Piluttamig
Åh! Jag är så rastlös och godissugen!! GEEEE MEEEEEHEEEEJ!
Jag vill åka iväg. Och bli full. Kalasfull med serpentiner i håret och rulla in mig i gardiner.
Jag faen. DET VORE ALLT BRA FIIINT!!!
Men nä. Jag ska stanna hemma ikväll. Hemma och vara bitter över att Borås stolthet
Magnus Carlsson faktiskt åkte ur Körslaget förra veckan TROTS att hans kör var bättre än Hannas.
Hehe. Killen som sjöng solo, ni vet den där tjocke killen med skägg som hade en lite falsk röst?
Hehe. Han tog min systers oskuld. Haha. Rickard heter han men kallades Bulten.
De var tillsammans ett tag för en massa massa år sedan. Typ.. 1999?
Det roliga var att medans de var tillsammans så gick det rykten om att han och jag var ett gulligt litet par.
What?! Jag var elva och han ja... sexton?! Inte fan vet jag hur ryktet uppstod, men det är nog därför min syster hatar mig.
Jag tar alltid killarna hon vill ha. Hehehe.
Nämen hörrni, kan inte ni vara sådär gölliga som jag vet att bara ni är, små gullz?
Berätta något roligt eller fråga något eller TALA BARA OM FÖR MIG VAD JAG SKA SYSSELSÄTTA MIG MED?!
Åh, jag är så opepp på att blogga.
Amen, är'u cepe, ällä?!
ja, när han nu var så duktig igår med min lilla mobil.
*PLING*
Ett sms! Från Torsten! Kan han läsa mina tankar? Det stod:
"Idag är det internationella var-snäll-mot-en-uvecklingsstörd-dagen.
Så skriv till en efterbliven vän som jag just gjorde. Det värmer.
Det spelar ingen roll om du slickar på lyktstolpar, ligger med djur, eller ibland skiter ner dig.
Fortsätt kämpa vännen. Du är speciell."
Jaha. Haha. Tack så jävla mycket! Sedan lyfter jag blicken och upptäcker felet med skärmen.
En sladd hade lossnat. På framsidan.
Sedan letade jag efter bilder där jag såg ut att vara utvecklingsstörd, utan resultat.
Jag var nöjd. Tills jag hittade denna hos Maulin. Jaha.
En bild och ett sms säger mer tillsammans än en icke-existerande diagnos.
En man att nominera till Nobelpriset
Åh! Alltså! Torsten är ett geni! ETT FETT JÄVLA GENI!!!
Han lagade min mobil fastän han är typ tusentals mil ifrån den.
Det är tufft. Det är respekt.
Jag är för snygg för dig!
Jag har tyckt det ett tag: att jag ser hyfsat bra ut. Bättre en än del, och inte värre än de flesta.
Söt ibland.
Idag fick jag det dock verkligen bekräftat: Jag är snygg.
Jag stod inte ens framför en spegel när jag insåg det.
Det var en cool uppenbarelse.
Adlibris förser mig med ett socialt liv
Lediga dagen spenderas med mina nya bästaste bästisar.
Man skulle kunna säga att vi delar allt tillsammans.
Jag har viskat de fulaste orden jag kan i deras öron.
Mina favorit är den underbara knallgula plastmappen. Den heter Kajsa.
Kajsa blev retad av Jonathan igår innan föreläsningen.
Han sa att det var den gulaste mappen han någonsin sett och skrattade.
Jag försvarade min nyfunna vän, och hävdade att gult är fint.
Han skrattade, och sa att hon var bra att ha i skogen, om det skulle bli strömavbrott. Som extra lyskälla.
Jag viskade i Kajsas öra att han bara var avundsjuk, och att hon inte skulle bli ledsen.
Det hon inte vet är att jag döpte henne till Kajsa för att det rimmar på bajsa.
För det är just vad hon innehåller: bajs. Andra skulle kalla det grammatikstenciler. Jag kallar det bajs.
Ni lämnar mig aldrig
Ibland vill jag fråga om vi ska åldras tillsammans,
men vissa saker är för självklara för att uttalas.
Längtansfåglarna i mitt hjärta flyger ständigt österut.
Maulin, jag har återigen dig och mig runt halsen.
Juffsan, jag saknar dig till bristningsgränsen.
If you ever need a stranger to stalk in your sparetime
Eller kanske femte.
Säkrast skymtas jag mellan 9.30-10.00 eller 12.30-13.00 på väg från Centralstationen.
Det går också bra att stalka mig från Berzeliigatan 15.16 eller 16.16. Oftast.
Mina rutiner ändras lite då och då. Jag bits inte (öron nafsar jag dock på ibland), så säg gärna hej.
