Svaren på frågorna

Jag hade en ambition att lägga ut fler bilder för att illustrera svaren,
men jag är lat.

Here is Mia with the Knuff upside down and inside out.




Pojkvänner, vänner, sex o.s.v

Oj! Kommer du svara på alla sexfrågor?
kan inte du ha en frågespalt varje vecka där man får berätta om sina pojkvänsproblem och sånt?
Typ som i tjejtiningar?

Ja, jag svarar på allt. Hur seriösa svaren är får ni själva bedömma. ;)
Det kan jag väl. Men det förutsätter också att folk frågar,
och jag har ingen stor läsarkrets. Men om folk tycker att det är en okej idé, så visst.


Är du tillsammans med den där killen i Emmaboda?
Ojdu.. Vilken kille? Menar du Torsten, Didde, Jens, Mälker? ;)


Är du tillsammans med Torsten eller inte?

Nja. Nu är det så att Torsten tydligen har en flickvän som heter Malin och bor i Göteborg.
Tufft det där. Så.. nja...njo.. jamen.. ehh.. va?
 
Hur gammal varu när du förlora oskulden?
15. Jag skulle fylla 16.


Med vem har du haft det bästa sexet med?   
Jocke. Utan tvekan!






















En illustration av mig och Jocke som X gjorde för ett år sedan.


Vilken är din favoritställning?
Riktig komplicerad skit! Kama Sutra FTW!!!


Vem är din bästa vän?
Bra fråga. Jag har haft ungefär en bästa vän per år jag levt.
Men.. Min äldsta vän är definitivt Emilia, och hon känner mig bäst.
Lina är också en väldigt bra vän, som jag tyvärr träffar sällan eftersom vi båda är upptagna med skolan.
Nytillskott är ju definitivt Malin och Juffsan! De är mina solglasögon, och vi kommer aldrig vara ensamma igen.
Jag säger som Juffsan: "På nåt sätt känns saker och ting så ollfullständigt när vi tre inte är tillsammans."


Jag och Emilia innan en Kent-konsert 13 maj 2005.


Finaste på Rassle -08



Lina och jag när vi känt varandra några månader


Hur många pojkvänner har du haft och varför tog det slut? Är du vän med några av dem idag?
Två stycken seriösa, några halvseriösa. De försvann alla under mystiska omständigheter.
Polisen kunder dock inte bevisa ett skit.


Vem är killen som uppmuntrat din undervikt? Finns det fler inlägg som handlar om honom?
Oj. Det är 1 000 000- frågan! :O  Jag vill inte berätta vem det är, för han har fått nog med skit som det är.
Det är helt enkelt en kille jag känt ett tag, men inte vill känna längre. Och ja, det finns fler inlägg om honom.


Har du någon gång blivit slagen av en pojkvän?

Kan man ha en pojkvän som inte slår en?


Var du full när du blev av med oskulden?
Jag önskar att jag varit så att det inte gjort lika fittont.


Vilekt är det konstigaste stellet du haft sex på och har du haft analsex?
Skoltoalett, buske... ja, det var nog de konstigaste ställena. Inte sådär så man hoppar i taket direkt.
Jag har haft sex i en trappa också. Det är lite konstigt.
Tror du jag använder Jocke till sånt? :O


Vem har du haft den sämsta sexet med?
Ett onenightstand som heter Tim.
 
Kommer du alltid när du har sex?
When I'm invited to a party, I make sure to come.


Har du någonsin fått vaginalorgasm?
Nej.


Vad anser du om tidelag?
Det är äckligt och vidrigt.


Bilder, kameror o.s.v.


Varifrån får du inspiration ifrån till dina bilder och texter?
Jag varken skriver eller fotar så mycket längre, men innan när jag skrev handlade det mycket om mina relationer
till andra människor (främst killar så klart).
Ja, allting handlade om mig,  och "skapandet" var väl mest en terapi för att få ur mig all skit.




Hur gammal var du när du skaffade din första kamera?
14. Jag fick den i konfirmationspresent.
 
Hur länge har du hållit på med Photoshop?
Ungefär sex år.


Vilken digital systemkamera skulle du rekommendera?
Vad ska man titta efter om man vill hitta bästa kameran?

Ingen aning. Jag är inte längre insatt i det där, men välj Canon eller Nikon.
Dock inte Nikon D40, bildkvallen är bra, men svårare kamera att förstå sig på har jag aldrig sett.
Överhuvudtaget har Nikons billigare systemkameror fått dålig kritik för att användarvänligheten är kass.
Annars spelar det inte så stor roll. Gå till en riktig fotoaffär, istället för de stora kedjorna som t.ex. Elgiganten,
för de kan inte ett piss. Det som är viktigast är att sensorn är bra.

Om jag, mig och mina alteregon


Vad ville du bli när du var liten? Vad vill du bli nu?
Jag kommer inte ihåg. Jag tror inte jag hade någon sådär speciellt drömyrke, och har nog aldrig haft heller.
Jag har skiftat mellan fotograf, journalist till psykolog o.s.v. Nu ska jag börja studera språk
(om jag kommer in på kurserna på GU), för att efter 2,5 år börja läsa till översättare.
Kanske flyttar jag till Sthlm i ett år för att vidareutbilda mig till tolk.

Vilken är din favoritfärg?
Oj. Ehh.. Rött tror jag.


Mia, är det helt säkert att du inte är rädd för mig?
Lilla Annsipannsi, klart att jag inte är rädd för dig. Borde man vara rädd för en tjej som i grund och botten
började som en anonym bevakare på bilddagboken, lagt på minnet allt jag har skrivit och allt som skrivits om mig,
och använt delar av informationen för att leta upp min address och skicka ett anonymt grattisbrev på min födelsedag?
Ja, kanske, men jag blir inte rädd för dig, trots att du är 2 meter lång. Vi syns om en månad!


 Hur lång är du?
1,57 m.


Vad önskar du dig i julklapp?
Kent-boxen! Och ett par jättesnygga högklackade skor från Bianco.
Jag ska också önska mig ett Wii-spel (för mamma har köpt ett Wii i julklapp till sig själv.
Och mig. Hon köpte det mest för att hon ville ha Wii Fit.)
men har inte bestämt mig för om jag ska köpa Guitar Hero eller något annat.
Typ det där kaninspelet som man använder balansbrädan till..
Ni får gärna säga vad ni tycker! Annars vet jag inte.
 
vilka bloggar läser du?
Favvon är Hanna Fridéns! Annars läser jag inte så många bloggar.
Typ Annas och Juffsans. Ibland tittar jag även in till Blondinbella och Kissie,
fast mest bara när bloggkommentatorerna skriver om dem.


