Ödets irioni har gjort att jag krossar folk, trots min vikt.



När jag slutade älska mellan svettiga lakan, började jag krossa hjärtan
med mitt bländande leende och välsvarvade ben.


Lika poänglös som en cigg;
det slutar bara med ett förstört inre och ett uppslitande avsked.

Igen. Igen. Igen. Igen...


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0