Det är så läskigt att i efterhand fått veta att man blivit igenkänd och sedan undra över,
om det var den dagen som man tvångsmässigt klunkade en stor mugg kaffe,
eller om det var dagen som man desperat letade efter mobiltelefonen överallt,
tills man kom på att den låg i jeansens bakficka och att man således satt på den.
Don't be shy and I'll make you feel high!
(Hög på det sättet att jag är så liten så alla känner sig stora. Olagliga substanser sysslas här inte med.)
Öh.. hadenäran!
Idag tycker jag att vi firar att jag äntligen lärt mig uttala "iron" på ett korrekt sätt,
att jag har köttslamsor från kalopsen kvar mellan mina tänder,
att min tumme är uppbränd från kaffefädsen på lunchen
och att det nu är sex månader sedan jag och T hade sex för första gången.
HURRAHURRAHURRA
Om ni vill kan vi också hoppa kollektivt i glädje över att jag för första gången
inte behövde springa till bussen.
Tjipp ut!
Asocial vs. Osocial
Well. Jag ska förklara för er. Lilla språknörden Mia träder fram, och ni ska veta att hon är en besserwisser,
men kan faktiskt erkänna när hon har fel.
Egentligen spelar det ingen roll om man säger asocial eller osocial.
Jag diskuterade faktiskt det här för typ en månad sedan med en av pappas bekanta som var över på middag.
Han är typ lektor i svenska eller språkprofessor eller något sådant, och eftersom jag ska börja läsa
engelska blablabla så pratade vi om språk och svenska och hur det svenska språket förändras (förfaller).
Som jag sa: Det spelar ingen roll om man säger asocial eller osocial.
Från början var asocial både att man var samhällsfientlig/ställer sig utanför samhället,
OCH att man är blyg och socialt oförmögen.
Att vara asocial är också en sjukdomsdiagnos som två av mina gamla vänner har haft.
De var varken knarkare eller mot samhället, men fick panikångest när de skulle vistas bland mycket folk.
Osocial som ord började användas för inte så många år sedan, för ja, svenskar har ju en förmåga
att sätta "o" framför ord när de ska beskriva motsatser, även om det inte är helt korrekt.
Osocial är ett av de orden, och därefter har orden "asocial" och "osocial" skiljts åt, och folk använder dem hur som helst.
Likadant är det med "otrivs" och "ostabil". Egentligen heter det vantrivs och instabil/labil.
Jag är inte helt säker på att "osocial" har kommit in i SAOL, men ja, vi vet ju alla hur sega de 18 gubbarna är (och Lugn).
Det tog ju X antal år för dem att acceptera att folk sa "simmade" istället för "summit" och "spannar" istället för "spänner".
Jag kommer nog säga asocial ett tag till, för jag är old school, och gillar det från början korrekta
(fast jag säger inte "summit", men blir galen när folk säger "gammlare" eller "dåligare").
Jag skulle nu kunna fortsätta skriva om det här hela kvällen, och om hur den svenska grammatiken
och språkbruket håller på att gå fullständigt åt helvete och hur dagens ungdomar (och gamlingar)
varken kan prata eller skriva ordentlig jävla svenska. Jag är inte alltid heller korrekt här i bloggen,
men när jag skrivit uppsatser har jag varit i stort sett perfekt.
Nej, nu ska här avrundas, för annars kommer jag börja förklara för alla därute
att det heter "bättre än jag" och inte "bättre än mig", "jag såg honom på stan" och inte "jag såg han på stan".
Jag skulle sedan förklara grundligt för er att man inte börjar meningar med konjuktioner,
och varför det är så förkastligt med särskrivning.
Jag gör inte det, för i så fall skulle alla mina läsare vara väck med pusten.
Snarka och somna och drömma om Charles Dickens
Det är tråkigt ju. Men jag är van vid resor. Och idag hade jag bilen in till stan, men när jag skulle starta den
efter en lång dag i skolan så var batteriet dött. Mhm. Mhm. Kul.
Och dagens fundering är:
Varför är killar så sociala om man jämför med tjejer?
Jag har bara växlat fåtal ord med brudarna på kursen, men är bundis med tre killar,
och en kille som läser till lärare. Varför är tjejer så asociala?
Svara på det om ni kan!
Själv ska jag duscha och sova och göra en lista över böcker jag vill läsa.
Alltså, jag ska berätta mer om veckan imorn om ni vill, men just nu är jag trött.
I am such a P.Y.T
så tappar man suget och lusten och tuggar sönder läpparna när kaffekicken stigit en åt huvudet.
Tussar ur håret faller runt omkring en och pannan blöder.
