NU ÄR JAG HÄR!! Var är jag?
Mysigt och gosigt och gulligulligt. Tyvärr är jag nog fan för rastlös för att kunna ligga i sängen hela dagen.
Som idag. Jobbigt bara, och Torsten snarkar. Eller snarkade. För nu duschar han.
Jag hade ju så mycket att säga, men allt har... ja... det räcker väl med att säga att
det på ett sätt känns som om jag aldrig varit borta.
Jag ska berätta mer (och kanske till och med visa bilder) när jag kommer hem den 4:e.
Men eftersom jag inte visade bilder sist så är väl den risken minimal.
Nu kommer peppen
Speciellt det vänstra.
Tåget går om 1 timme och 56 minuter.
Jag hinner.
Släkten förstör mitt liv.
Jag har inte bloggat på fyra dagar för jag har varit djupt nere i skiten.
Min mormor är en skadeglad fitta som log elakt när jag berättade om min förmodade nickelallergi.
Fy fan!!! Jag står ut med att inte få julklappspengar och allt sådant där, 1000 spänn klarar jag mig utan,
men skadeglädje över att min tatuering gjort mig illa och kanske gett mig allergi för livet
tänkte jag inte tåla, så jag tog bara bilnycklarna och körde hem.
Sedan låg jag hela juldagen i sängen, och skulle gjort det igår också, men det slutade med
att det blev utgång och jag kom inte i säng förrän halv åtta på morgonen.
Nu är jag trött och panikslagen.
Jag har för mycket grejer med mig till Småland, men hittar ändå inte tillräckligt med trosor,
i alla fall inte just de trosorna som jag VILL ha. Så jag fick leta efter dem med ficklampa,
för min garderob är väldigt mörk. Ja, det måste ju sett jävligt roligt ut.
FAN KLÄNNINGEN ÄR INTE STRUKEN!!!! Fitta fitta.
Det värsta är att jag verkligen måste måste till apoteket och det enda som är öppet imorn
öppnar 20 min innan tåget går. Det blir fittigt tajt.. och... fan, det här borde jag inte skriva,
men jag känner nästan för att stanna hemma.
Jag är inte en svacka och jag orkar inte. Jävla mormor. Jag skyller på dig, din apa!
Dagen för dopparedan
Jag gillar inte julskinka. Inte prinskorv heller. Så jag äter mig tjock på godis och gröt.
Jag hittade den här bilden från min andra jul när jag städade i mitt nattygsbord.
Där verkar det som om jag verkligen ätit massa köttbullar. Vilken knubbis!
Men visst var jularna alltid bättre och mysigare när man var yngre?
Ja, ikväll ska vi smygstarta julen. Mamma har tagit upp saltkött från frysen, så vi ska äta det med senap.
Vi kommer också att starta Wii:t som mamma köpte som julklapp till sig själv.
Usch. Nu kom jag på hur hemska mellandagarna brukar vara. Fy fan...
If you don't make it - fake it!
När man ser sånt här känns det ju lagom kul. Jag vill gärna ha ett photoshop för verkligheten.
Tack!
My heart belongs to daddy
När vi några timmar senare satte oss i bilen för att köpa mammas sista julklappar,
så var det bilköer över hela stan och pappa blev okoncentrerad.
Vi krockade nästan tre gånger, sedan fick jag nog, skrek att han inte skulle dö,
och jag körde resten av tiden.
Pappa är gammal. 66 år. Nästan 67. Vad ska jag göra utan honom?
Han är min.. min hjälte, som jag alltid kan lita på.
I våras drömde jag att jag och Lina var instängda i en liten stuga, mitt ute i skogen.
Det var en kille som kidnappat oss, och han hade satt kuddar för dörren, så vi kunde inte komma ut.
Han spottade oss i ansiktet och sedan skulle han döda oss. Vi ringde 112, men de tog en evighet på sig.
De kom inte. Efter två timmar ringde jag pappa, grät och han sa bara "Jag kommer!"
Tio minuter senare ringer han upp, säger att han är utanför, och att han ska hjälpa oss att ta oss ut.
Vi lyckas hitta en lönndörr, och jag och Lina springer så snabbt vi kan, men killen ser allt genom ett fönster,
springer efter oss. Då avlossas ett skott, och ett till, det är pappa som legat gömd i en buske.
