Alltså, fan, det här med bloggandet va...
Det blir bara pinsamt när man inte skrivit något på en vecka,
och det blir bara pinsammare och pinsammare. Just nu rodnar jag.

Men well, nu är jag på G. Har varit depp ett tag faktiskt.
Emmaboda var fint, eller ja, helt okej. Deppen som jag hade innan höll i sig,
och jag grät en del i smyg. Mest grät jag sista natten, men det var inte i smyg.
Jag ska inte säga något mer om det, för det bestående intrycket är lika fint som vanligt.
Jag kommer kanske snart tillbaka, om de fortfarande vill ha mig där nere.
Fast, ja, alla behöver väl en thaipojke vid sin sida.

Jaha. Och imorn drar jag till Stockholm. Mhm. Finfint.
Nu är man pepp och nervös, och jag drömde inatt att Anna och jag inte kände igen varandra,
och jag var ensam och övergiven i stora huvfudstaden. Läskigt.
Sedan drömde jag att jag ringde på Torstens dörr, men Didde öppnade,
och sa att Torsten var död, och att han tagit över lägenheten.
Sedan dog pappa också, och då grät jag lite men åt sedan frukost.

Jag har också fått information från skolan, och jag ska typ köpa 20 böcker. Minst.
Man fick liksom gärna komplettera lite.

Ja... så ser väl livet ut för tillfället.