Det finns naturligtvis dagar då jag inte alls känner såhär, men just idag,
och jag skäms inte ett dugg för att erkänna det, så älskar jag
mamma ochpappa med all intensitet som min lilla kropp kan uppbåda.

I vår familj håller vi ihop. Vi är lika tajta som en läderbögs skinnbrallor
på gayklubb.  Undantaget är min syster, som alltid känt sig träffad av
vår råa och ganska elaka humor.
Utan självdistans är det svårt att överleva en dag
i min och min pappas närvaro, när vi båda är på bra humör.
MEN! Nu var det inte det som jag skulle skriva om, utan om min kärlek till
mor och far.

Vi hade idag haft en inplanerad liten utflykt till Alingsås.
Detta var i stort sett den enda dagen alla kunde umgås,
och mamma ville så gärna... Ehh.. Vem försöker jag lura?
Jag GILLAR att umgås med mamma och pappa. I måttliga mängder.
I vilket fall som helst så skulle vi gå på en utställning med Hans Arnold.
Ni vet kanske antagligen inte vem denne man är, men tro mig,
han är ett jävla geni.
En duktigare konstnär än Dalí och Da Vinci tillsammans.
Mest målar han skräckteckningar, med otroligt fina och coola detaljer.
En klassiker han gjort är skivomslag till ABBA:s greatest hits.

Jaja. Jag kommer in på sidospår hela tiden, så nu säger jag det bara:
Jag kunde inte följa med på grund av sjukdom, men mamma och pappa åker i alla fall.
När de kommer hem har pappa med sig denna underbara teckning till mig.
Han sa att den påminde honom om mig. Jag blev kär vid första ögonkastet, för det är jag på bilden.
I alla fall i mitt eget tycke. Så. Klar.

P.S De hade med sig en stor påse godis också. D.S

P.S igen. Vad tycker ni om bilden? D.S igen

P.S Åter igen. Jag tycker ni ska kolla in Hans Arnolds hemsida. Eller googla honom. D.S Åter igen.