Han hade naturligtvis tagit med sitt gevär, för är det en jävel som vågat skada hans dotter, så ska jävlen skjutas.
Så ser jag på pappa. Utan tvekan. Min hjälte och livräddare.
Vad ska jag göra utan honom?
Bilddagboken bara förstör, va!
Pillren gör mig utslagen. Sedan fredag morgon har jag sovit 16 timmar,
och resten av tiden har jag varit dödstrött och svettig och anfådd.
Jag är en jävla sexgudinna va. Alla skulle vilja sätta på mig om de såg mig nu,
som tur är gör ingen det, för jag skulle aldrig palla det.
Jobbigt att tacka nej till hunkar och se deras ledsna små ansikten skrynklas ihop i tårar.
Men, HEUREKA! Det har faktiskt slutat klia.
Först trodde jag att jag inbillade mig, men det är sant. Klådan är borta.
TA I TRÄ TA I TRÄ!
Well, however, så tänkte jag, när jag upptäckte detta, fota lite bilder,
och lägga ut på bilddagboken, för jag hade under gårdagskvällen fått underbara idéer.
Så jag loggar in, och kollar alla nyheter o.s.v. och inser att jag blivit utvald till att prova BDBHD,
gratis i fyra månader. Jag är alltså en testperson för den här nya tjänsten, vilket är en stor ära (eller nåt).
Det innebär tyvärr också att de kommer kolla mina bilder och använda dem i marknadsföringssyfte,
fine by me, men de bilderna jag tänkt fota skulle innehålla blod och pistoler (för det är sånt jag gör bäst),
och även lite bar och naken hud. Good luck. De kommer ta bort skiten, vilket innebär, att HAHA
jag äntligen när min fotolust kommit tillbaka inte kan fota och lägga ut vad jag vill.
Bloggen är inte lika kul att lägga ut bilder i tyvärr.
Så just nu hatar jag bilddagboken och önskar att de kunde tagit någon annan.
Jävla fittor.
Julen är snart här, och jag är kroniskt sjuk
Läkare: Och det kliar jättemycket?
Jag: Ja.
Läkare: Men inga eksem eller utslag?
Jag: Nej.
Läkare: Över hela kroppen?
Jag: Nej. Bara överkroppen.
Läkare: Överkroppen? Bara?
Jag: Ja.
Läkare: Spännande....
Sedan petade dem, tittade och frågade till slut om jag inbillade mig,
och om jag ville träffa en hjärnskrynklare.
Det började ryka ur mina öron och mitt ansikte blev rött. Läkarna backade.
När jag la fram teorin att det kan vara nickelallregi, för det bröt ut av ett halsband,
och att det är nickel i tatueringsfärgen och den kan orsaka en överkänslighet, såg de ut som frågetecken.
Patienter ska inte göra research själva, så de struntade i vad jag sa.
Sedan fick jag de där superpillren, och shit!
Ja, biverkningar har de sannerigen, dåsighet, lätt yrsel, huvudvärk och illamående.
Om de hade haft biverkningen att klådan försvann skulle jag avgudat dem.
Men nej, inget mer kommer ske. De tar inga prover, för det finns inga prover att ta,
så jag kommer få gå genom livet nerknarkad.
Tack och hej, jag har blivit bitterfitta.
And oops... I'm an alien
Däremot är jag lite av ett medicinskt mysterium som får läkare att humma och rådfråga andra läkare.
Min rygg har varit föremål för många mäns uppmärksamhet idag. YEEEEHAW.
Jag har nu fått piller som gör mig frän i hövet och har den bieffekten att jag varken får dricka
vinoshitlo rajt fråm häll eller drajva caren.
Däremot får de mig att somna som ett litet barn och vakna med nerdreglat hår.
Jag orkar inte skriva mer nu, för jag ska dricka julmust direkt ur flaskan, sno chips från godisförrådet,
och sedan ska jag sova lite till va. Kanske dregla också.
Mmmm... dregel.
The way the muffin crumbles
Mamma: Du åt ju en alldeles nyss.
Jag: Men jag behöver en muffin!
Mamma: Varför?
Jag: Det kliar jättemycket på mina armar...
Jaha. Ja, inget ont som inte för något gott med sig.