Vilka hårfärger har du haft?
Blond (jag var naturligt blond tills jag var typ sju), rödbrun, ljusbrun (min naturliga),
svart och ja... den jag har nu. Jag sprejade också mitt hår rött och grönt till en innebandyturnering i nian.


Två år och blond!!


16 år och svarthårig.

 
Andvänder du energisnåla glödlampor i ditt rum?
Ja, men jag stör mig på att det tar sådan tid för dem att uppnå full ljusstyrka.


Vilken är din favorit affär?
Oj. Monki tror jag.
 
Vart köper du oftast dina kläder?
H&M. För Monki finns inte i Borås.
 
Hur mkt i månaden gör du av med i pengaväg? Vad spenderar du dem på?
Jadu. 1000 spänn kanske. Jag vet faktiskt inte...
Det är väldigt olika. Förra månaden köpte jag t.ex. nästan bara sprit & lite mat.
Förutom en kjol och en klippning. Men oftast brukar det väl vara jämt mellan kläder och mat/fika/sprit.
Jag brukar också spendera cirka 300 kr på tågbiljetter.
 
Vilken är din favorit hundras?
Jag är en kattmänniska. Men jag gillar hundar, som ser ut som vargar.
För jag gillar vargar. Dock vet jag inte vad den rasen heter.
Annars är det labradorer som gäller.
Jag tycker inte om små hundar som man lätt kan sparka ihjäl.
 
Villken är din favorit film? Och vad handlar den om?
Jag är totalt outbildad när det gäller film, men jag gillar Tim Burtons filmer. Mest för att han använder sig
av Johnny Depp. Fast Depp är snyggast i Pirates of the Carribean, där han har skägg och är allmänt sluskig.
Fast varje gång jag sett en film med honom har jag pirr i magen och ett leende på läpparna.
Jag har också sett hans rygg i London för tre år sedan! :D
 
om du måste välja ngn kändis du ska byta utseende med föralltid, vem skulle du välja?
Helena Bonham Carter, för hon är sådär nerknarkat snygg som jag alltid försökt
se ut, med resultatet att jag bara ser just nerknarkad ut utan att vara snygg.
 
Har du nån idol? Vem?
Javisst, jag har ett hemligt altare i mitt rum som kallas spegel där jag brukar dyrka mig själv ;)
Förutom det, så nej, inte direkt.
 
Vilket är ditt bästa festival/konsert minne?
Kent på Billingehov 15/2 2008, Hultsfred -08 (speciellt The Hives och Håkan Hellström)
och CK på Emmabodafestivalen -08.
Men om man ska snacka minnen generellt så måste väl det vara när jag klippte av mig håret.
Det var ju trots allt ganska speciellt.


Hur gammal var du när du åkte på din första festival?
17 år och totalt förlorad.


Det pinsammaste du gjort?
Hahahaha! Det pinsammaste jag har gjort är faktiskt självvalt.
Jag hade gett en kompis ett par handbojor i julklapp, men de gick sönder och det var allmänt kass kvalle på dem,
så som en kul grej bestämde jag mig att jag skulle vara modig och lämna tillbaka dem
(hur ofta vågar man klaga på sånt egentligen?).
Jag darrade när jag gick in i affären, men jag lämnade fram kvittot och handbojorna och förklarade hur det låg till.
Killen (en riktig sliskig Fabio-kopia) bakom disken, tittade på mig och sa:
"Jaha, ja, du får väl ett par nya, men du måste ju ta det lite lugnt i sängen"
Jag stammade och svarade:
"Nej, men det var.."
han avbröt och sa:
"Inte i sängen? Nähä..? Så du gillar att göra det på andra ställen också?"

Jag fick i alla fall ett par nya och sedan när jag när precis skulle gå ut ur affären
skrek han "Knulla lugnt" eller nåt sånt där.
Det var pinsamt. Fast affären var tom och det är en rolig historia, så det är lugnt.


När var du full för första ggr?

Jag var 12 och det var mellanstadiedisco. Min kusin Simon var där,
och jag sprang omkring med honom, min bästis Hanna och hans kompisar.
Vi drack oss fulla vid Fristadshallen och tyckte vi var stencoola.
 
Din favoritmat?
Jag är en thaipojke, så vad tror du? ;) Fast Emmabodapizza är fint. Och hamburgare.  Och våfflor!


Du skrev i ett inlägg om lök och sånt att du varit den perfekta bitchen. Vad menade du med det?
Föreställ dig den elakaste cheerleadern i en amerikans high-school film.
Ta bort uniformen och sätt på henne svarta kläder, jeans, converse, massa svart smink,
och rufsigt svart hår, så har du mig som jag var innan.



Hur tycker du att en bra blogg är uppbyggd?
Med uppbyggd menar jag; texter, ämnen, bilder, design och ja, hela rubbet.

Jag tycker designen nästan är halva grejen. En bra blogg med en kass design,
kommer jag aldrig att återvända till. Däremot kan jag inbilla mig
att en blogg är bättre än vad den är om designen är bra.
Bilder är ju alltid ett stort plus, men många fotobloggare,
tycker jag är ganska mediokra och tråkiga. Nevnarien eller vad hon heter
tycker jag inte är ett dugg speciell. Men också där tycker jag att texter spelar stor roll.
Har man bara en fotoblogg med bara stora bilder utan texter så återvänder jag heller inte.
Vad man skriver om spelar ingen roll, bara det är rättstavat (grammtik- och stavningsfreak!)
och personen i fråga tycker om det hon skriver om. Känns det fejk och krystat
och utan ett målande språk återvänder jag heller aldrig.
Så: Bra design, lagom mycket bilder och texter som fångar mig.
¨
Varför hatar du din syster?

Jag hatar INTE min syster. Vårt förhållande är däremot mycket komplicerat.
Vi är verkligen bokstavligt talat natt och dag, och det är svårt för oss att umgås, eftersom vi irriterar oss på varandra.
Hon irriterar sig på att jag är barnslig, lättsam, fåfäng, skrattig och har bra självförtroende.
Jag irriterar mig på att hon är mammig, allvarlig, utan sjävldistans, tråkig och beter sig som om hon är 30+.
Men nej, jag hatar inte min syster. Jag tror att det är en omöjlighet att hata sitt eget kött och blod.


