga att känna mig alldeles varm och lugn, samt Annas och Elins stöd i de svåra pluggtiderna.
De bästa nya människorna du träffade? Micke! Artur, och de fina quizmänniskorna på Sejdeln.
Discopung & patriarkat
Jag har den senaste timmen typ försökt få ur mig något smart och vettigt och fint, men det blir fan antingen för smörigt och gulligulligt eller jävligt bitterfittigt, så det får bli något... annat.
Jag är inte lika fräsch som jag ser ut. Min roomie trodde att jag var nyduschad, men nej, mitt hår är blankt för att det är fett, för jag har inte duschat sedan i måndags (tror jag, kan vara söndags). Jag måste antagligen skrapa bort svetten från min kropp. Till och med jag känner att jag luktar discopung.
Jag blir sådan när jag kommer in i en tentaperiod, förutom att det inte är någon ordentlig tentaperiod som jag är inne i, utan jag skriver bara en futtig uppsats på fem sidor, om den alldeles eminenta boken som jag håller i handen.
Jag glömmer liksom bort att städa, duscha och laga mat. Förfaller ner i något slags sunk.
Jag glömmer liksom bort att städa, duscha och laga mat. Förfaller ner i något slags sunk.
Förresten, läs inte den där jävla boken. Serri, jag får krupp. Den DÄR JÄVLA TOLSTOJ SKRIVER OM KVINNOR SOM OM VI BARA VORE SNIPPOR SOM MÄN KAN ANVÄNDA FÖR ATT RASTA SIG PÅ "FÖR SIN HÄLSAS SKULL"!
Den skrevs för 120 år sedan, och det är fan fortfarande samma argument som används när män ger sig på kvinnor sexuellt. Lite typ: "Jomen, du vet, jag hade ju inte runkat sedan i torsdags, så jag var ju på väg att få blueballs vettu, och där gick hon med kort kjol.."
Den skrevs för 120 år sedan, och det är fan fortfarande samma argument som används när män ger sig på kvinnor sexuellt. Lite typ: "Jomen, du vet, jag hade ju inte runkat sedan i torsdags, så jag var ju på väg att få blueballs vettu, och där gick hon med kort kjol.."
Så långt har vi kommit (ingenstans alls alltså). FAN VAD JAG BLIR UPPRÖRD. Det är inte bra för min sköra hälsa. Har varit stress-sjuk i en vecka. FAN. JÄVLA PATRIARKAT!
Okej. Nu lägger vi ner det här och lugnar ner oss med lite skräp-TV och infyllande av visumpapper.
Ja, VISUMPAPPER. Jag ska ut och resa. Långt bort. Långt, långt bort. Till ett exotiskt land.
OHH... Cliffhanger.
X
Jag har precis sagt att jag är kär. I honom. Det är första gången någon av oss säger det.
Han ler stort och lyckligt mot mig och smeker min kind. Pussar mig över hela ansiktet.
Sedan säger han: "Du är finast i världen. Du är bäst. Du är underbarast" och kramar mig så hårt att jag nästan tappar andan.
Det är inte vad jag vill höra.
Jag vänder mig om. Vi ligger sked, gosar oss närmre varandra och han korsar sina armar hårt runt omkring mig. Det är som att flyta bort i värme och trygghet. Men jag vill inte att han ska se att jag nästan gråter, gråter, för hur kan man vara med någon som påstår att han vill vara min pojkvän men knappt kan säga att han tycker om mig, och uppenbarligen är totalt oförmögen att säga att han är kär?
Så tar han ett djupt andetag och mumlar in i min rygg, så tyst att jag nästan inte hör:
"Då är vi två".
"Vadå?"
Det går en minut, kanske två.
"Jag är kär i dig med. Väldigt, väldigt kär"
Ungefär såhär är det
Det går inte en dag utan att jag tänker på bloggen, och jag vill bli sådär (halv)grym på att blogga igen.
Jag försökte verkligen i våras, men det är svårt när världen rämnar runt omkring en.
Dessutom så är det mycket som har hänt sedan jag bloggade regelbundet senast; jag har flyttat, blivit kär, gjort slut, skaffat nya fina vänner, blivit kär i igen och lärt mig nya språk.
Men från och med nu ska jag klämma ur mig MINST ett inlägg i veckan (annars får ni ge mig smisk), & jag tycker att vi inleder med en sammanfattning av mitt högst ordinära & småtråkiga liv.
För snart 1,5 år sedan övergav jag landet för storstaden. Jag bor numer på stadens mest beryktade,
knasiga & bästa gata tillsammans med fyra andra fina själar i det stökigaste & jobbigaste kollektivet.
