Åtta dagar - jag gråter tills jag inte har några ögon kvar

Jag känner väl just nu någon slags panikkänsla i magtrakten.
Jag och mamma kan ha kommit på varför det kilar över hela överkroppen på mig,
och skabb ligger långt borta på listan (i så fall skulle ju Torsten antagligen blivit smittad, och han har inte sagt något),
så Didde och den anonyma bruttan har antagligen feeeeeel!
Men sanningen... om det är det vi tror, är nog fan värre. Jag har lipat i en timme nu.
Dock vill jag inte säga vad det är, för om man målar fan på väggen...
På torsdag ska jag förhoppningsvis ta ett blodprov och så får jag veta snart.
Helst skulle jag vilja åka dit imorn, men jag avskyr läkare och allt sådant, och behöver mammas stöd,
och hon sover hela dagen imorn. Pappa kan man aldrig ha med sig, för han har till och med vägrat
köra mig till läkaren i somras när min brännskada skulle läggas om.

Men ja. Nu har jag fått skriva av mig, men det hjälpte inte ett piss.

Dock skulle pappa haft namnsdag idag igen om de inte tagit bort hans mellannamn
från kalendern 2000. Grattis i alla fall!

Kommentarer
Postat av: Amanda

men herregud, vad har hänt:o får hålla tummarna för dej på torsdag, det är säkert ingen fara!

2008-12-16 @ 19:31:23

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0