Tycker du om snö och brukar du bygga snögubbar?

Kallt, blött och förstör frillan.
Fast jag och mamma byggde en snögubbe i februari. Han fick heta Hubert.

Om du hade en papegoja, vad hade du lärt den för ord/meningar?
"Min mamma var en hamster", "Johnny Depp är min blivande make"
och "Gräv bort skåne".
 

Spelar du någon sport?
Hahahahahahahahahahahahahahahahahahaha. Den var bra du ;)
 
Tränar du?
Har gjort, men var tvungen att sluta.
 
Din skostorlek?
35. Kan ha 36 på tygskor och sneakers och sånt.
 
Ditt favoritgodis?
Ostbågar, choklad, surt...


Maträtt du inte gillar?
Julskinka och prinskorv.
 
Din favoritårstid? Varför?
Hösten. För det är lugnt, vackra färger, och sommarens krav på att alltid vara glad försvinner.
 
Din favoritmånad? Varför?
September och oktober. Samma som ovanför.


Vilken är din största hemlighet?

Att jag är en jävla tönt.


Vad anser du om plastikoperationer?
Det får väl man göra om man känner för det. Jag tror att de flesta har funderat på att göra det,
och även om jag på ett sätt tycker att det är tragiskt (det bottnar ju i dålig självkänsla), så förstår jag det.
Jag tror inte att jag skulle göra det, men man vet aldrig i framtiden.


Mosade fötter och jag skulle krossat hans näsa

I slutändan är man nog inget annat än att köttstycke.
Ett köttstycke som ibland gör motstånd, ett som inte fattar sitt eget bästa.
Likväl ändå ett köttstycke. Varken mer eller mindre.
Lammkött.

Klackar 15 minuter i uppförsbacke för busskortet ligger på ett vardagsrumsbord
i en lägenhet där jag skulle sovit, men jag vill hem.
Köttstycke i klackar med vattenfast smink men med rödmosigt ansikte.

Busshållplats och fulla smålänningar i telefonluren och det är tur
för annars skulle gråtrösten höras och köttstycken ska aldrig aldrig gråta.

Jag satt inte sexigt på bussen, men det hjälper aldrig,
ett ensamt köttstycke är aldrig säkert.


Det här är det enda jag har att säga om helgen.
Slutet för att ställa frågor är klockan 22.00. Svaren publiceras kort därefter.


Den nakna sanningen..

Okej. Igår kväll (natt) blev jag utmanad till att ha en liten frågestund.
Hahahahahahahaha. Ja, det var komiskt tycker jag.
Men jaja. Okej. Ni får väl typ hela helgen på att ställa vilka frågor ni vill.
Så nu kan ni få veta vilken skostorlek jag har och allt sådant där oviktigt.

Ja, Ankan, jag ska även svara på dina frågor, lovar.

Så kom igen då!
(För det finns ju ingen pinsammare än att ha frågestunder utan några som frågar)


I've got hair like a dyke.

Jag har innan skrivit om hur jag då och då får höra att jag är lik olika människor.
Igår satt jag och mamma i min systers soffa och slötittade på Ellen DeGeneres talkshow,
medan vi väntade på att min syster och hennes nya pojkvän skulle komma hem
och hjälpa oss med flytten.

De kommer, och hennes pojkvän är trevlig.
Sedan tittar han på mig och säger:

"Nämen! Du har ju precis samma frisyr som Ellen!"

   

Så var det bekräftat, som en annan också har sagt innan: Jag ser ut som en flata.

Vad är celluliter?!

Min syster ville slå mig idag.
Hon ville slå mig för att jag inte har någon som helst aning om vad celluliter är.
VAD ÄR CELLULITER OCH VARFÖR BLIR HON SUR PÅ MIG?

Jag är totalt clueless.

_____________________________________________________________

Okej, en snäll läsare gjorde det jag inte orkade och skickade en länk till wikipedia.
Okej. Då fattar jag vad celluliter är, men varför vill min syster slå mig?
Jag fattar faktiskt inte. Och nej, jag kan inte fråga henne, för då blir hon sur.
Eller så kanske hon gråter. "Gropar i sätesområdet". Whatever.

Onödiga lökluddtankar

Jag är trött. Jävligt fitt-trött till och med (alltså, inte trött på fittor.. men ja, ni fattar va?).
Varför? Jo, för att jag vaknade klockan halv fem i morse av att jag var täppt i näsan,
och låg sedan vaken och tänkte på en väldigt världomvälvande sak.

Lök.

Seriöst. Lök. Jag tänkte på lök!

Hur det började vet jag inte riktigt, men jag började i alla fall fundera på
att jag inte tycker om lök så mycket, förutom stekt lök.
Eller tycker jag om stekt lök? Vi brukade alltid ha det till stekt fläsk när jag var liten.
Stekt fläsk, kokt potatis, brunsås och så stekt lök. Istället för löksås antar jag..?
När senast åt jag stekt lök? Varför slutade vi med det?
Men när åt vi senast stekt fläsk egentligen? När och varför slutade vi med det? Gott.

Det fortsatte med att jag tänkte på hur jag brukar peta undan den råa löken
i strimlad biff med lök som mamma ibland köper från en kinarestaurang.
För rå lök är äckligt. Tycker jag.

Helt plötsligt kom jag ihåg hur en av mina föredetta pojkvänner älskade rå rödlök.
Han åt det alltid till tacos, och jag kom ihåg hur mycket jag avskydde det,
för det både luktade och smakade äckligt när jag skulle pussa honom sedan.
Det var nog fan en seriös dealbreaker för mig.
Det och strumpluddet.

Dealbreaker. Yep. Hörde liksom ihop med andra störande karaktärsdrag.
Själv var jag den perfekta bitchen.
Men den historien kan vi ta en annan gång kanske,
för nu ska jag berätta om hur jag i morse kom att tänka på hur jag arg och irriterad
kom hem en kväll och frågade pappa:

"HUR MYCKET LUDD FINNS DET EGENTLIGEN I EN SOCKA?!!"
"Ja.. Beror lite på sockan. Är det vanliga bomullssockar vi pratar om?"
"JA!!"
"Ja, ungefär 80%. Luddet försvinner efter ca 2 år och X antal tvättar, och då är det dags att byta".

Pappa vet allt.
Och jag är trött, för när jag kommit såhär långt var det redan ljust ute, katten jamade
och jag var suger på risgrynsgröt och varm choklad.