För det mesta är det himla fint ändå.
Istället för att sova på långfärdsbussar & pendla tar jag vagnen härifrån varje morgon.
Det tar exakt sju minuter att gå, vilket fortfarande känns himla lyxigt.
På kvällarna gör jag till exempel läxor (det är rena rappakaljan men snart har jag min kandidatexamen. Pepp!)
Måndagshänger med Emilia (som har finaste bloggen!)
Hänger upp-och-ned
Tittar på kulturella dokumentärer om mördade ryska journalister
eller gosar med finaste pojken som ger mig hjärtklappning, ömma läppar & lyckorus.
Och alltså, det känns så himla konstigt att jag inbillar mig att någon därute bryr sig om mitt liv,
men WTF! ÅT HELVETE MED JANTELAGEN! Klart alla vill veta allt om mig. Jag är ju faaaaab!
Men ungefär såhär spännande är det, & inte särskilt mycket mer. Men I like it.
Kan ju inte bli så mycket bättre
De senaste dagarna då jag inte bloggat har jag:
- Stigit upp klockan sex (efter några få timmars sömn) för att spurtplugga inför tentan några timmar senare.
- Gjort tentan och pendlat mellan lättnad, apati och mentala gråtattacker.
- Gått vilse i Tynnered.
- Skällt ut min mormor inför halva släkten.
- Blivit apkalaspackad.
- Gjort pussmärken (och fått själv också för den delen) på Linafina.
- Gått ut i Borås för första gången på typ ever.
- Blivit raggad på av en av mina bästa vänners storebror.
- Varit bakfull.
- Firat pappa.
- Åkt hem till Göteborg.
- Somnat.
- Vaknat av borrljud.
- Läst Anna Politkovskajas "Rysk dagbok" och tänkt "idag ska jag gå på promenad".
Så nu vet ni vart ni har mig
WE SURE ARE CUTE FOR TWO UGLY PEOPLE
Det är som om han kan känna min rastlöshet, hur dess virvelvindar sliter i mig.
Det lättaste som finns är att bli en självuppfyllande profetia.
Jag vill bara vara din, ha ditt skulderblad som kudde, andas doften från din hals
och krypa in i de varmaste ögonen som finns.
Jag kämpar med näbbar och klor för att det som är jag inte ska skilja oss åt
На Здоровье ленин!
Tjenare Mannen!
Idag är det enligt mycket säkra källor skinnjackeväder och jag känner hur det spritter lite i mina små tossingar!
Idag är dessutom dagen med stort D, dagen då allting åter faller på plats och blir som det ska vara.
Idag är dagen då Team Tolstoj (+ lite löst folk) äntligen återvänder in i vår älskade ryskalärare T's varma famn! Vi skiljdes åt under tårar 20 dec, och har sedan dess saknat varandra med all intesitet som vi kunnat uppbåda.
Hon var den som gav oss luft under vingarna när vi som unga nybörjarare i det ryska språket försökte lära oss kasus, hon var den som gav oss dumstrut när vi inte gjort våra läxor, och som drömde mardrömmar om mitt och Annas pladder och spred historien om Elins sexkoma.
Åh, som jag saknat hennes underbara senapsgula minikjolar!
Så nu ska spritta iväg till mitt vanliga rendez-vous @ Crossway och sen BA GÖTTA MEJ!!
Känner mig som en kalv som släpps ut på det frodiga ryska grammatikbetet!
Att jag är ruskigt snygg idag är ju faktiskt bara en bonus.
Sjukdomssysselsättning
Sex konstiga saker som ni (förmodligen) inte visste om mig:
Ett: Jag kan inte blåsa tuggummibubblor, vissla eller blåsa upp ballonger. Som jag sa i Torsdags: Jag suger på blowjobs!
Två: När jag och min syster var små och sjuka gav mamma alltid oss äppeljuice, därför kan jag idag inte dricka det utan att känna någon form av konstig smak i munnen som jag förknippar med sjukdom.
Tre: Jag lyckas på något konstigt sätt alltid dra på mig konstiga smeknamn. Ett urval:
- Gurkan (utvecklades sedan till "Gürkan")
- Michah
- Michelin-Mia
- Miamedknuff (dah!)
- Saken/Lilla Saken/Miasaken
- Plutten (det populäraste som de flesta kallar mig någon gång)
- Kåt-Mia
- Thaipojken (blev sedemera "Thai")
- Hitler (ja, det är faktiskt sant)
Fyra: Jag är egentligen jättejätteblyg och TOTALT socialt inkompetent, men brukade dölja det genom att agera tvärtemot mina instinkter. Det gjorde att folk oftast tyckte att jag var väldigt intensiv och galen, vilket jag inte ALLS kunde förstå. Jag är nog fortfarande ganska socialt inkompetent, men de flesta ser mig själv bara som galen, och jag har nog blivit det på riktigt.
