Nä, asså, det är en seriös dealbreaker!
För några veckor sedan fick jag Emilia nästan att börja gråta när jag erkände att jag numera är i stort sett likgiltig till Kent, och att jag mår lite illa av Broder Daniel och alla små BD-fittor.
Tillsammans har vi en historia där BD, Kent, The Ark, HH, Winnerbäck o.s.v. varit soundtracket.
The Soundtrack of Our Lives liksom (höhö).
Men ja, det har väl förändrats en hel del.
I torsdags ringde jag på hemma hos henne, och haha.. ja, hon spelar BD.
Hon hoppar och studsar och säger "Mia! Ja, vi är nostalgiska! Mia! Blir du inte lite sugen?!!"
Ehh.. ABC 1,2,3 Nothing really matters to me! Oh no, I'm so missunderstood! Boohoo!
I'm only living when I'm drinking, oh this town kills you when you're young?!
Visst har jag också haft stjärnor på kinderna och tyckt att Henrik Berggren var pure genious,
men inte ens efter att ha varit nere och deprimerad i över en månad var BD särskilt tilltalande.
Jag bara skakade på huvudet, och sa att Winnerbäcks nya var bra.
Jag trodde verkligen att det skulle blidka henne, men hon blir sur och säger:
"JA! DET ÄR KLART SOM FAN DU TYCKER DET! MED EN JÄVLA SYNTHSLINGA!!
Så jävla kasst!! KASST!!!"
Jag tänkte på detta nu idag, för jag lyssnar på Lasses nya. Den är BRA! Annorlunda, men BRA!
Och jag säger det här bara en gång Emilia, så lägg det på minnet:
JAG SLUTADE INTE ÄLSKA DIG NÄR DU BLEV VEGETARIAN, SÅ NU FÅR DU FAN ÄLSKA MIG ÄVEN OM JAG INTE ÄLSKAR KENT LÄNGRE!!!! Ingen är perfekt liksom...
Men igår lyssnade jag faktiskt på Kent. Tillbaka till samtiden.
Fast det såklart, den innehåller ju väldigt mycket synthslingor..
I väntan på Kent-konsert 13 maj 2005, Frihamnen, Göteborg.
Ge mig en tid innan jag hinner ångra mig!!
Telefonsamtal i torsdags:
Okänd hårfrisörska: Bonds Hårstudio, det är *pip*
Jag: Hej! Jag skulle vilja boka en tid för klippning hos Linda.
Okänd hårfrisörska: Jaha.. Så snart som möjligt då?
Jag: Jepp. Gärna imorgon om det går.
Okänd hårfrisörska: Nej.. nää.. hon är helt fullbokad hela dagen.
Jag: HELA DAGEN?!! Jaha.. Idag då?
Okänd hårfrisörska: Nää.. Nä, tyvärr, och inte på lördag heller.
Jag: Men.. men.. VAFAN SKA JAG GÖRA DÅ?!
Okänd hårfrisörska: Jaa.. Du kan ju klippa dig hos en annan av våra hårfrisörskor?
Jag: NEJNEJNEJ!! DET GÅR INTE! FAN! JÄVLA FITTLIV!
Okänd hårfrisörska: Hon har en tid klockan nio på tisdag.
Jag: TISDAG?! FAAAAAAAAN! Okej. Jag tar den.
Vad fan händer? Varför får jag dampryck på en stackars okänd hårfrisörska och börjar skrika könsord?
OCH VARFÖR HADE INTE MIN ÄLSKADE LINDA EN TID TILL MIG?!!!!
Gullegullegull!!! två
Han kan säkerligen spöa upp vem som helst om han är på det humöret,
men innerst inne är han en gullig liten nallebjörn, det har jag alltid sagt (eller ja, så länge som jag känt honom).
Han skulle aldrig erkänna det själv, skulle bara säga "fuck that shit" och slå mig, men det är så det är.
Hur kommer det sig annars att djur älskar honom? Att han bjöd mig på frukost idag?
Att jag får låna en ryggsäck av honom? Att han erbjuder sig att köra mig och Juffs tills Rassle?
Han är en softis.
Det kanske inte bara mitt hjärta som knullar runt...?
Yo mannen, det är fett asso!
När J igår sa till mig att jag med minimala justeringar kan gå från "popsnöre" till street/hiphop,
skrattade jag så att jag satte alkoholen i halsen. Tydligen var min potentiella stilbyte imponerande.
Och när jag idag hittade sådana här bilder på mig, så kan man ju fundera på om jag
kanske trots allt inte skulle investera i ett par baggy jeans, säga "fett" i varenda mening,
och sedan som avslut säga "Peace out!" med största allvar.
Bilden är förövrigt snodd från min älskling.