Nu ska jag snart hem till min syster och bära kartonger i trappor,
för hon ska vara ute ur sin lägenhet den 5:e.

Frisk som en nötkärna

Jag har bestämt mig nu, för det får fan vara nog.
Jag är frisk! Punkt slut. En dag till i soffan ger mig liggsår, för helvete!
Så nu ska jag åka in till stan, mitt i snöstormen.
Jag får lust att sjunga "Bjällerklang", men så pinsam är jag inte.

   

Eller tycker ni att jag ser sjukare ut än vanligt?

Jag har väl inte riktigt alla åror i vattnet ibland

Jag är ju inte dum direkt, men hissen gick väl ändå inte riktigt ända upp när jag i fredags
gav mig ut i ett vinterland med skor som inte klassas som vinterskor.
Resterande klädsel var väl okej, men jag skakade av köld ändå och jag kunde känna hur min redan
hyfsat högra kroppstemperatur steg högre och högre för varje minut.
När jag betalat 659 kronor för tågbiljetter som inte är ombokningsbara
(så nu har jag inget val än att åka till Stockholm den 9:e januari), avbokade jag bion,
körde hem och var mitt i feberfrossan nära på att krocka.

Hemma började jag skaka okontrollerat medan jag, mamma och pappa tittade på Idol,
och jag domnar bort. Jag hör hur mamma pratar om sjukhus, och känner hur pappa
lyfter upp mig ur soffan och bäddar ner mig i min egen säng istället.
Jag hade då en feber på 42,4 grader.

Igår orkade jag inte göra annat än att ligga i sängen och göra ingenting mer än att lyssna på musik,
och titta på dåliga TV-repriser.

Var det värt det?
Jag hävdar att jag inte skulle blivit så sjuk om jag inte åkt hemifrån i fredags,
så därför säger jag att det fortfarande är sjukt värt att gå omkring i kjol mitt i vintern.
Jag hävdar också att det var värt att få hög feber, för nu är jag lycklig ägarinna av tågbiljetter
både till Emmaboda och Stockholm till ett överkomligt pris.

Allting är värt om man bara blir lite gladare, lite lyckligare eller mår lite bättre av att göra det.

Dessutom återupptäckte jag den här underbara mannens musik.
Jag tycker nästan bättre om Thåström än om Jocke Berg.



Ja, jag hävdar att Thåström var som bäst på sin solodebut 1989. Punkt.

Ligglukt och liklukt


(Ett inlägg som jag försökte publicera igår, men bloggen fuckade med mig).




(Ni kan klickan på bilden så blir den större.)

Det är kul att titta igenom gamla bilder och upptäcka pärlor som man glömt bort.
Det här är en av dem. Jag var faktiskt duktig ibland, och jag får lust att visa alla.

Och jag gör mitt bästa för att bli frisk så att jag åter får ett liv jag kan blogga om.
Haha. Jag har fortfarande jättehög feber och borde vara hemma och ligga still,
men mitt rum luktar gammalt ligg, vilket suger, för jag får den sunkiga lukten, utan att få ligget.
Så jag flyr från ligglukt och liklukt och snorpapper.

Hejdå.

Någon ligger i gräset med fuktiga kläder

För ett år sedan låg jag ute i ett regnkallt skogsbryn i bara ett vitt linne och byxor,
för att få en bra bild. Det tog ca 45 minuter. Jag var dum i huvudet.



Men jag saknar det tålamodet och energin jag hade då.
Jag tyckte att det var kul och kunde kämpa länge för att få en bild precis så som jag ville.
Nu ger jag upp efter fem minuter.

It's a sad sad world.

Dumma jävla mammafrågor!!!!

Jag vaknade i morse med ont i halsen. Min kroppstemperatur var temperatur kall.
Fast jag är ingen mes, så jag svepte in mig i kläderna, käkade frulle, satte mig i bilen
för att köra till skolan och vara en duktig högskoleelev.
Efter tre timmar skakade som en slagborr och lilla gulliga Tobbelobbe
(så kallar jag min lärare när ingen hör) skickade hem mig.

Jag tog tempen. 38,1 i armhålan, vilket betyder att jag ligger på typ 38,6.
Mamma tittar på mig med sin mammigaste min och säger:
"VAR DET VÄRT DET?!"

Hon syftar alltså på om det var värt att trippa omkring i kjol och strumpisar hela helgen
 för att vara snygg om jag sedan blir rejält sjuk i feber.
Svaret är väl ganska självklart, FÖR DET ÄR KLART SOM FAN ATT DET VAR VÄRT DET!!
Det är ALLTID värt det! För jag var skitsnygg. Ja!
Kanske tycker ingen annan att jag var snygg, men jag tycker det och det är allt som räknas.

Jag fick också rejäla skavsår av mina klackar på 10 cm, men ja! Det var värt det.
Kjolen jag hade på mig, var så tajt över magen (en pennkjol ska sitta högt) att jag fick ont i början,
och när jag tittade på tvättettiketten såg jag också att den hette "Pain Clean Solid".

Vill man vara fin, så får man fan lida pin ibland. Inte alltid, men ibland,
och oftast är det fan värt det. Jag skulle göra det igen.

Är det bara jag som tänker på det här sättet??

Kill me, darlings

Jag tror att jag gäspat 25 gånger den senaste timmen
och tänkt: "jag vill ha en cigg" ungefär tre gånger.
(nu blev det 26).

Vissa är skitduktiga. Vissa är bara skit.
Dessa jävla redovisningar.






Bloggtorka kallas sådant här.

SEX SEX SEX SEX!!




Jag fick den här fina, underbara kommentaren idag, och jag måste säga, h,
att jag egentligen håller med dig till 120%!
Jag skulle gärna sitta och prata sex (och ha sex) hela dagarna!
Men jovisst, det är faktiskt inte en sexblogg jag har.

Sexbloggar tenderar faktiskt till att bara bli jävligt crappy och mer snuskiga,
och instruktiva än roliga. Sex är roligt, och då ska sexbloggar också vara det,
men det är fan ingen som lyckats med det, och jag kommer inte heller göra det.
Den enda som lyckdes lite är väl Hanna Fridén som stolt berättar att hon aldrig får ligg
och svarade på sexfrågor varje fredag (men det har hon slutat med, tyvärr :(((((( ),
men då kommer man återigen till det slutgiltiga:
HENNES BLOGG ÄR INTE HELLER EN SEXBLOGG.