Fem: Men fastän jag för det mesta är ganska galen så kan jag få lows då jag är lugn, tyst, tråkig, blyg och totalt ointressant. Oftast är jag då inte heller intresserad av att vara överenergisk, utan stannar i det där stadiet.
Men det är alltid antingen eller: Hyper eller lugn. Nästan aldrig något mellanting.
Sex: När jag var liten tyckte jag att jag var så jävla ful att jag trodde att jag ALDRIG skulle få ligga, såvida jag inte sålde mig på gatan. Denna övertygan höll i sig till tidiga tonåren.
Annars är jag, som ni ser, helt normal.
Ett: Jag kan inte blåsa tuggummibubblor, vissla eller blåsa upp ballonger. Som jag sa i Torsdags: Jag suger på blowjobs!
Två: När jag och min syster var små och sjuka gav mamma alltid oss äppeljuice, därför kan jag idag inte dricka det utan att känna någon form av konstig smak i munnen som jag förknippar med sjukdom.
Tre: Jag lyckas på något konstigt sätt alltid dra på mig konstiga smeknamn. Ett urval:
- Gurkan (utvecklades sedan till "Gürkan")
- Michah
- Michelin-Mia
- Miamedknuff (dah!)
- Saken/Lilla Saken/Miasaken
- Plutten (det populäraste som de flesta kallar mig någon gång)
- Kåt-Mia
- Thaipojken (blev sedemera "Thai")
- Hitler (ja, det är faktiskt sant)
Fyra: Jag är egentligen jättejätteblyg och TOTALT socialt inkompetent, men brukade dölja det genom att agera tvärtemot mina instinkter. Det gjorde att folk oftast tyckte att jag var väldigt intensiv och galen, vilket jag inte ALLS kunde förstå. Jag är nog fortfarande ganska socialt inkompetent, men de flesta ser mig själv bara som galen, och jag har nog blivit det på riktigt.
Fem: Men fastän jag för det mesta är ganska galen så kan jag få lows då jag är lugn, tyst, tråkig, blyg och totalt ointressant. Oftast är jag då inte heller intresserad av att vara överenergisk, utan stannar i det där stadiet.
Men det är alltid antingen eller: Hyper eller lugn. Nästan aldrig något mellanting.
Sex: När jag var liten tyckte jag att jag var så jävla ful att jag trodde att jag ALDRIG skulle få ligga, såvida jag inte sålde mig på gatan. Denna övertygan höll i sig till tidiga tonåren.
Annars är jag, som ni ser, helt normal.
Kärlek vid första logginlägget
Vad tänkte jag igår egentligen? Kär i Martin Kellerman? Döda min lärares fru? Gifta mig med Shakespeare?
Jag är ju paxad fick jag veta i söndags morse. Härligt att känna att man har sitt på det torra, då behöver man ju inte jaga keffa onenightstands som är ungefär lika välhängda som hamstrar.
Men eftersom det här är det enda jag hört i frieriväg så tycker jag nog allt att Tobbe ska dyka upp på trappan med en fet ring inom en vecka, annars får det vara. Eller okej, en månad då. Jag ska inte vara kinkig.
Det behöver inte vara en fet ring heller. Det räcker med en kamel till pappa. Eller kanske en kopp kaffe.
Sedan kan vi flytta till Hollywood och jag blir den nya Maria Montazami. Mums!
Jag är ju paxad fick jag veta i söndags morse. Härligt att känna att man har sitt på det torra, då behöver man ju inte jaga keffa onenightstands som är ungefär lika välhängda som hamstrar.
Men eftersom det här är det enda jag hört i frieriväg så tycker jag nog allt att Tobbe ska dyka upp på trappan med en fet ring inom en vecka, annars får det vara. Eller okej, en månad då. Jag ska inte vara kinkig.
Det behöver inte vara en fet ring heller. Det räcker med en kamel till pappa. Eller kanske en kopp kaffe.
Sedan kan vi flytta till Hollywood och jag blir den nya Maria Montazami. Mums!
Kärlek vid första låten
Då var äntligen min älskade lilla lekkamrat färdigetsad & färdigläkt.
Jag är fortfarande lika kär. Hihihihihihi. <3<3<3<3<33333333 *vänsterpiltre*
Vad tycker ni jag ska ha på andra axeln?
It's my best friend
För alla er som inte har mig på facebook:
Say hello to my little friend :)
Den som dör får se.