Självklart fick jag hur många muffins jag ville, och en kram, för att lindra klådan.
Imorgon ska jag be henne köpa en massa glass.
Åtta dagar - jag gråter tills jag inte har några ögon kvar
Jag och mamma kan ha kommit på varför det kilar över hela överkroppen på mig,
och skabb ligger långt borta på listan (i så fall skulle ju Torsten antagligen blivit smittad, och han har inte sagt något),
så Didde och den anonyma bruttan har antagligen feeeeeel!
Men sanningen... om det är det vi tror, är nog fan värre. Jag har lipat i en timme nu.
Dock vill jag inte säga vad det är, för om man målar fan på väggen...
På torsdag ska jag förhoppningsvis ta ett blodprov och så får jag veta snart.
Helst skulle jag vilja åka dit imorn, men jag avskyr läkare och allt sådant, och behöver mammas stöd,
och hon sover hela dagen imorn. Pappa kan man aldrig ha med sig, för han har till och med vägrat
köra mig till läkaren i somras när min brännskada skulle läggas om.
Men ja. Nu har jag fått skriva av mig, men det hjälpte inte ett piss.
Dock skulle pappa haft namnsdag idag igen om de inte tagit bort hans mellannamn
från kalendern 2000. Grattis i alla fall!
nio dagar
Den här dagen har vält ägt gårdagen om man säger så.
Knullat den i röven och skrikit: "I'm the king of the world!" eller nåt.
Det kilar fortfarande, men jag ignorerar det duktigt,
jag har lagat god en pasta med bacon till familjen,
läst ett julkort från pappas spanska kompis, som har en omöjlig handstil.
"Jaha.. Det kan vara så att hans fru opererats"
"Okej, för vadå?
"Ingen aning, men hon har tydligen tagit bort något... tror jag."
Sedan körde jag pappa in till staden,
där vi köpte en iPod till min syrra, och ett Wii-spel till mig
och så var julklapparna räddade. Jag längtar till julen
(inte för klapparna faktiskt, det har jag vuxit ifrån),
utan för något annat obestämbart. Usch.
Jag önskar att jag fortfarande avskydde julen.
Tredje advent, och livet suger
för ja, LIVET SUGER! Jag orkar inte skriva om, så jag gör en snygg punktlista:
1. Jag har huvudvärk.
2. Det kliar över hela min jävla överkropp, och det började blöda innan, för jag kliade för hårt.
Jag har inga utslag och vet inte vad det är, men det har hållt på ett tag.
3. Mamma bakar pepparkakor, och jag måste städa, men ska köpa egen deg i veckan.
4. DET KLIAR!!!
5. Jag är en dålig dotter, för jag glömde av min pappas namnsdag.
Tur att Torsten kom ihåg den, och påminde mig. TORSTEN?! HUR?!
6. Det kliar.
7. JAG AVSKYR IDOL-KEVIN!!!!
Vi firar ett halvår, mina älsklingar och jag
Det var fan någonting som kallas ödet som förde oss samman, någon rimligare förklaring finns inte.
Well, yeah! Time flies when you're having a lot of fun.
(Ikväll blir det hemmakväll för första gången på länge,
och jag har inte orkat ta tag i bilderna från Emmaboda, som jag lovat)
Usch
och en alldeles för liten garderob. Jag har också för många böcker, och för liten bokhylla,
och över 100 skivor, som ligger utspriddda överallt, trots att jag inte köpt en skiva sedan mars.
Tre timmar och jag har fan inte ens kommit halvvägs med städandet i mitt rum.
Nu tittade jag upp och såg att det står en chipsskål på en hylla ovanför mig.
När åt jag senast chips ur en skål? Min födelsedag?
Jag vågar inte riktigt kika under sängen... Läskigt.
Pappa är omvänd!
Hahahahaha.
Det är flera timmar sedan jag åkte hemifrån mormor, men jag skrattar fortfarande.
Jag och pappa var hemma hos henne, för att sätta upp en ljusslinga.
Hon gillar att planera, och bjuder därför in hela familjen på middag den 28:e.
Jag tackar nej, för jag ska åka tillbaka till Emmaboda just den dagen.
Hon börjar som vanligt oja sig, och jag skrattar artigt, för det är ingen idé att tjafsa med mormor.
