Jag är inne i en av de ovanliga perioderna då jag tycker att jag är exeptionellt skitsnygg.
Det händer ofta när jag går på stan att jag känner mig exeptionellt skitsnygg, men det är inte riktigt samma sak.
Alla andra som är skyltfönsternarcissister där ute vet hur det är.
Man går på stan, rak i ryggen och tycker (tror) att man ser bättre ut än den där fina tjejen på andra sidan gatan.
Kanske, om man är lite bitchig just den dagen, så ser man ner på hennes val av skor,
eller tänker för sig själv att hon borde inte ha valt en för liten BH, för hennes tuttar KVÄVS ju. Stackars tuttar.
Såhär är det fram tills man vänder lite lojt på huvudet för att spegla sig i ett skyltfönster,
och då slår det en som en spark i skrevet:
JAG SER JU HEMSK UT!

Antingen är det håret som är på sniskan, eller så är linnet liiiiite för urringat och visar därför en helt omatchade BH
som man bara har på sig för att det är underklädestvättdag. Det värsta av allt är om sminket har runnit.
Vad gör man vid sådana tillfällen? Ja, man försöker ju rätta till det så diskret som möjligt,
för det ser ju helt idiotiskt ut att spegla sig i ett skyltfönster.
Och att dessutom visa upp offentligt att man inte är nöjd med det man ser. Huvaligen vad läskigt!

De senaste dagarna har det dock varit tvärtom.
Jag har känt mig snygg och självsäker. Håret snyggt, sminket snyggt, snygga kläder.
När jag vänt mig huvudet och checkat spegelbilden har jag stannat i förstummelse.
JAG ÄR JU SNYGGARE ÄN VANLIGT!
Jösses Amalia.

Så var det igår. Jag har vuxit in i mitt pojkrufs och älskar det nu. Jag känner mig sexigt androgyn.
Igår hade jag dessutom på mig en nyinhandlad skjorta, som var nerstoppad i ett par högt skurna jeans.
Ja, jag var skitsnygg. 

Efter att jag gått alla mina egna ärenden skulle jag upp en snabbis till min mosters jobb
och lämna några papper till henne. Hon har jobbat där hela sitt liv, och jag känner alla hennes jobbarkompisar.
Speciellt Ros-Marie, för det är hon som bakar bullar. Jag stannar därför till och pratar med henne.
Hon skulle gå på semester på måndag, så vi pratar om sommarplaner. Jag berättar om Emmaboda
och Stockholmsresan. Jag kommer därför in på min underbara Cissi i Stockholm, och som vanligt får jag ett
lyckligt leende på läpparna när jag berättar om henne.
Ros-Marie ler lite tvekande och säger:
"Så.. Den där Cissi.. Är hon också lesbisk?"

Jag blir så paff att jag inte vet vad jag ska säga, men räddas av min moster som kommer in och säger hej.
På vägen ut slinker jag in på en toalett och konstaterar det som alla antagligen redan sett:
Jag ser ut som en flata.

Efter en stunds begrundande rufsar jag till håret, lägger på mer smink och
konstarerar att jag ser ut som en snygg flata, en sådan flata som kan få vilken tjej som helst. Så det så.