Så, jovisst: det kan bli för mycket sex, och då blir det tråkigt.
Dessutom vill jag påpeka att det inte vore schysst att berätta om mitt sexliv för hela Sverige
(eller ja, de 70 pers som varje dag läser min blogg) när det faktiskt är en till som är inblandad.
Dessutom är jag precis som Hanna Fridén: Jag får aldrig heller ligga.

Så det kanske räcker som det är nu? Lite snusk här och var? Eller?


Jag är en riktig bloggare med lördagen i bilder

De här bilderna får sammanfatta min lördag.
Åka till Danmark på en väldigt gungande båt, köpa sprit, och åka hem,
på en lika gungande båt. Dessutom vann jag en flaska vin.
Fast jag sov nästan hela tiden.



Danskarna vet vad de snackar om.
Min syster påväg längre ner i affären där de hade starkare hälsokost!

Båten anlände till Göteborg igen, jag fick skjuts till Örgryte,
där jag träffade Torsten, Torstens mamma, hans två mostrar, hans kusiner,
och hans kusin Saras pojkvän. Jag, Torsten, Jens och Saras kille Andreas,
stack till Bishops Arms, blev fulla, sjöng sånger, pratade med konstigt folk,
och hade det mysigt tills vi åkte hem. Jag drack öl för första gången på hur länge som helst.
Kärringöl som Torsten bjöd på, den ljusaste de hade, men den slank ner.



Jens med den godaste ölen han druckit. Kolsvart Nils Oskar.




Andreas och Andreas.
Torsten heter egentligen Andreas, och han hade på sig slips, dagen till ära.  Dessutom blev han full.
Andreas utan slips är tillsammans med Jens lillasyster, har gått på high school i Texas,
fått hjärnskakning 11 gånger och kört in i en bergvägg med en MC.


Sedan åt vi på Donken, Torsten ringde pappa och talade om att jag inte skulle komma hem,
för jag hade druckit kärringdricka och han skulle kidnappa mig.
Det blev taxi till Örgryte och jag fick skavsår och blåmärken lite här och var på kroppen.
Ha aldrig sex på plastgolv, kids! Det är det enda sexrådet jag kommer ge er...



Idag skulle jag haft lektion. Den blev inställd.
Världen är korrupt och alla gör bara slut hela tiden. Fy fan.

Friday, and I'm in love

Haha.. Jag tänkte först skriva ett inlägg om vad en killkompis berättat för mig idag,
men sedan kom jag på att det känns som om det är tillräckligt med sex i den här bloggen.
Det får bli till ett senare tillfälle. För min blogg är ingen sexblogg, även om mitt huvud är fyllt av det!

Jag är ledig idag och jag har inte gjort något som är vettigt över huvudtaget.
Jag har faktiskt inte ens duschat, fastän jag borde ha gjort det, för jag ska snart iväg.
Det är tänkt att det ska bli utgång
(men en nykter för mig eftersom jag ska köra hem och vara någorlunda fräsch klockan 05.00
för då ska jag, mamma, syster och min moster iväg till Danmark för att köpa drycker man INTE
blir nykter av), men utgången kommer inte att bli av antagligen, för det är alltid någon som blir opepp
och hellre tittar på film eller Idol och det gör alla andra opeppa.

I övrigt funderar jag på... ja, ingenting egentligen. Jag har ingenting att säga idag.
Förutom att jag ångrade mig angående att låta mitt hår växa ut, och klippte det ännu kortare igår.
Jag är skitsnygg.




Gammal bild, men det var den här bilden som fick mig att vilja sätta mig under saxen igen.

Dirty sexy sleep

Jag är en ovanlig typ i sängen.
Jag sover bara på en kudde (som är tillformad och tillplattad precis så som jag vill ha den),
och jag har den inte åt "rätt" håll, utan vänder den lodrätt.
Bredvid mig har jag däremot typ tre kuddar till och ibland brukar jag ligga och krama
en av dem för att t.ex. få bort magont, illamående, eller kunna slappna av och somna.
Idag vaknade jag med en kudde stående upprätt mellan mina ben...

Jag tror nog att alla kan gissa vad jag hade drömt..? ;)

Psykfall är vi allihopa :D




Jag tycker faktiskt att det här är jätteroligt.
För ett halvår sedan gjorde jag det här testet, som i stort sett går ut på
att man svarar på frågor och sedan talar resultatet om vilka personlighetsstörningar man har.
Ja, nu kanske mitt testresultat inte är det allra friskaste,
MEN när jag gjorde det första gången hade jag high eller very high på ja, i stort sett allt!
Utom schizogrejerna, där hade jag low på båda, men där har det tydligen skett en försämring.

Det jag är mest förvånad över är att jag hade moderate på Borderline eftersom jag typ blev
diagnostiserad med det för typ två år sedan.

Tydligen är jag väldigt lögnaktig (vilket stämmer. jag ljuger en del för att skydda mig själv
och istället för att berätta saker som jag vill hålla för mig själv, och det finns gott om sådana saker.
Det hör också ihop med paranoian), det är det som histronic betyder.

Och gällade narcissismen, så är det knappast någon hemlighet att jag är fåfäng,
ganska självcentrerad och älskar att titta mig i spegeln.
På Hultsfred t.ex. satt jag i nog nästan en timme och speglade mig för att se hur snygg jag var
i min nya frisyr. Torsten låg på Linas sovsäck och tyckte jag var puckad.
Jag förklarade att jag var narcissist, varpå han säger till alla att jag är nazist.
Och ordet narcissist kommer förresten ifrån en grekisk myt om Narcissus som blev så förälskad
i sin spegelbild att när han speglade sig i floden ramlade han i och drunknade.

Just nu sitter jag och funderar på om jag verkligen ska publicera det här
och vara så öppen med att jag är en psykfall, men sanningen är nog ändå
att jag är stolt över att ha blivit såhär "frisk" på bara ett halvår, utan någon hjälp.

Om ni är nyfikna kan ni ju ställa frågor nu när ni har chansen, annars kan ni göra testet
och sedan kan vi glada psykfall hålla handen och sjunga på "Små grodorna".

Gårdagshejdå

Tystnaden la sig som ett täcke över balkongen och regnet vätte mina skor.
Hans ansikte var blött och det var ett under att ciggen i hans mungipa inte slocknade.
Han vände sig mot mig och sa att torrt att jag gått upp i vikt.
Sedan fimpade han och gissade på tio kg.
Jag mötte för första gången på ett år hans blick och svarade att han hade fel.
Åtta. Åtta var det rätta svaret.
Han hade alltid uppmuntrat och förespråkat min undervikt i absurdum.