Jag har gjort det tillräckligt, och en gång fick jag ett utbrott,
och det resulterade i att vi inte sågs på nästan ett år.
Till saken hör att hon är väldigt fördomsfull och dömmer folk väldigt lätt.
Hon kallade mig bl.a. för monster när jag hade svart tuperat hår och sa att jag var riktigt ful.
Jag får inte heller någon julklapp av henne för att jag tatuerade mig.
I alla fall, hon började oja sig och frågade vad jag ska göra i Småland,
och jag berättar om mina smålänningar, och visar bilder i telefonen på Juffs och Maulin.
Till min stora förvåning håller hon tyst, så jag får mod och visar även en bild på Torsten.
Då fick hon hjärtstillestånd och förbjuder mig att åka ner till Småland, för jag ska inte umgås med sådant pack.
Hon var faktiskt rikitgt jävla elak och jag bet mig i tungan för att inte säga något jag kommer att ångra,
men pappa tog ton och säger att det nu fick vara nog, att det är HAN som bestämmer
vem som är god nog åt mig, och att Torsten minsann är en trevlig pojk.
Det roliga med det här är att pappa gillar en smålänning!
HAHAHAHAHAHAHAHA!
Smålänningshataren försvarade en smålänning!!
Jao, det är feina teider!
Som tack köpte jag en fet kniv till honom i julklapp, men det vet han inte om.
Hur? Va? VAFAN?!
"huvudpersonen" i bloggjulkalendern Stjärnfall och Vinterkyssar, även kallad "Lillan"..
är min teckande avbild?!
Hur kan illustratören...? Va?? Jag fattar noll. Jag är mest i chock.
FY FAN VAD JAG ÄR BRA!!!
Jag började fan lipa i morse när jag fick det svart på jävla vitt
att jag blivit antagen till grundkursen i engelska som jag sökt!
Hahaha.. första lilla ministeget till att bli översättare, men det känns jävligt stort!
Nu ska jag sparka in kurskamraternas rumpor och bli fucking bäst!
Kanske blir det också ett halvår i Brighton, det får vi se, men visst fan vore det fint?!
Jag fick en fråga för typ en vecka sedan om vilken utbildning jag ska gå, och sådär,
och det är på det viset att det bara finns en tolkutbildning i Sverige, och den är i Stockholm.
Översättare kan man bli i Göteborg och i Stockholm, men inga andra universitet eller högskolor
har det programmet. Nu vet jag inte sådär jättemycket om tolkutbildningen,
men för att komma in på översättarutbildningen skulle man har typ 120 eller 160 poäng
(jag kommer tyvärr inte ihåg vilket, eller hur mycket det blir med det nya poängsystemet,
men det motsvarar ungefär två och ett halvt år) i språk.
Hälften måste vara i engelska, och den andra hälften måste vara i spanska, italienska, franska, tyska eller ryska.
Sedan är det ett intagningsprov.
Översättarutbildningen är också på 2,5 år (alltså kommer jag vara klar när jag är typ 25-26),
och för att bli auktoriserad så måste jag återigen göra ett språkprov hos kammarkollegiet
uppe i Stockholm. Det är svårt att få några (bra) jobb om man inte är auktoriserad.
Det finns också vissa tolkutbildningar på folkhögskolor, men när jag tog redan på fakta,
så verkade det mest vara teckenspråkstolk och ingen djupare utbildning.
Jag kan dock ha fel.
Men vafan! Jag är lycklig nu, för jag har ett par fina skor som jag ska få i julklapp,
jag är intagen på utbildningen jag vill gå OCH jag och mamma har bakat godsaker
i typ fyra timmar, vilket resulterat i typ 70 muffins och en blåbärcitronkaka!
Ikväll kommer det bilder från Emmaboda (requested från Emmabodafolk och någon till).
Trinageldramat mellan Hor-Mia, Gbg-Malin och Torsten.
Det var en gång en pappa. Den pappan har en son som heter Andreas,
men som av vänner brukar kallas Torsten.
Någon gång, jag vet inte när, ringde Torstens pappa till Torstens mormor,
och jag kan tänka mig att en del av deras konversation lät ungefär såhär:
Pappan: Och jo, Andreas har skaffat flickvän
Mormorn: Nämen, vad roligt! Vad är det för flicka då?
