Herregud. Milena överdriver och folk ska försvara mig.
Well. Jag ska förklara för er. Lilla språknörden Mia träder fram, och ni ska veta att hon är en besserwisser,
men kan faktiskt erkänna när hon har fel.

Egentligen spelar det ingen roll om man säger asocial eller osocial.
Jag diskuterade faktiskt det här för typ en månad sedan med en av pappas bekanta som var över på middag.
Han är typ lektor i svenska eller språkprofessor eller något sådant, och eftersom jag ska börja läsa
engelska blablabla så pratade vi om språk och svenska och hur det svenska språket förändras (förfaller).

Som jag sa: Det spelar ingen roll om man säger asocial eller osocial.
Från början var asocial både att man var samhällsfientlig/ställer sig utanför samhället,
OCH att man är blyg och socialt oförmögen.
Att vara asocial är också en sjukdomsdiagnos som två av mina gamla vänner har haft.
De var varken knarkare eller mot samhället, men fick panikångest när de skulle vistas bland mycket folk.

Osocial som ord började användas för inte så många år sedan, för ja, svenskar har ju en förmåga
att sätta "o" framför ord när de ska beskriva motsatser, även om det inte är helt korrekt.
Osocial är ett av de orden, och därefter har orden "asocial" och "osocial" skiljts åt, och folk använder dem hur som helst.
Likadant är det med "otrivs" och "ostabil". Egentligen heter det vantrivs och instabil/labil.

Jag är inte helt säker på att "osocial" har kommit in i SAOL, men ja, vi vet ju alla hur sega de 18 gubbarna är (och Lugn).
Det tog ju X antal år för dem att acceptera att folk sa "simmade" istället för "summit" och "spannar" istället för "spänner".
Jag kommer nog säga asocial ett tag till, för jag är old school, och gillar det från början korrekta
(fast jag säger inte "summit", men blir galen när folk säger "gammlare" eller "dåligare").

Jag skulle nu kunna fortsätta skriva om det här hela kvällen, och om hur den svenska grammatiken
och språkbruket håller på att gå fullständigt åt helvete och hur dagens ungdomar (och gamlingar)
varken kan prata eller skriva ordentlig jävla svenska. Jag är inte alltid heller korrekt här i bloggen,
men när jag skrivit uppsatser har jag varit i stort sett perfekt.

Nej, nu ska här avrundas, för annars kommer jag börja förklara för alla därute
att det heter "bättre än jag" och inte "bättre än mig", "jag såg honom på stan" och inte "jag såg han på stan".
Jag skulle sedan förklara grundligt för er att man inte börjar meningar med konjuktioner,
och varför det är så förkastligt med särskrivning.
Jag gör inte det, för i så fall skulle alla mina läsare vara väck med pusten.