Man längtar till slut bara bort från snöblandat regn och spårvagnskaos,
spelar ingen roll om det är till en varm dubbelsäng i en småländsk småstad där man vaknar
av tågutrop och bommar som fälls ner, eller om jag hamnar i mitt i storstadssmeten på en för kort madrass,
medans jag sover tequilaruset och den dåliga technon ur huvudet.
När jag läser om vad som är en mening så undrar jag vad som är meningen?
Så jag smäller pennan i bordet, gör konstiga minspel och går nykter ut på krogen
bland lärarnollor och okända personer, för jag vill bli äckligt dekadent, precis som det hör till.
I korta glimsar tänker jag att jag plågar mig själv, men dropkickar mig i tinningen vid den tanken,
för fan vad jag ska lyckas, och fan vad jag ska äga er alla, trots att jag är så korkad
att jag inte inser när jag bli utbjuden på ett filmiskt once-in-a-lifetime vis.
Mitt i natten gasar jag mig genom staden, men däcken slirar inte tillräckligt,
och staden är öde och jag inser att jag inte haft till tid att fundera på om jag är lycklig eller inte.
Är jag fortfarande seriöst deprimerad eller spritter det i lyckonerven?
Jag biter mig hårdare i läppen, och de är sönderpussade. Sönderpussade utan pussar.
Det är som att ha kvar kakan på bordet, men ändå bli tjock.
Fan vad jag saknar.
Men visst fan är jag lycklig, jag kom fram till det till slut.
Visst är jag lycklig, för hur skulle jag kunna låta bli att vara det?
Så nej, jag är inte död, neither is the blog.
Men skolan söker, och skolan tar tid och efter skolan ska man på krogbesök mitt i veckan.
Ikväll med egentligen, men jag ska läsa om subclauses och auxiliries.
Hejdå.
Jag dör.
Oops.
Nu dog jag.
Det krävs inte mycket för att göra mig gladast i världen
Jamen, jag har fått sova längre än 06.00, vi köpte ny bil (och lyckades pruta ner priset 5000 kronor),
och well, min ultimata lycka finns i frysen.
MAMMA KÖPTE BEN & JERRY GLASS ÅT MIG!!!
Ja, för fan! Nu har min sura min suddats bort och det finns inga mörka moln på himlen. Mums.
Men.. jag måste erkänna att det känns konstigt att det är första helgen på typ en månad
som jag är hemma, alltså hemma i huset, och den första på tre veckor som jag är i Borås.
Men ikväll är det myskväll och jag ska som vanligt slå pappa på vänsterhanden.
Ja. Det blir fint.
Oh coffee-maschine, I worship you!
Lång dag. Mycket lång dag. Jag har klarat mig på koffeinkicken från sammanlagt tre stycken stora koppar kaffe.
Svart kaffe. Kolsvart. Nattsvart. Som tjära. Det var gott. MYCKET gott. Det behövdes för att klara 2,5 timmes information.
Det tog mig 40 minuter att hitta Studenternas Hus där jag skulle skriva in mig i Filosofiska Fakultetens Studentkår,
och sedan, till min förskräckelse, spendera 422 kronor på en grammatikbok och tre pennor.
Tjugo minuter senare satt jag inne på Swedbank och kände hur koffeinet gav mig myror innan för huden,
darrande händer, blinkande ögon och en tunga som gärna ville röra på sig.
Där blev jag ytterligare 305 kronor fattigare.
Timmarna sprang sedan iväg och jag kom hem först nu.
Koffeinet verkar fortfarande i mig och jag har ryckningar i ögonen, fingrarna och nacken vill vrida sig i spasmer.
Jag jobbar på en magkatarr och konstanta nervösa ryckningar i ansiktet.
Universitet borde ha äckligt kaffe, annars blir studenterna förstörda. Det är tur att jag slutat röka.
Helgens to do:
- Lära mig att gå och dricka kaffe samtidigt
- Plugga grammatik (ja, vi börjar tamefan i tid)
- Leta billig studentlitteratur på nätet
- Äta chips, få igenfettade blodkärl och dö i hjärtinfarkt
Jamen bra helg!
Your's sincerly
Mia with the Knuff
ZzzZzzzZzzzzzzzZZZ
Inskrivningen gick bra. Fick mina papper och mitt schema. Hittade dit jag skulle.
Åkte hem med pappa och provkörde en bil som pappa sedan inte ville ha, men mamma var sugen på.
Pappa gillade inte att turbon var bytt två gånger på sju år. Dessutom var bromsarna kassa.
Så vi lämpade av mamma hos mormor där hon skulle städa och så åkte jag och han hem.
Jag läste i en bok, somnade, vaknade hungrig klockan sex och lagade pizza.
Jupp. Så spännande var det.
Och jo, Milena: Mens i nio år.. och du trodde jag var fem.. det skulle betyda att jag är 14 idag.