Pappan: Jo, hon är liten och söt.
Mormorn: Vad heter hon då?
Pappan: Jadu... Hmm... Något på M...
Mormorn: Maria?
Pappan: Nääää
Mormorn: Magdalena?
Pappan: Tror inte det...
Mormorn: Margot?
Pappan: Absolut inte!
Mormorn: Malin?
Pappan: Jaaa... Malin kan det nog ha varit.
Mormorn: Bor hon också i Emmaboda?
Pappan: Nä, hon pratade väldigt konstigt... Har för mig att hon bodde i Göteborgstrakten.
Mormodern ringde sedan resten av släkten för att upplysa alla om den glada nyheten
att Andreas a.k.a Torsten har en flickvän i Göteborg som heter Malin.
Så lätt är det att gå från Borås-Mia till Göteborgs-Malin.
Så det där jag skrev, att Torsten har en flickvän i Göteborg som heter Malin,
var helt enkelt något som kallas "internt skämt".
Jag tar faktiskt inte så illa vid mig av de snälla kommentarer som skrivits till mig,
där jag kallats hora, och även fittslyna. Det förespråkades också någon form av arkebusering.
Kul det där. Väldigt lustigt. :)
Jag förstår att folk missförstod, det är inte så konstigt; ironi är svårt över internet.
Men när någon kommenterar att Torsten också borde skjutas, för att han är otrogen, har det gått för långt.
Det var egentligen också han som bad mig att skriva en förklaring här i bloggen redan innan han blev påhoppad,
för han uppskattar inte att jag kallas "Fittslyn-Mia", det låter helt enkelt inte gulligt i hans öron.
Om det är någon som däremot vill kalla mig "Kåt-Mia" eller "Snusk-Mia", är det fritt fram, för det är en komplimang.
För att citera honom: "Vem vill inte ha en kåt tjej?"
Att han själv faktiskt kallat mig "Slamp-Mia" en gång kan vi ju ignorera. ;)
Jag tycker inte om att skriva om killar eller relationer överhuvudtaget om jag måste nämna personer vid namn,
så jag väljer att hålla käft och inte svara på frågan i fall jag och Torsten är tillsammans.
Vi tycker om varandra en hel del, och det är allt ni behöver veta. :)
Första och enda pussbilden som finns på mig och Torsten
(tror jag?), tagen under Rassle Punkrock.
Jag snodde den ärligt av Malin, och redigerade den själv.
Jag & grisen dör lagom till den 24:e
Åh, Didde, Maulin, Torsten, Juffsan (förlåt :( ) VEM SOM HELST!
Kom och hämta mig för mina händer är sönderstädade.
Jag vill bara vara lat och arbetslös.
Jag tycker inte om att mamma ska bli så manisk när det snart är jul..
Öh, det stavas saknad va!
Arbetslös i Borås
Klockan är tio och mamma väckte mig klockan åtta, för det är jul och jag finns här,
färdig att användas, som mössen och fåglarna i Askungen.
Hon ligger efter och hela huset ska städas. I 1,5 timme har vi ägnat oss åt att bona vardagsrumsgolvet.
Nu torkar det där medlet som luktar aprumpa, och jag fick en välbehövlig andningspaus.
*Pust*
Om jag vetat att det var så jobbigt att vara arbestlös, så skulle jag antagit Diddes förslag
och stannat kvar i Emmaboda och varit arbetslös med honom några dagar till.
Vi hade kunnat titta på julkalendern, fisa i kapp i soffan, spela WoW 16 timmar på raken,
äta inget annat än pizza och mackor och skölja ner det med Cola och Julmust.
Vi hade kunnat gurgla de sockerhaltiga dryckerna ordentligt mellan tänderna och haft det riktigt mysigt.
Mälker hade kanske också varit där, och tillsammans hade vi kunnat titta på
de dåliga amerikanska serierna som går på TV om dagarna, och blivit alldeles hooked
på farsan som knullar sin dotter, fastän han tror att det bara är hans systerdotters gris.
Det låter som en behaglig tillvaro. Istället så måste jag skrubba halldörren nu.
JAG ÄR VID LIV
Hemma efter en helg i vad som känns som hemstaden numero dos.
Igår var jag så bakfull att jag bara ville spy (men det är äckligt, så jag talade bara om för alla att jag ville spy),
och idag är jag så trött att jag mår nästan lilla pissilla.