Och Ante, inlägget är borta, det stod ingenting som du inte vet i det.
Jag var bara ärligare. Deal with it.
Cuthbert, you have my love for the eternity<33333333
Fan vad mina barn ska få heta det. De ska få heta Cuthbert och så ska de bli mobbade.
För inte fan ville jag har barnen egentligen.
JA! Haha. Jag fyllestädar. Eller jag skulle gjort det. Tillsammans med Nejnatan.
Fast han skulle göra det i sin lägenhet. I Göteborg alltså. Men det blev inte mycket med städningen.
Däremot blev det ensamfylla. Haha. Så kul man kan ha. Så smålänningarna får se ett stökigt miarum i morgon.
För som lelle Torsten skrev innan idag på msn:
"imorogn träffas vi ju =')".
Tack vare Maulin som inte står ut med att se Torsten ledsen och olycklig för att jag är så lååååååhåååångt borta.
Jag längtar tills imorn. Det ska bli mysigt och pusskalas för hela slanten. Men Maulin så klart.
Torsten kan dock få titta på lite. Och sedan är det ju han som får sova i min säng. Inte Maulin.
Ja. Mmm.
Igår blev jag spotted igen på NE-terminalen med en väldigt lång kille. Mhmm.
Han böjde ryggen nittio grader när han kramade mig. Han kramade mig för att jag var så ruggigt snäll igår.
Jag satt faktiskt och drack kaffe med honom i en timme efter att vi slutat, för han skulle till IKEA.
Och äta köttbullar. Det skulle vara hans enda riktiga mål mat på två dagar. Han åt inte köttbullar,
men han köpte en tv-bänk och annan skit tydligen.
Killen heter Jonatan, men jag kallar honom Nejnatan för att det är kul. Vi går samma kurs.
Det är han som mobbar Kajsa. Nu är han rädd för mina stalkers. Han säger att det kommer bli som One Our Photo.
Jag fattar ingenting. Men han är ju trevlig eller nåt. Hahaha. Han super mig full över msn.
En man att nominera till Nobelpriset
Åh! Alltså! Torsten är ett geni! ETT FETT JÄVLA GENI!!!
Han lagade min mobil fastän han är typ tusentals mil ifrån den.
Det är tufft. Det är respekt.
Svengelska i mitt hjärta
Jag: Okej, vad ska du titta på?
Mamma: Jag ska fitta.
Jag: Va?!
Mamma: Jag ska fitta!
Ja, till slut kom jag på det. Hon ska spela Wii Fit. Okej. Ja.
The way the muffin crumbles
Mamma: Du åt ju en alldeles nyss.
Jag: Men jag behöver en muffin!
Mamma: Varför?
Jag: Det kliar jättemycket på mina armar...
Jaha. Ja, inget ont som inte för något gott med sig.
Självklart fick jag hur många muffins jag ville, och en kram, för att lindra klådan.
Imorgon ska jag be henne köpa en massa glass.
I've got hair like a dyke.
Igår satt jag och mamma i min systers soffa och slötittade på Ellen DeGeneres talkshow,
medan vi väntade på att min syster och hennes nya pojkvän skulle komma hem
och hjälpa oss med flytten.
De kommer, och hennes pojkvän är trevlig.
Sedan tittar han på mig och säger:
"Nämen! Du har ju precis samma frisyr som Ellen!"
Så var det bekräftat, som en annan också har sagt innan: Jag ser ut som en flata.
Jag minns också vad jag menade med kuddarna
Nu börjar minnena efter min blöta helg med syster uppdateras i min hjärna.
Innan har det mesta varit svart eller dimmigt eller åtminstone väldigt ansträngande att minnas
(jag hatar hatar hatar minnesluckor), men nu minns jag!
Jag minns hur en kille skulle kramas och försökte ragga på mig genom att omväxlande säga
att jag var jättejättesöt, och omväxlande fråga om jag har bulimi.
När jag sa att jag inte hade någon form av ätstörning, frågade han om jag var säker,
för bulimi var tydligen jäääättesexigt. (Tända på spyor?!)
Tillslut visade jag honom halsbandet med min och Maulins bild på,
och sa:
"Ser du det här?"
"Ja. Det var också en söt tjej"
"Jag vet. Hon är min flickvän. Och hon är en äkta butch som skulle knäcka dig på mitten över ena knät."
Sedan satte jag mig hos min syster, drack lite mer, njöt av att se henne glad, för en söt kille
satt bredvid henne. Killen kommer igen, och den här gången frågar han min syster:
"Hörru, är det sant att hon är lesbisk, den här tjejen?"
Jag nickar åt min syster, och hon svarar:
"Japp"
"Säker? Inte det minsta straight?"
