Okej. Så vi gör såhär. Vi sväljer allting.
Inte ledsen. Inte deppig. Bloggen heter "tvärkast mellan skrattmaraton och gråtattacker",
eller ja, heter den det? Fan. Ja, det är väl precis vad mitt liv är nu.
Inatt drömde jag att mamma hade cancer och dog.
Alla dör i mina drömmar, och jag gråter, för jag vill fan inte bli lämnad ensam!

Så här är dealen: JAG MÅSTE FÅ DÖ FÖRST!

Om du är min vän, och vi någon gång skulle hamna i en paniksituation, som t.ex. på ett störtande flygplan,
och det bara finns en enda fallskärm kvar, så säger jag såhär: "TA FALLSKÄRMSJÄVELN!!"

Jag skulle aldrig klara av att gå vidare från en sådan förlust.
Jaha. Och så börjar jag lipa igen. Congratulations!
(Patetiskt att jag ska börja plugga engelska på heltid, men tvekar på hur "grattis" stavas på engelska).

Idealet är det i Säkert!:s låt. Fan vad det vore fint om alla mina nära och kära,
inklusive mig, kunde dö samtidigt. Hallelujah!