Kändes otroligt fint att vakna med en smak i munnen som var en blandning av cidersocker, tequila och ostbågar, kläderna fortfarande på, och helt igenkletade sminkögon. Jag trodde jag var blind. HEIPA!
Ja, man vet ju att det inte går att bromsa sig ur en uppförsbacke så det var bara att krypa till köket och dricka
vatten. Åh, denna ljuva ungdomstid!
Sammanfattning 2009
1. Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut?: Jao, en hel del faktiskt! Bl.a. sov jag i vindskydd i minusgrader.
Morgonen efter natten i vindskyddet
2. Höll du några av dina nyårslöften?: Jag minns dem inte ens...
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?: Ja!!
4. Dog någon som stod dig nära?: En som stod mig nära för några år sedan dog. Det gjorde jävligt ont.
5. Vilka platser besökte du?: Emmaboda, Öland, Karlskrona, Fjällbacka, Hultsfred, Örebro och Stockholm.
Fjällbacka med en av de bästaste
6. Är det något du saknar år 2009 som du vill ha år 2010?: En frisk mage och mer energi.
7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?: 9-11 januari (träffade Anna första gången), 25 mars (då jag fick veta att X dött), 26 maj (no comments), 17-18 juni (jag och Torsten blev tillsammans), 7-11 juli (Hultsfred), 31 juli-2 augusti (Emmabodafestivalen), 2-3 oktober (jag & Juffs fyllde år), 18-20 december (Julmys i Örebro) 30 december (jag & Torsten gjorde slut)
En Hultsfreds-festival som regnade bort, & en Anna som jag träffade för andra gången.
8. Vad var din största framgång 2009?: Att jag trots allt klarade mig igenom alla tentor!
9. Största misstaget?: Jag ångrar ingenting. Shit happens.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?: Konstant magkatarr och en stukad fot.
11. Bästa köpet: Tågbiljetter
12. Vad spenderade du mest pengar på?: 1. Busskort 2. Tågbiljetter 3. Mat. Fullkomligt otroligt upphetsande.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?: Vänskap & alkohol. Hehe...
Bästa vänner + alkohol = stoooooort leende!
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009?:
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?: Gladare, definitivt.
16. Vad önskar du att du gjort mer?: Pluggat & tagit hand om mina vänner. (Fast om jag pluggat mer hade jag inte haft mer tid med vännerna. Dilemma det där..)
17. Vad önskar du att du gjort mindre?: Skippat måltider & slösat tid på ingenting.
18. Hur tillbringar du julen?: Med familj och släkt hemma hos mormor.
19. Blev du kär i år?: Jag var kär i början av 2009, men inte i slutet.
20. Favoritprogram på TV?: True Blood.
21. Bästa boken du läste i år?: "Understanding English Grammar" av Per Lysvåg ;)
22. Största musikaliska upptäckten?: Oj.. ehm.. Maskinen, tror jag.
24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år?: Kläder! (och kaffe)
25. Något du önskade dig men inte fick?: Njä.
26. Vad gjorde du på din födelsedag?: vid tolvslaget 2/3 oktober satt jag på PM i Karlskrona, drog i mig en tequila och skrek att jag var 21! Sedan dansades det resten av natten på Piraten. På morgonen vaknade jag bakfull och med somnade ben, så jag trodde jag var förlamad. Resten av dagen spenderades med Maulin, Evelejon och Kegert och avslutades med fest hos Emil.
En nybliven 18-åring, och en ännu mer nybliven 21-åring!
27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?: Färre läxor
28. Hur skulle du beskriva din stil år 2009?: Random, oversize och bekväm.
29. Vad fick dig att må bra?: sömn och vänner.
30. Vilken kändis var du mest sugen på?: Johnny Depp som vanligt, och nu de senaste veckorna har jag velat ligga med Timbuktu.
31. Vem saknade du?: Mina smålänningar.
32. De bästa nya människorna du träffade?: Anna!! Viktor, Petter, Anna Sjögren, Rikard, Bea, Maud, John, Edel, Jonatan o.s.v.
Morgonen efter natten i vindskyddet
2. Höll du några av dina nyårslöften?: Jag minns dem inte ens...
3. Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år?: Ja!!
4. Dog någon som stod dig nära?: En som stod mig nära för några år sedan dog. Det gjorde jävligt ont.
5. Vilka platser besökte du?: Emmaboda, Öland, Karlskrona, Fjällbacka, Hultsfred, Örebro och Stockholm.
Fjällbacka med en av de bästaste
6. Är det något du saknar år 2009 som du vill ha år 2010?: En frisk mage och mer energi.
7. Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas?: 9-11 januari (träffade Anna första gången), 25 mars (då jag fick veta att X dött), 26 maj (no comments), 17-18 juni (jag och Torsten blev tillsammans), 7-11 juli (Hultsfred), 31 juli-2 augusti (Emmabodafestivalen), 2-3 oktober (jag & Juffs fyllde år), 18-20 december (Julmys i Örebro) 30 december (jag & Torsten gjorde slut)
En Hultsfreds-festival som regnade bort, & en Anna som jag träffade för andra gången.
8. Vad var din största framgång 2009?: Att jag trots allt klarade mig igenom alla tentor!
9. Största misstaget?: Jag ångrar ingenting. Shit happens.
10. Har du varit sjuk eller skadat dig?: Konstant magkatarr och en stukad fot.
11. Bästa köpet: Tågbiljetter
12. Vad spenderade du mest pengar på?: 1. Busskort 2. Tågbiljetter 3. Mat. Fullkomligt otroligt upphetsande.
13. Gjorde någonting dig riktigt glad?: Vänskap & alkohol. Hehe...
Bästa vänner + alkohol = stoooooort leende!
14. Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009?:
15. Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år?: Gladare, definitivt.
16. Vad önskar du att du gjort mer?: Pluggat & tagit hand om mina vänner. (Fast om jag pluggat mer hade jag inte haft mer tid med vännerna. Dilemma det där..)
17. Vad önskar du att du gjort mindre?: Skippat måltider & slösat tid på ingenting.
18. Hur tillbringar du julen?: Med familj och släkt hemma hos mormor.
19. Blev du kär i år?: Jag var kär i början av 2009, men inte i slutet.
20. Favoritprogram på TV?: True Blood.
21. Bästa boken du läste i år?: "Understanding English Grammar" av Per Lysvåg ;)
22. Största musikaliska upptäckten?: Oj.. ehm.. Maskinen, tror jag.
24. Något du önskade dig och fick när du fyllde år?: Kläder! (och kaffe)
25. Något du önskade dig men inte fick?: Njä.
26. Vad gjorde du på din födelsedag?: vid tolvslaget 2/3 oktober satt jag på PM i Karlskrona, drog i mig en tequila och skrek att jag var 21! Sedan dansades det resten av natten på Piraten. På morgonen vaknade jag bakfull och med somnade ben, så jag trodde jag var förlamad. Resten av dagen spenderades med Maulin, Evelejon och Kegert och avslutades med fest hos Emil.
En nybliven 18-åring, och en ännu mer nybliven 21-åring!
27. Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre?: Färre läxor
28. Hur skulle du beskriva din stil år 2009?: Random, oversize och bekväm.
29. Vad fick dig att må bra?: sömn och vänner.
30. Vilken kändis var du mest sugen på?: Johnny Depp som vanligt, och nu de senaste veckorna har jag velat ligga med Timbuktu.
31. Vem saknade du?: Mina smålänningar.
32. De bästa nya människorna du träffade?: Anna!! Viktor, Petter, Anna Sjögren, Rikard, Bea, Maud, John, Edel, Jonatan o.s.v.
En fin lista såhär på nattkvisten
Såhär har jag spenderat den första helt och hållet pluggfria helgen på flera månader:
1. Sömn i massor. Minst 12 timmar/dygn.
2. Köpt julklappar.
3. Blivit full.
4. Blivit för full.
5. Blivit sjuk.
6. Funderat på varför deltagarna i det eldlösa laget i Robinson är så jävla puckade att de inte tar Ewas glasögon och gör upp eld med? Vet inte varenda liten jävla barnunge att slipade glas kan fungera som brännglas?
Vissa borde verkligen inte få vara med i överlevnadsprogram.
P.S. Apa, jag är 157 cm. Hur lång är du?
There's no place for you here
[...] and asking Miss Brush, Lady Bruton's secretary, after her brother in South Africa, which, for some reason, Miss Brush, deficient though she was in every attribute of female charm, so much resented that she said 'Thank you, he's doing very well in South Africa', when, för half-a-dozen years, he had been doing badly in Portsmouth.
Det var länge sedan jag läste en så underbar bok att jag vill öronmärka varje sida, stryka under citat och fälla en tår. Speciellt citatet ovanför. Är det så jag och min syster kommer bli? Jag står ju knappt ut att vara i samma rum som hon. Jag svarar knappt när hon tilltalar mig, för jag är rädd för att jag ska säga något som avslöjar mitt förakt. Hennes gnäll, självömkande, sentimentalietet, dåliga självförtroende, uppmärksamhetssökande och förmåga att ta allting personligt gör att jag bara vill vända ryggen åt henne. Jag kan inte umgås med henne.