"Jo, men då knullar hon en färgblind kille från Småland."
Min syster, jag har underskattat henne. Hon kan hon. Ibland.
I'm to sexy for my beard
Det var Torsten som hade hört på radion (och allt man hör på radion är sant),
att män som tänker mycket på sex har mer skägg, eftersom sextänkandet gör
att testosteronhalten ökar, och därmed också skäggväxten.
Just då satt jag inne i stan, mittemot en kille, också han med långt hår och skägg
(dock inte lika mycket, för han är fyra år yngre än Torsten och lillkillen behöver växa till sig),
och jag kunde inte låta bli att berätta för honom om den nya banbrytande upptäckten.
Han skrattade, kilade sig menande i skrevet, lyfte på ena ögonbrynet och sa:
"Det bevisar ju också att ditt undermedvetna tänkande fungerar, Tjockis*"
"Hahha.. Ja. Eller va?"
(smått förvirrad tittar jag upp efter att ha varit koncentrerad på svaret till Torsten)
"Visste du om det här med skäggväxt, sex och kåthet?"
"Nä."
"Dåså."
"Visst. Whatever. Idiot. Håll käft eller säg vad du menar."
"Ditt undermedvetna väljer ju ut de kåtaste killarna åt dig."
"Hahahahahaha"
"Fast egentligen är det ju meningslöst eftersom ingen kan dämpa din nymfomani"
"Pfft.. Jultomten!"
"Han får nog ta till alla sina nissar också, om du ska bli nöjd."
Jag skrattade och illmåendet skingrade sig. Men inte fan tyckte jag bättre om den där mannen
än vad jag gjort tidigare. Det finns faktiskt väldigt få människor som irriterar mig och gör mig så förbannad
som han. Åh, varje gång jag tittar honom i ögonen vill jag slå till honom.
Men nu var han faktiskt rolig. Jag hoppas att det dröjer ett halvår till innan han tvingar mig umgås.
*(med Tjockis menar han mig. Förra året fick jag en viktväktarbok av honom i födelsedagspresent. Kul.)
Alltså, jag vet ju att ni vill ha mig!!!!
Hör fåglar sjunga glatt!
Pappa, mamma, dotter äter en harmonisk frukost vid köksbordet.
De läser i lokaltidningen och lyssnar på lokalradion. Ovanligt nog leder deras stillsamma samtal in på sport.
Mamma: Jag tränade faktiskt gymnastik i Godtemplarnas Idrottsförening, GIF, när jag var yngre.
Jag: Godtemplarnas? När fan var du godtemplare?
Mamma: Aldrig, men det är många sällskap och även ordnar som har idrottsföreningar.
Jag (tittar på pappa): Jaha, när ska ni starta SÖI då? Svarta Örns Idrottsförening?
Pappa (tittar elakt): ALDRIG!
Mamma: Men de hade en golfklubb, hade ni inte det?
Jag: Hette de SÖG?!
Mamma får ett så kraftigt skrattanfall att hon skrikskrattar, frustar, spottar bröd och allt möjligt,
innan hon lugnar sig och återfår sansen.
Pappa (surt): Nej. Vi har inga golfspelare, bara taxichaufförer!
Jag: De är säkert jätteSÖTa.
Mamma börjar skratta igen.
En helt vanlig morgon hos 3/4 av familjen Eriksson.
GODMORGON! (fast egentligen är det lunch nu)
(ni som inte vet vad Svarta Örn är så kan ni läsa här. Pappa var stormästare i logen i Borås,
innan han slutade för att han inte kom överens med högsta hönset i Göteborg.
Det gjorde däremot jag, och högsta hönset hälsar alltid till mig när de träffas :D
Så nu vet ni det, roligt va?)
Ett påskkort som jag tvingade mamma och pappa till i våras,
som jag sedan la ut på bilddagboken. Det beskriver vår familj väldigt bra. :)
Denna dagen, en banan.
För en timme sedan gick jag ut i köket, och ser mamma lukta på en kaka hon bakat,
rynka på näsan och hiva ner allting i komposten.
Jag: Mamma, har du tappat din fenomenala bakkonst?
Mamma: Nä, men den hade blivit dålig.
Jag: Kan mjuka kakor bli dåliga? Om de inte möglar?
Mamma: Ja, om det är frukt i, och de här var mjuka banankakor.
Är det någon mer än jag som ser ironin? Vad är det med denna dag och bananer?
Nu ska jag sova. God natt på er allihopa!
Ni skriver alla så snälla snälla snälla saker!
Och har ni märkt att jag blivit bra på att svara på kommentarer?
I've stepped it up a noch!
Skvallerbytta bing bong!
Hennes pojkvän har gjort slut. Igår. Han hade tydligen träffat en "slampa" på hans skola.