Hur många 14-åringar går på universitetet?
Jag ska fylla 21. Alltså är jag 20. 20-9 är 11. Vilket betyder att jag var elva men skulle fylla tolv.
Tidigt, men whatever. Att kalla mig äckel för en tidig pubertet tycker jag är överdrivet.
Woopsie Daisy!
Är jag puckad på riktigt? VAFAN?! Hahahahhaa. Ibland tycker jag själv att jag är rolig.
Men nu kommer jag aldrig mer att bli tagen på allvar.
Ja! Ja! Give me blood!
Och medans jag skrev inlägg om fittor och tv-spel så slog det mig:
IGÅR FIRADE JAG NIO ÅR MED MENS!!
Jag borde ju ställt till med bigt parteeey och firat att mina äggstockar
producerat ägg redo att befruktas i nästan halva mitt liv.
Det hade varit något. ETT MENSPARTY!
Alla tjejer skulle fått order att vara griniga och rödklädda.
Killarna skulle också självklart också vara rödklädda, och alla skulle fått goodiebags med tamponger, smärtstillande och värmekuddar.
JA!! Om två år, när jag verkligen haft mens i halva mitt liv, då jävlar,
då ska det bli mensparty!
Vilka är pepp?!
Och så här glad blev jag när jag kom på idén!
Svengelska i mitt hjärta
Jag: Okej, vad ska du titta på?
Mamma: Jag ska fitta.
Jag: Va?!
Mamma: Jag ska fitta!
Ja, till slut kom jag på det. Hon ska spela Wii Fit. Okej. Ja.
Tåmårråv aj vill bägginn toooo lörn inglish
Imorgon gäller det. Ny del av mitt liv påbörjas. Ja, jävlar!
Här ska jag spendera 3-4 dagar i veckan. Det blir nog najs bajs.
Byggnaden ser ju faktiskt ut som ett sådant där läskigt pixelmonster.
Om man har lite fantasi.
Jag blev full i sthlm & råkade hamnade på en bild.
Självdistans. Självdistans. Stå ut. Det är okej. Du överlever. Ibland har man helt enkelt bara otur.
Kan vi inte dö samtidigt, ni och jag?
Inte ledsen. Inte deppig. Bloggen heter "tvärkast mellan skrattmaraton och gråtattacker",
eller ja, heter den det? Fan. Ja, det är väl precis vad mitt liv är nu.
Inatt drömde jag att mamma hade cancer och dog.
Alla dör i mina drömmar, och jag gråter, för jag vill fan inte bli lämnad ensam!
Så här är dealen: JAG MÅSTE FÅ DÖ FÖRST!
Om du är min vän, och vi någon gång skulle hamna i en paniksituation, som t.ex. på ett störtande flygplan,
och det bara finns en enda fallskärm kvar, så säger jag såhär: "TA FALLSKÄRMSJÄVELN!!"
Jag skulle aldrig klara av att gå vidare från en sådan förlust.
Jaha. Och så börjar jag lipa igen. Congratulations!
(Patetiskt att jag ska börja plugga engelska på heltid, men tvekar på hur "grattis" stavas på engelska).
Idealet är det i Säkert!:s låt. Fan vad det vore fint om alla mina nära och kära,
inklusive mig, kunde dö samtidigt. Hallelujah!
And I keep bleeding inside
Alltså, fan, det här med bloggandet va...
Det blir bara pinsamt när man inte skrivit något på en vecka,
och det blir bara pinsammare och pinsammare. Just nu rodnar jag.
Men well, nu är jag på G. Har varit depp ett tag faktiskt.
Emmaboda var fint, eller ja, helt okej. Deppen som jag hade innan höll i sig,
och jag grät en del i smyg. Mest grät jag sista natten, men det var inte i smyg.
Jag ska inte säga något mer om det, för det bestående intrycket är lika fint som vanligt.
Jag kommer kanske snart tillbaka, om de fortfarande vill ha mig där nere.
Fast, ja, alla behöver väl en thaipojke vid sin sida.
Jaha. Och imorn drar jag till Stockholm. Mhm. Finfint.
Nu är man pepp och nervös, och jag drömde inatt att Anna och jag inte kände igen varandra,
och jag var ensam och övergiven i stora huvfudstaden. Läskigt.
Sedan drömde jag att jag ringde på Torstens dörr, men Didde öppnade,
och sa att Torsten var död, och att han tagit över lägenheten.
Sedan dog pappa också, och då grät jag lite men åt sedan frukost.
Jag har också fått information från skolan, och jag ska typ köpa 20 böcker. Minst.
Man fick liksom gärna komplettera lite.
Ja... så ser väl livet ut för tillfället.