Jag kan inte. Det tar emot ända in i benmärgen.
Men nej. Jag har varit alldeles för funderande den senaste tiden. Jag tror Virginia Woolf har den effekten på en.
Läs henne och njut. Hon är fantastisk.
Godnatt.
Det var länge sedan jag läste en så underbar bok att jag vill öronmärka varje sida, stryka under citat och fälla en tår. Speciellt citatet ovanför. Är det så jag och min syster kommer bli? Jag står ju knappt ut att vara i samma rum som hon. Jag svarar knappt när hon tilltalar mig, för jag är rädd för att jag ska säga något som avslöjar mitt förakt. Hennes gnäll, självömkande, sentimentalietet, dåliga självförtroende, uppmärksamhetssökande och förmåga att ta allting personligt gör att jag bara vill vända ryggen åt henne. Jag kan inte umgås med henne.
Jag kan inte. Det tar emot ända in i benmärgen.
Men nej. Jag har varit alldeles för funderande den senaste tiden. Jag tror Virginia Woolf har den effekten på en.
Läs henne och njut. Hon är fantastisk.
Godnatt.
What?!
Jag slutade klockan 14.00, 14.10 var jag i biblioteket för att fördriva tiden tillsammans med Mrs. Dalloway fram tills tåget går 16.07. Jag somnade! Nästan direkt, och vaknade för 10 minuter sedan. Jag har alltså sovit i ca 40 minuter, i en fåtölj, mitt bland människor.
Jag kan inte bestämma mig för om jag är cool eller pinsam.
Vådan av släppa in en främling i en studiegrupp
Egentligen känner jag för att ringa Beatriz för att skrika lite på engelska. Säg "fuck" och "fitta" några gånger,
MEN jag tror hon sover, så det är bäst att inte störa. Men det är såhär att jag är argare nu än jag varit på...
ja.. väldigt länge. Jag är förbannad. Jag vill slå någon på käften. Någon råkar vara en fet jävla kärring som
jag MÅSTE, ja, MÅSTE ha ett jävla grupparbete med. Konstant. Till DECEMBER!!!
Hon, ja, hon går inte att beskriva med ord. Hon är säkert 50+, läser C-kursen men talar fan den sämsta engelskan jag någonsin hört! INGEN ÄR SÄMRE ÄN HON! Och då, för att undvika att tala engelska,
så försöker hon diskutera litteratur på SVENSKA, vilket Beatriz, som är i samma grupp inte förstår
eftersom hon är SPANJORSKA!! Vi har sagt detta flera gånger, men har kärringjäveln fattat det? NEJ.
Hon är ohövlig och otroligt ignorant.
Ja, vi ska alltså ha ett grupparbete. Vi ska diskutera litteratur. Åtminstone en gång i veckan,
på icke-schemalagda tider, vilket blir problematiskt då hon är i C-kursen, och vi andra i B.
Det hade nog gått att ordna om inte KÄRRINGJÄVLEN vore så förbannat jävla EGOISTISK!
Hon VÄGRADE att stanna kvar idag efter skolan, eftersom hon hade "ärenden" att göra.
Inget viktigt, men det passade bara inte. Så hon föreslog fredag förmiddag, klockan ÅTTA!
Vi andra sa nej, för vi börjar inte förrän klockan 13.00, och JAG som bor i Borås, skulle behöva gå upp
fucking jävla skittidigt för att vara där klockan åtta. Hon svarade: "Jag bor på Hönö. Det tar längre tid för mig".
Jaså? Gör det? Jaja. Jag försökte kompromissa, vi kanske kunde träffas 08.30?
MEN NEJ! FÖR HENNES JÄVLA FÄRJOR GÖR ATT HON BARA KAN VARA I GÖTEBORG VID HELA KLOCKSLAG
OCH HON VILL INTE VÄNTA!!! Nähä.. MEN VI SKA VÄNTA I 3-4 TIMMAR PÅ VÅR LEKTION DÅ?
Så vi föreslog imorn, men då var hon ledig och orkade inte dra sitt feta arsle till Göteborg "för det tar för lång tid!"
Vi andra, som är typ.. ja, mer än hälften så gamla som hon orkade inte tjafsa med det fula fanskapet,
så vi gick med på att träffas klockan åtta på fredagen. (Bea är underbaraste ängeln. Jag får sova hos henne.)
Och när vi väl får till en tid att träffas, så, som sagt, nästan vägrar hon delta i diskussionen, för hon förstår
tydligen inte vår amerikanska engelska? WHAT?! Jag, Maud & Gunilla pratar brittisk engelska, och Bea pratar ganska neutralt. Vi pratar inte nån jävla sydstatsdialekt! Hur i helvete kom hon in på C-kursen?
