Det sköna med att komma till ett nytt ställe och träffa nytt folk är att ingen vet vem man är.
Det är ingen som har några förutfattade meningar eller förväntningar som man kanske inte kan leva upp till.
Om man vill, så kan man till och med ljuga och skaffa en helt ny personlighet och en ny historia och bakgrund.

Här i Emmaboda träffar jag nytt folk hela tiden, och alla är snälla, väldigt snälla.
En del vet knappt ens vad jag heter.
Igår hjälpte jag Maulin att bygga grillen på festivalen, där hon ska stå och jobba.
När det kom någon ny sa hon såhär:

"Hej, det här här min thailändska pojke, jag har köpt henne billigt på postorder".

Här är jag egentligen inte Mia, inte ens Michelin-Mia eller Miamedknuff, utan jag är thaipojken,
och jag komma och börjar lyssna när du ropar "thai". Har det gått för långt då?

I övrigt kan jag säga att jag har fått 12 myggbett, 10 myrbett, en lättare brännskada på benet,
jag har inte duschat sedan i onsdags, men badad och varit halvpackad i stort sett varje dag.
Hälften av tiden här har gått och jag slits mellan halvt hemlängtan, samtidigt som jag peppar till festivalen,
det är ju trots allt nu som det roliga börjar. I morgon kväll flyttar vi antagligen ner till området. Jag är pepp.

Ni som ska hit till Emmabodafestivalen kan ju checka in det största campet, gjort på björkslanor och presenningar.
Ni kan också komma till strandbaren där jag ska jobba en del.
Något ni deifinitivt ska göra är att gå till grillen och posa framför min och Maulins poserwall som vi byggde igår.
Den består av en jävla massa Emmabodaaffischer, och en skylt där det står "Poserwall @ Emmaboda 2008".

Nu ska jag åka till Öland med Jens, Jesi och Torsten.

Puss // Mia with the knuff