"Jag vill knäcka nacken på den jäveln som gör dig lycklig".
Jag hörde på hans röst att han hade rådjursögon.
Den enda som fått honom att gråta var jag när jag hämnades att han fått mig att gråta.
Han brukade säga att jag var ful och tjock, jag brukade antyda att han var dålig i sängen.

"För du är lycklig va?"
Jag svepte jackan tätare omkring mig och nickade.
Han visste inte att jag visste att leendet som spelade på mina läppar skulle driva honom till vansinne.
Han visste inte heller att jag visste att han hatade sig själv för att han aldrig kunnat få mig att le på det sättet.

Skuldkänslor får en att göra så mycket.
Hans revben avtecknade sig mot  hans vita t-shirt som han fått av sitt ex,
och jag skulle gissa på att han istället gått ner åtta kilo.

Ett år har gått sedan allt började.
Ett halvår sedan vi satt i parken och visste att det var sista gången vi skulle umgås.
Han visste att han gått för långt och att jag inte kunde gå för långt från honom.

Jag gick sedan. Vad jag än sa skulle han aldrig förstå att jag inte hatar honom.
Vad han än sa skulle vi aldrig bli vänner igen.

Snälla, överlev. Det är allt jag begär.

Mia goes Dr. Phil

Innan när jag var mer aktiv på bilddagboken fick jag ofta kommentarer från tjejer som mådde jättedåligt. De talade om för mig att mina texter räddade deras liv, höll dem över vattenytan och fick dem att vilja leva. Jag tyckte att det var läskigt, men svarade alltid något snällt. Då svarade de oftast att jag var den enda som var snäll mot dem, den enda som kanske skulle komma att älska dem (ja, det har faktiskt hänt), och att de alltid skulle vara tacksamma mot mig. Tyvärr slutade det med att jag ibland blockerade dem.
Sådana kommentarer och sådan tacksamhet gjorde mig faktiskt riktigt rädd, för det var sådan förtvivlan som bara kom mot mig utan att jag kunde göra något. Allt var bara nattsvart för dem.

Jag har aldrig haft något syfte med det jag har skrivit, mer än att få använda mig av den enda uttrycksform som jag verkligen varit bra på. Texterna var min terapi, ingenting annat.
Många säger att de har skrivit för att kunna hjälpa andra, men så snäll är inte jag,
och jag tror att många som säger det inser själva att det är rent skitsnack.
Om texterna handlar om en själv, så skriver man också i grund och botten för sig själv,
om man sedan vill publicera dem någonstans är ju upp till var och en, hur stolt man är över att kunna uttrycka sig, hur blyg man är och hur mycket uppmärksamhet man vill ha, för att nämna några saker

Och vart vill jag komma med det här? Jadu... mest har jag ångest för att jag inte uppdaterat sedan fredags, men det är också så att jag fick en kommentar igår på inlägget innan detta som löd såhär:
Jag kan säga dig, att jag är inne i en period i livet där man är ledsen för allting, hatar allting, skriker åt allting. Mina barndomsvänner snackar skit om mig fast jag inte gjort något. Jag har mått dåligt och trott att jag är den enda som är det, ingen förstår o allt. Och den texten, med eller utan nån jävla punkt gjorde mig glad ! Därför att jag känner att jag måste ... leva vidare och nå mina mål i livet eller nåt liknande. Take care ! Du är verkligen en idol för många.
Det är en fin kommentar. Jag antar att personen som skrivit den är något år yngre än jag,
kanske till och med flera år yngre, men hon har insett en jävligt viktig sak:
Livet kommer inte alltid suga. Man kommer inte alltid vara en förbannad mensunge med skitsnackande kompisar. Så ja, lev vidare för fan! Det är skitjobbigt med värt det när man väl inser att det har blivit så bra att man inte ens minns när man grät senast.
Och ett sista råd: fråga dina kompisar varför de snackar skit.
Om jag känner tjejer rätt finns det alltid en anledning, även om det är en skitlöjlig anledning som är baserad på något ännu mer skitlöjligt missförstånd. Ingenting blir i alla fall bättre av att man går omkring att vara förbannad på dem hela tiden, det kommer ta för mycket energi från din plan att leva vidare och nå dina mål. Finns det ingen vettig anledning, så finns det alltid andra kompisar (låter hårt, men varför ska man ha kompisar som får en att må dåligt?).

Nä, nu har jag lekt Dr. Phil tillräckligt för typ tre årtionden framåt, men precis som jag, är ju han också en idol för många ;)

Och förresten... tack för alla de andra fina kommentarerna på inlägget innan :)

16 år och totalt förlorad

Jag var inne på Lunarstorm nyss (tristess får en att göra konstiga saker)
och läste igenom gamla dagboksinlägg. Mycket intressant.
Vilken aggressiv liten skitunge jag var. Ett under att jag ens hade några vänner!
Jag minns det, och jag förändrades mycket till det bättre under 2005, och blev mycket snällare.
När jag gick i nian och ettan kan jag verkligen inte ha mått bra.
Jag minns att jag i ettan satt och skadade mig själv med diverse halvvassa saker under lektionstid,
som t.ex. häftstift, nycklar, whatever.
Jag var egentligen aldrig uppmärkssamhetssökande, utan jag tyckte helt enkelt att det var kul.
I var och vartannat inlägg står det också att jag är ful (det var jag också) och jag skrattar lite åt det,
för idag skulle jag aldrig få för mig att säga att jag är ful (för det är jag inte) förutom om jag har t.ex.
en dålig hår- eller sminkdag.

Ja... På många sätt har jag förändrats, på många sätt inte.
Det var bara ett år sedan jag mådde så dåligt som jag ibland beskriver där i dagboken,
men jag mådde bara dåligt i perioder, vissa veckor, medans det på den tiden var konstant.

