Jag berättade för mamma att jag kom in. Hon blev så lycklig att hon nästan började gråta.
Jag fattar egentligen inte varför, men mamma är mamma.

Jag berättade för pappa att jag kom in. Han sa att han inte var ett dugg förvånad, för jag är ju bäst.
Och så var det med det, för pappa är pappa.

Så nu ska jag läsa två stycken skitkurser på halvfart, så det blir helfart.
Två stycken skitkurser som jag tyckte kanske skulle vara kul att läsa i våras,
tills lynniga jag någon vecka senare kom på att det antagligen är någonslags tolk jag vill bli.
Men nej. Ett år till spillo då jag ska läsa digital (jävla)bildbearbetning och grafisk (fitt)illustration.

Ja, naturligtvis kan jag tacka nej. Naturligtvis kan jag välja att inte gå de två skitkurserna.
Men det känns inte heller så lockande, för digital bildbearbetning och sådant är kul,
och jag vill lära mig mer av det, men.. ja, det är ju inte det jag vill göra.

Det värsta är att jag egentligen känner att jag vill komma bort härifrån.
Jag vill bort från den här staden där paranoian flåsar mig i ryggen.
Borås är en fin stad, en stad som jag alltid kommer att älska, faktiskt, den är mysig.
Tyvärr bär den med sig för många minnen och alldeles för många förbjudna bussturer,
stadsdelar och affärer. Jag kan inte röra mig fritt utan att känna hur jag måste hålla minnena ifrån mig.
Jag behöver komma bort från honom, och han kommer finnas påtagligt nära nu.
Och vad finns det mer som håller mig kvar här?
Mina vänner, de få som bor här, och pappa.
(Ja, mamma, syster och resten av släkten också naturligtvis, men det är pappa jag kommer sakna,
resten är liksom utfyllnad, och jag är samma sak för dem.)

Jag behöver börja om på nytt, jag har förstått det mer och mer den senaste tiden.
Flytta någonstans där ingen känner igen mig, där ingen vet vem jag är.

Så nu jävlar gäller det. Jag ska stålsätta mig, och fixa det här,
för att sedan vara bäst på högskoleprovet, och komma in på skitmånga språkkurser
i en annan del av landet. Jag ska peppa som fan i ett år, för då kommer jag förmodligen försvinna.

Om jag inte ändrat mig igen förstås.

(Förlåt för tråkiga blogginlägg, men jag bara packar och tvättar inför Emmaboda.
Min väska blev full innan jag fått ner allt, så nu vet jag knappt vad jag ska ta mig till.)