Jaja. Nu behöver ni i alla fall inte vara ledsna för att lilla Knuffen inte bloggar,
för ja... nu ska jag börja med mitt sedvanliga enda inlägg om dagen.
Jag kan göra som Didde (han delar bloggen med Mälker och Torsten), och skriva om mina dagar som arbetslös.
För yes, nu ska jag vara arbetslös och sysslolös fram till 19:e.
Tur att det är lågkonja så jag kan skylla på det när mamma tycker att jag ska söka något slags
jobb bara för en månad.
Nu ska jag duscha. För jag luktar... nä, jag ska inte säga vad jag luktar,
så jag säger att jag bara luktar konstig.
Bjällerklang, bjällerklang, cykla bakåfram
20 dagar kvar till julafton, och jag har inte köpt en enda julklapp.
Jag vet däremot exakt vad alla ska ge mig, och det känns bra, så slipper man bli besviken.
Det största problemet är pappa.
Vad ger man till en man som inte behöver något, för att han köper allt själv?
Allt utom kläder, för han avskyr kläder och anser att en jacka som är 15 år gammal är så gott som oanvänd.
Så kläder kan man inte köpa till honom.
Det som han gillar är vapen, gamla bilar, nya bilar, tysk grammatik,
Janssons frestelse, 50-talet och allt som hör till, mandelkubbar och att surfa på blocket.
Han gillar inte vegetarianer, smålänningar, polacker, Karlskrona, miljöpartister, kommunister,
röda tröjor, personer som låter fina gamla bilar stå utomhus och rosta,
människor som säger till honom vad han ska göra, mobiltelefoner med för små siffror,
läkare, sjukhus och tandläkare.
Jag funderar på att köpa en ny kniv till honom. En riktigt grov kniv med ett blad som är delvis taggat.
Vad tycker ni?
Jao, och imorn drar jag. Igen. Jao. 7.47 (magiskt tal) åker jag till Småland.
Ugly Mia
när jag har sprejat håret grönt och rött!
Om det kan glädja er så kan jag ju säga att håret skiftade i grönt i två veckor efter det,
och att det även färgade av sig på ansiktet så att jag såg sjuk ut.
När jag letade efter de gamla bilderna blev jag extremt nostalgisk,
och har lust att visa alla gamla bilder som finns!
Fast jag ångrar verkligen inte att jag klippte av mig håret...
Och här är beviset på att även en snygging som jag kan bli ful på bild ;)
Gissa vart jag var, när den här bilden togs?
Psykfall åter igen ;)
när nattens talande tystnad inte räckte till
för att vaddera och kväva
mina sista sprattlande andetag
innan jag imploderade.
Minnessplitter i knäna,
jag är en handikappad och invalid kärleksveteran.
Hjärtat slog sin väg ut genom bröstet
och tackade för befrielsen.
Igår klockan 01.10 inatt stod jag på trappan och rökte en ciggarett som luktade urin.
Jag hade överlevt min första panikattack fyra månader.
Hey. Jag mår bra nu.
det är liksom kärlek i luften
Hon har en ny pojkvän och de verkar tycka om samma saker.
När hennes nya pojkvän tittar på henne, så syns det i hans ögon att han är kär i henne.
Det ser ut som om han avgudar henne.
Jag har aldrig varit gladare för min syster innan.
Aldrig någonsin.
Ung, galen och en rödgrönröra
HAAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
*paus för att hämta andan*
HAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHAHA
Handikappad
Jag har lite smått panik just nu.
Det började med att jag fick det påpekat för mig igår att jag borde byta profilbild.
Jag menar, jag har ju både klippt mig och slutat röka.
Och ärligt talat, pagen...? Vad tänkte jag med?
Total katastroffrisyr.
I alla fall: det började med profilbildsbyte och slutade med att jag tänkte:
"HEY! Varför inte bara byta design helt?"
Designen är sju månader gammal så det är ju på tiden, och det var så himla kul att göra den,
men... jag har ju glömt av hur man gör.
Jag fattar inte HTML-koder längre. Jag har blivit en datorgrönsak på sju månader.
Jag ska ta livet av mig nu.
Synd att jag missar Desperate Housewives imorn.