Jag fick inte berätta något för mamma och pappa. Det första jag gjorde var att ringa pappa.
Pappa: Jaha.
Jag: Ja.
Pappa: Är du förvånad?
Jag: Nej. Är du?
Pappa: Nej. De gillade för mycket olika mat.
Jag: Jo.
Pappa: GÅ IN PÅ LEKTIONEN NU SKITUNGE!!
Jag: Ja, pappa.
Sjuk? Jag? Pyttsan!
Magen gör ont, jag går fortfarande omkring i min svettiga pjamas och det enda vettiga jag har gjort idag
är att leta upp ett teckensnitt till min BRIS-folder som jag ska göra i skolan.
Nu ska jag bara göra en annons för ett papper som heter "Future". Töntigt.
Mamma påstår att det inte alls är varmt i mitt rum, att jag inte alls behöver öppna mitt fönster
och att vi inte alls bor i ett subtropiskt klimat. Hon påstår att jag har feber.
Jag påstår att hon är dum i huvudet och borde sy igen munnen.
Vådan av att väcka fäder mitt i natten
Varje natt när familjen övernattar i stugan står katten utanför lilla stugan där jag sover,
jamandes för att mamma och pappa inte hör att släppa in henne.
När jag tog den här bilden hade jag precis släppt in henne, och upptäckt att himlen var ovanligt fin.
När jag gjort det tappade jag fjärrutlösaren i gräset och jag batterierna i min ficklampa var slut.
Jag sprang därför in i stora stugan för att leta efter en ny, men hittade bara en vid mammas säng.
Självklart vaknade både mamma och pappa och låg vakna tills jag kom in för att lämna tillbaka den.
Klockan var runt fyra på morgonen och pappa säger:
Pappa: Men nu är jag ju vaken!
Jag: Somna om.
Pappa: Men du!
Jag: Vad?
Pappa: Vi kanske ska äta lite frukost?
Jag: Frukost?
Pappa: Ja! Och sedan så går vi ju och lägger oss igen. En nattmacka!
Jag: Nej. Somna om.
Pappa: Men min mage kurrar ju..
Jag går ner för trappan och skriker upp till honom:
Somna om!
Det sista jag hör innan jag stänger dörren är:
Magen kurrar JÄTTEMYCKET!
Han ångrade djupt att han inte använt kondom
Jag och pappa sitter i bilen på väg hem. Han kör.
Pappa: Men nej! Du ska inte lysa!
Jag: vad är det som lyser?
Pappa: INGENTING!
Jag: Pappa?!
Pappa: Bromsvarningslampan!
Jag: Men, då måste du stanna! Man får inte köra vidare med defekta bromsar.
Pappa: Säger vem?
Jag: Det står så i min teoribok?
Pappa: Och?
Jag: STANNA!
Pappa: Nej. Det är säkert bara lampan det är fel på.
Jag: DU LEVER I FÖRNEKELSE!
Pappa: HÅLL KÄFTEN, SKITUNGE!
När man läser 200 % på högskolan så är det inte prioriterat att blogga.
Jag är jätteledsen. Eller nej. Det är jag inte. Learn to live with it.
Pappor och deras omöjliga drömmar
Pappa: En sån vill jag ha!
Jag: Va?
Pappa: Ja! En sån (pekar på rutan)
Jag: Jaha.. Då får jag väl skicka ett paket till dig, så att du får avin på sms då.
Pappa: NEJ! Jag vill inte ha ett paket, jag vill ha en sån!
Jag: Pappa, menar du den röda grejen som ska föreställa sms:et?
Pappa: JA!
Jag: Sådana finns inte i verkligheten.
Pappa: Sluta göra mig ledsen hela tiden!
Om jag odlar morrhår, älskar du mig då?
Jag: Pappa, jag måste till distriktssköterskan i morgon.
Pappa: Åh, fy fan.
Jag: Och du måste köra mig.
Pappa: JAG?!
Jag: Ja, jag ska lägga om mitt brännsår. Jag ska vara där klockan 10.
Katten kommer in i rummet och nosar på pappas ben
Pappa: Nämen! Hej katten!
Jag: Så, då kör du mig imorn då?
Pappa: Ja, ska vi gå ut i köket och ge dig lite mat då?
Jag: Pappa?
Pappa: Ja, det kurrar lite i din mage. Ja, du är så fin så fin så.
Pappa reser sig och går ut i köket med katten svassande runt hans ben.
Jag: Jaha, så kattens hunger är viktigare än mitt ben och infektionsrisken?!
Pappa: Jag hör dig väldigt dåligt nu, jag ger katten mat.
Det känns skönt att man har en pappa som älskar en.