Så, ja, jag har varit förbannad på äcklet hela dagen, och nu, bara för att jag var nyfiken,
så kollade jag reseplaneraren på Västtrafiks hemsida för att se hur lång tid det tar att åka
från Hönö till Korsvägen i Göteborg. Det tar 1 timma. 1 TIMMA! Okej, mycket för t.ex. Bea som det tar 10 min för,
MEN FÖR MIG TAR DET 1 OCH 40 MINUTER! Nä. Det är inte okej. INTE OKEJ!
Imorgon sparkar vi tamefan ut henne ur gruppen. Ja. Jävlar. Fittan ska ut.
MEN jag tror hon sover, så det är bäst att inte störa. Men det är såhär att jag är argare nu än jag varit på...
ja.. väldigt länge. Jag är förbannad. Jag vill slå någon på käften. Någon råkar vara en fet jävla kärring som
jag MÅSTE, ja, MÅSTE ha ett jävla grupparbete med. Konstant. Till DECEMBER!!!
Hon, ja, hon går inte att beskriva med ord. Hon är säkert 50+, läser C-kursen men talar fan den sämsta engelskan jag någonsin hört! INGEN ÄR SÄMRE ÄN HON! Och då, för att undvika att tala engelska,
så försöker hon diskutera litteratur på SVENSKA, vilket Beatriz, som är i samma grupp inte förstår
eftersom hon är SPANJORSKA!! Vi har sagt detta flera gånger, men har kärringjäveln fattat det? NEJ.
Hon är ohövlig och otroligt ignorant.
Ja, vi ska alltså ha ett grupparbete. Vi ska diskutera litteratur. Åtminstone en gång i veckan,
på icke-schemalagda tider, vilket blir problematiskt då hon är i C-kursen, och vi andra i B.
Det hade nog gått att ordna om inte KÄRRINGJÄVLEN vore så förbannat jävla EGOISTISK!
Hon VÄGRADE att stanna kvar idag efter skolan, eftersom hon hade "ärenden" att göra.
Inget viktigt, men det passade bara inte. Så hon föreslog fredag förmiddag, klockan ÅTTA!
Vi andra sa nej, för vi börjar inte förrän klockan 13.00, och JAG som bor i Borås, skulle behöva gå upp
fucking jävla skittidigt för att vara där klockan åtta. Hon svarade: "Jag bor på Hönö. Det tar längre tid för mig".
Jaså? Gör det? Jaja. Jag försökte kompromissa, vi kanske kunde träffas 08.30?
MEN NEJ! FÖR HENNES JÄVLA FÄRJOR GÖR ATT HON BARA KAN VARA I GÖTEBORG VID HELA KLOCKSLAG
OCH HON VILL INTE VÄNTA!!! Nähä.. MEN VI SKA VÄNTA I 3-4 TIMMAR PÅ VÅR LEKTION DÅ?
Så vi föreslog imorn, men då var hon ledig och orkade inte dra sitt feta arsle till Göteborg "för det tar för lång tid!"
Vi andra, som är typ.. ja, mer än hälften så gamla som hon orkade inte tjafsa med det fula fanskapet,
så vi gick med på att träffas klockan åtta på fredagen. (Bea är underbaraste ängeln. Jag får sova hos henne.)
Och när vi väl får till en tid att träffas, så, som sagt, nästan vägrar hon delta i diskussionen, för hon förstår
tydligen inte vår amerikanska engelska? WHAT?! Jag, Maud & Gunilla pratar brittisk engelska, och Bea pratar ganska neutralt. Vi pratar inte nån jävla sydstatsdialekt! Hur i helvete kom hon in på C-kursen?
Så, ja, jag har varit förbannad på äcklet hela dagen, och nu, bara för att jag var nyfiken,
så kollade jag reseplaneraren på Västtrafiks hemsida för att se hur lång tid det tar att åka
från Hönö till Korsvägen i Göteborg. Det tar 1 timma. 1 TIMMA! Okej, mycket för t.ex. Bea som det tar 10 min för,
MEN FÖR MIG TAR DET 1 OCH 40 MINUTER! Nä. Det är inte okej. INTE OKEJ!
Imorgon sparkar vi tamefan ut henne ur gruppen. Ja. Jävlar. Fittan ska ut.
Min första ordentliga uppdatering på evigheter. Läs & njut.
Jag försöker verkligen inbilla mig att livet inte är något annat än tentaplugg i de gröna biblioteksstolarna tillsammans med kurskamraterna, att jag trots timmarna på bussen och evighetslånga föreläsningar
inte går miste om något viktigt, men om det är så, varför känner jag då en stark lust att göra en Berlióz* varje gång jag ser en spårvagn? I Göteborg kryllar det av dem, det blir några för många självmordstankar per dag.
