Jag har mörka ringar under ögonen, men jag försöker inbilla mig
att det tillför något till min ovårdade rufslook som jag tror mig ha. 
Ända tills jag tittar mig i spegeln.

Sömnlösheten under de varma och ljusa sommarnätterna tär på mig,
men jag vill inte erkänna att tröttheten gör det svårt att behålla eufroin som  spritter i mitt inre.
Jag lever på uppåttjack och nybakta blåbärsmuffins, för vad annars kan jag göra?

Jag minns inte när jag grät sist, sådana enkla saker är lätta att glömma, även för en flicka med elefantminne.
Andra saker går inte att utplåna utan omfattande lobotimi.

Mardrömmarna är inte lika plågsamma som de brukade vara, men du är där.
Du gör mig illa. Du är elak. Du är sårande. Du gör mig till den jag är idag.      

Så nu vet du varför jag gick förbi dig vid bussen