I vilket fall som helst, så hittade jag en text som gjorde mig ganska stolt över mig själv.
Jag kunde faktiskt skriva väldigt bra.
(Det är som ni förstår, meningen att det inte ska vara punkter och sådant där i texten)

Jag borde egentligen sätta punkt nu men om man inte orkar då eller kanske inte vill eller som det är i mitt fall man kanske helt enkelt inte kan det bara fortsätter och fortsätter och jag kan inte stoppa det lika högt som alla andra skriker att jag måste sluta att jag måste sätta punkt att det inte kommer fungera i längden lika högt som de skriker skulle jag vilja skrika tillbaka att jag vet det men att ibland så orkar jag bara inte utan det bara fortsätter jag satt och funderade igår över om jag skulle trasa sönder gardinerna med en kniv men kom fram till att jag inte orkade dessutom kändes det ganska meningslöst precis lika meningslöst som att börja gråta under idrotten som jag gjorde i veckan det var jobbigt men just då kände jag mig så tom och innehållslös samtidigt som min insida var full av jobbiga känslor och iskyla det var länge sedan jag sett avgrunden så tydligt jag var rädd livrädd det kunde ha slutat där det kunde ha vart en stor fet punkt där som något jävla monument om att INGENTING VARAR FÖREVIGT OCH VILL INTE DU SÄTTA PUNKT SÅ SKA FAAAN VI GÖRA DET ÅT DIG MIA FÖR DU SKA FAN INTE TRO ATT DU ÄR NÅGOT ELLER ATT DU SKA FÅ VARA LYCKLIG LÄNGRE ÄN NÅGRA MÅNADER I TAGET ELLER ATT DU KAN BESTÄMMA ÖVER PUNKTER sedan sprang vi sprang sprang sprang runt den där jävla fotbollsplanen för så hade vi blivit tillsagda och vi gjorde det också som små glada hamstrar i sina små jävla hjul i buren för så är vi uppfostrade vi ska vara glada för det vi har och bla bla bla inte ta något för givet och bla bla bla och medan vi sprang där som små jävla dresserade hamsterråttor så funderade jag över om jag skulle måla hela världen svart eller kanske grå eller kanske riktig neongul för att jävlas med alla så att de får ont i ögonen och blev ännu mer irriterade på mig än vad de redan är jag tänkte att jag skulle få alla att HATA mig jag tänkte sedan att svart var bäst för det är finast men sedan märkte jag att det inte var någon idé att måla världen svart för det var den redan och sedan tyckte jag att det var något lurt för helt plötsligt lutade marken och en fotbollsplan ska inte luta och sedan kände jag grus under min kind och sedan funderade jag på hur det kunde hänga ihop men innan jag kom på ett vettigt svar så vaknade jag i ett fult äckligt rum med bänkar och ett grisigt handfat med en vän jämte mig som sa till mig att snart skulle det vara slut om jag inte ändrade mig och att jag borde sätta PUNKT här och att det kanske gått för långt och jag vet mycket väl att jag borde sätta punkt precis som alla skriker men jag hatar det där jävla ordet punkt så jag sa till henne att jag inte alls gått för långt och att jag precis hade börjat gå och att hon kunde DRA ÅT HELVETE och där satte jag punkt för världens finaste vänskap precis som jag nästan gjorde kvällen innan och jag spydde i det grisiga handfatet sedan samma natt drömde jag att jag grävde i soptunnor efter något till slut hittade jag det det var en uppblåsbar clown som föreställde dig och jag kramade dig hårt men när jag blåst upp dig så skrattade du och sprang iväg på mig runt runt i fotbollsplanen som blev ett ekorrhjul och du skrattade och skrattade och såg på min jävla enfaldiga jakt efter dig och jag kände en smärta i mina fötter och när jag tittade ner såg jag att mina fötter var avgnagna av hamstrarna som ville ha sitt hjul ifred och jag föll och föll och föll och jag tror aldrig att jag kommer upp igen om jag inte sätter punkt men det är så svårt trots att det bara är en prick det borde vara lätt MEN JAG SKA SÄGA ER ATT DET ÄR FÖRBANNAT SVÅRT OM MAN INTE HAR NÅGON PENNA ATT SÄTTA DIT PUNKTEN MED


Några timmar senare: fortfarande snorig

Följ min blogg med bloggkoll (eller skit i att göra det).
(det är när man är sjuk man börjar pilla med sidor där man inte är medlem.
Jag har dessutom börjat med en ny design. Den blir bajs.)





Jag är inte bakis idag. Det var jag när jag tog den här bilden.
Men det är väl ungefär samma segajävlafittkänsla.
Som straff för att mamma skickade iväg mig till affären,
så köpte jag chips och dricka för hennes pengar. Det kändes faktiskt riktigt riktigt bra.

Det är de små hämndaktionerna i livet som gör att man står ut med all skit som man tar..



Snorteorier

Jag kan inte tänka, för jag tror att jag har för mycket snor i hjärnan
som kläggar igen kommunikationen mellan hjärncellerna.
Det är bara överflödet som rinner ut genom näsan.
Eller kanske är det så att hjärnan är magsjuk och spyr genom min näsa.
Skit fucking samma!

Det är dags för er att tycka jävligt synd om mig, för jag är dundersupermegaförkyld,
och som om inte det vore nog så ber mamma mig nu att åka ner till affären
och köpa någonting som tydligen fattades till middagen.

Jag tror att jag ska föreslå att vi i familjen ska visa vår sympati med barnen i Afrika
som tydligen svälter och ha en matfri dag. Lite Yoko och John när de matsängstrejkade.
Inte för att jag vet varför de strejkade, men de gjorde v-tecknet, och det är ju alltid coolt.

Jag förväntar mig sympati.

Feina teider



FÖR VI ÄR, DINA VÄNNER!
DU KOMMER ALDRIG ATT VA SJÄLV IGEN!!


Jag har pluggat heeeela dagen med ett par inlämningar som inte är klara
och som skulle varit inne i lördags.
Jaja, det spelade ingen roll sa han, det är bara det att jag får poängen senare.

Så jag bjuder på den här bilden på mig, Maulin och Juffs i lördags
när vi stack från Didde för att köpa chips, och vi impulsköpte även blingbling vampyrtänder.
Vi peppar på att vi åter syns den 4:e då vi ska ÄGA Juffs skola :)
Synd bara att jag inte kan träffa Torsten så mycket den helgen, sånt suger ju :(

Men lika glad för det är jag, men gladast är nog räven :D
(fast nu ljög jag, jag är bara nästan lika glad
som jag hade varit om jag fått vara med Torsten på fredagen också)


Inom ett år kommer de dra mitt körkort

Idag körde jag ensam för första gången och jag märker redan att jag börjar stagnera.
Nu när jag har lappen anstränger jag mig inte längre.
Jag placerade mig inte rätt när jag skulle igenom en rondell, tittade mig inte så ordentligt för
som jag borde ha gjort när jag körde ut på motorvägen, och jag tror att jag gjorde ett filbyte
med en bil precis bakom mig och över heldragen linje.
Det sista är jag dock inte helt säker på eftersom jag blev bländad av alla lampor
inne i staden när det är mörkt. Det kan lika gärna har varit en bil bakom mig och inte en bil i den andra filen.
Wiho. Jag har körkort men aldrig kört ordentlig mörkerkörning.
Tummen upp till mig!