Jag hatar Göteborg. Jag inser det mer och mer.
Fyra år är för mig svindlande lång tid. Fem år är en livstid.
När jag insåg det tappade jag känseln i benen, stirrade på studievägledaren, vände mig om, gick rakt ut i korridoren och bankade huvudet i ett fönster. Började gråta. Jag har ingen som håller mig uppe vi ytan.
Ingen alls, och jag försöker att inte skrika högt av frustration över att vara så fucking jävla osynlig.
Studietimmarna/sällskapstimmarna i biblioteket hjälper inte. Inte pizzadejterna och inte kafferasterna heller.
De ger mig inget, och jag är lika tom och tömd som jag var några timmar innan.
Det är inget dansande i korridoren, inget hysteriskt skratt, och inga dampryck.
Det blir inte roligare än att Maude frågar mig om det sticks när Torsten slickar mig.
Jag sväljer mitt kaffe och försöker överleva. Dricker det som om det är plåster för själen.
Strax innan första klunken tittar jag på Bea, Maude och John, och säger "Elixir of life".
De skrattar, och jag tänker att 50% av det man skämtar om är allvar. I detta fallet är det 90%.
Jag är inte deprimerad, jag är tom. Jag är en maskin som jobbar hårt.
Om jag inte vore så upptagen skulle jag bli deprimerad, men jag har inte tid att försjunka i sådana känslor.
Jag har inte tid med några känslor. Alls.
*Berlióz är en karaktär i Michail Bulgakovs "Mästaren & Margarita".
Han dör när han halkar på maskrosolja, far rakt ut i vägen, under en spårvagn & blir halshuggen av svårvagnshjulet.
inte går miste om något viktigt, men om det är så, varför känner jag då en stark lust att göra en Berlióz* varje gång jag ser en spårvagn? I Göteborg kryllar det av dem, det blir några för många självmordstankar per dag.
Jag hatar Göteborg. Jag inser det mer och mer.
Fyra år är för mig svindlande lång tid. Fem år är en livstid.
När jag insåg det tappade jag känseln i benen, stirrade på studievägledaren, vände mig om, gick rakt ut i korridoren och bankade huvudet i ett fönster. Började gråta. Jag har ingen som håller mig uppe vi ytan.
Ingen alls, och jag försöker att inte skrika högt av frustration över att vara så fucking jävla osynlig.
Studietimmarna/sällskapstimmarna i biblioteket hjälper inte. Inte pizzadejterna och inte kafferasterna heller.
De ger mig inget, och jag är lika tom och tömd som jag var några timmar innan.
Det är inget dansande i korridoren, inget hysteriskt skratt, och inga dampryck.
Det blir inte roligare än att Maude frågar mig om det sticks när Torsten slickar mig.
Jag sväljer mitt kaffe och försöker överleva. Dricker det som om det är plåster för själen.
Strax innan första klunken tittar jag på Bea, Maude och John, och säger "Elixir of life".
De skrattar, och jag tänker att 50% av det man skämtar om är allvar. I detta fallet är det 90%.
Jag är inte deprimerad, jag är tom. Jag är en maskin som jobbar hårt.
Om jag inte vore så upptagen skulle jag bli deprimerad, men jag har inte tid att försjunka i sådana känslor.
Jag har inte tid med några känslor. Alls.
*Berlióz är en karaktär i Michail Bulgakovs "Mästaren & Margarita".
Han dör när han halkar på maskrosolja, far rakt ut i vägen, under en spårvagn & blir halshuggen av svårvagnshjulet.
Bara utifallatt...
Shit. Här sitter jag i godan ro och försöker skriva ett första utkast på min kick-ass uppsats om King Lear, när jag tittar upp och åt sidan och ser en kille stå och stirra på mig (eller så stirrar han på snubben som är helt uppslukad av GP). 10 minuter senare står han fortfarande och stirrar. Nu har han stått där i 25 minuter utan att röra en fena.
Jag vill inte verka paranoid eller nåt, men om jag skulle försvinna mystiskt efter det här så informera polisen.
Han är ganska lång, runt 1.75-1.80 skulle jag tro, blond (nästan vithårig), ganska bred näsa, blå tjocktröja och mörka jeans.
Jag vill inte verka paranoid eller nåt, men om jag skulle försvinna mystiskt efter det här så informera polisen.
Han är ganska lång, runt 1.75-1.80 skulle jag tro, blond (nästan vithårig), ganska bred näsa, blå tjocktröja och mörka jeans.