Snart kommer jag att bli som mamma: Galen och oplanerad som kör så att man blir åksjuk.

Jag är ingen loser längre!

Åhh... Jag ska skriva något smart om det här någon gång när jag inte fortfarande är stirrig,
men det är såhär att jag fan tagit körkort!!!
Ja!!!!!! det är sant.
Jag tog körkort idag och när han sa att jag klarade det så började jag lipa och kunde seriöst inte sluta
på typ fem minuter. Och sedan började jag gråta igen när jag ringde pappa.
Fan vad jag äger. Visst gör jag?!


En kula i skallen skulle sitta fint. Kan jag få det med lite gift?

Jaha. Jag sitter och väntar på att min mensvärk ska bli mens och sluta göra ont
och lyssnar på medans mamma och pappa lagar mat.
Mitt hjärta är snart utslitet av allt dunkande.

JAG VILL INTE VARA MED LÄNGRE! JAG LEVER HELLRE ISOLERAD RESTEN AV MITT LIV!!!!!!!!

Jag ska försöka sammanfatta förmiddagen med ett ord: Blä.

Hur mår ni idag??

Jag, Juffs och Maulin squeezade varandras boobies i lördags!

Jag har nu fan provat varenda jävla BH i min garderob och alla är fan för små.
Inte har mina tuttisar blivit större, hahahaha, sluta inbilla er något sådant,
de kommer alltid se ut som om de tillhör en förpubertal tolvåring
(vilket de egentligen gör också, eftersom de inte växt sedan jag var typ... elva?)
och jag tänker INTE operera dem. Aldrig aldrig aldrig.
Kan ni tänka er hur det skulle se ut? Har ni sett Victoria Beckham?
Stora sillisar utan naturligt kroppsfett att bädda in den konstgjorda äckelplasten i?
Halva kokosnötter på en skärbräda är väl den bästa beskrivningen jag kan komma på.
(Öh, och DAH! Jag tycker mina bröst är fina och mysiga och de passar min kropp perfekt
och proportioneligt, så tji fick ni, era silikonförespråkare där ute!)

Så nejnej, det är snarare omfånget som blivit så för litet att resåret skär in i min
hud (mitt fett?) och det är jävligt obekvämt.
Annars kan man ju tycka att det är fett med najs att thaipojken fått lite fett på kroppen
och blivit lite mer gosvänligt på barbapappavis, men haha.. nej. Så tänker INTE jag.

Jag funderar på att bränna BH:n som de gjorde på  80-talet och släppa mina fina pyttesmå bröst fria.
Fan, ännu ett slaveri som kvinnan måste rätta sig efter.
BH:n är ju bara en efterföljare till korsetterna som gjorde kvinnors revben deformerade,
fick dem att svimma och bli blåa i ansiktet, allt för att passa in i ett mode som kvinnorna
skapat för att behaga männen!!!
Jag skulle nog kunna räkna upp några fler orimliga krav på kvinnor som samhället ställer,
men jag hoppas och tror att det är PMS:en som talar och inte den dolda feministfittan inom mig,
och att det hela egentligen bottnar i att jag inte har råd att köpa nya underkläder,
så nu syr jag igen munnen, gäspar tills struphuvudet gör ont och kryper ner i sängen.

Nervositeten kommer snart...


Vi är dina vänner, du kommer aldrig att va själv igen!

Det låter så dekadent, patetiskt och hej-jag-är-fjorton, allt jag vill skriva.
Så jag säger bara såhär:

Att vara i Emmaboda gör mig lycklig.
Jag tycker om att ligga i soffan och titta på Fight Club med Torsten,
fastän det är fest hos Didde en våning ovanför.
Jag tycker om att kräkas på tågstationen och skratta åt det.
Jag tycker om att busa med Pubis och ligga i badet med Torsten.
Jag tycker om att springa på hyreshustak med cigg i handen och posa med Ebba och Juffs.
Jag tycker om att kissa tillsammans med tjejerna och snacka skit om ingenting.
Jag tycker om att få chips-cravings, sjunga på CK och köpa blingblingtänder.
Jag tycker om att fyllesomna i bowlinghallen.
Jag tycker om att skråla Justice på svenska med Maulin och Juffs, och med tårfyllda ögon,
tala om att vi är varandras solglasögon.

WTF!! Jag tycker om Emmaboda, men jag gillar egentligen inte att skriva om fester,
därför gör jag det aldrig.
Men vissa saker är för bra för att vara sant och sådant ska man aldrig hålla käft om.


        

 

 

 



1. Första kvällen blev Juffsan packad och bar runt Torstens katt, Pubis, i min väska ;)
2. Andra kvällen posade jag och Juffsan innan vi båda blev packade.
3. Jag, Juffsan och Ebba tar posekort på toan efter att vi kissat i kors.
4. Didde har ingen balkong, men han har ett fönster ut från köket, och därifrån
kan man komma ut på taket och sitta och röka. Ebba och Juffs på bilden.
5. Jag, Juffs och Ebba posar på taket.
6. Det var pusskalas och jag slickar på Torstens kind. Torsten ser kåt ut.
7. Ebba är klad hest när hon får röka.
8. Juffsan posar efter att ha kissat.
9. Ebba kissar.

10. Var fan är Maulin?! Ja, hon jobbade nästan hela fredagskvällen (alla bilder är därifrån).
När hon inte jobbade så bowlade vi med henne, men då var jag nästan däckad.
På lördagskvällen tog jag i stort sett noll bilder, men det kommer upp när jag fått bilder från Maulin.

Jahau. Så försvann min seriösa fasad här på bloggen. Whatever.


men annars är allt bara feint

Idag finns det bara ett enda ord som kan beskriva min känsla:
opepp.

Det suger. Men Juffsan och Ebban ska väl smiska fram peppen på mig sen.

Håhåjaja.
Imorn när jag kommer hem ska ni få se fyllebilder som fan.

RSS 2.0