Om en kärlekshistorias slut
Hon grät igår, och jag kände mig lite trasig. Hon berättade om krossat glas, nerspydda studentpresenter,
fulla män som kallat henne hora, kiss i vasken, mat över hela köket och en man som däckat på henne.
Hon är min allierade, min sammansvurna, min trygghet. Men hon har gett upp nu. Till slut lyckades de knäcka henne. Jag förstår varför hon ger sig av, jag önskar bara att hon kunde packa ner mig tillsammans med sina kläder.
fulla män som kallat henne hora, kiss i vasken, mat över hela köket och en man som däckat på henne.
Hon är min allierade, min sammansvurna, min trygghet. Men hon har gett upp nu. Till slut lyckades de knäcka henne. Jag förstår varför hon ger sig av, jag önskar bara att hon kunde packa ner mig tillsammans med sina kläder.
Jag önskar att jag också hade någonstans att ta vägen.
Några timmar senare dansar jag bort mina sorger till låtar jag aldrig hört på ett alldeles för fullt dansgolv.
Jag har finaste nördvännerna, och jag vill aldrig gå hem. Hem är bara kaos, och här är jag trygg.
Jag är trygg, lycklig, full och varm ända tills jag befinner mig inne på en toalett och ser min nyfunna favoritvän dra upp vitt pulver i näsan med hjälp av en hoprullad sedel.
Jag hatar Göteborg.
Om att hata sin hemstad
Jag åker inte till Borås över påsk. I princip alla mina vänner flyr storstaden för att äta ägg, sill & annat äckligt
med sina familjer, men tanken har inte ens slagit mig att jag skulle göra samma sak.
Alla frågar mig med bestörning i rösten varför jag inte åker hem. Deras ögon blir stora & runda, & de gapar lätt.
Men det är just det där ordet. Hem. Vadå "hem"? Jag är hemma.
Det här sketna lilla rummet på en av stadens äckligaste gator är ju mitt hem.
Jag har inget hem i Borås, och Borås är inte mitt hem. Jag har ingenting där att göra.
Jag har inget hem i Borås, och Borås är inte mitt hem. Jag har ingenting där att göra.
Jag åker dit en gång varannan månad (max), & då antingen på grund av att mampappa gett mig skuldkänslor,
eller för att Lina har fest.
Sedan jag flyttade för två år sedan har jag inte längtat till Borås en enda gång.
Jag fasar för 100-bussen, jag spänner mig som inför ett slag varje gång jag träffar en okänd Boråsare,
jag pratar aldrig om Borås, & kunde jag välja så skulle jag aldrig mer åka dit.
För hur mycket jag än inbillar mig att det var jag som lämnade och flyttade från min hemstad
För hur mycket jag än inbillar mig att det var jag som lämnade och flyttade från min hemstad
så vet jag innerst inne att det var en flykt.
Det var inte jag som övergav Borås, det var Borås som spottade ut mig.
Det var inte jag som övergav Borås, det var Borås som spottade ut mig.
Så jag stannar i Göteborg så länge jag kan, för här finns inga förbjudna gator & granskande blickar.
Jag älskar den här skitiga jävla hamnstaden med dess måsskrik, gnisselvagnar och kalla snålblåst.
Fan, min nästa tatuering blir en göteborgssiluett på underarmen. Fo sho!
Jag älskar den här skitiga jävla hamnstaden med dess måsskrik, gnisselvagnar och kalla snålblåst.
Fan, min nästa tatuering blir en göteborgssiluett på underarmen. Fo sho!
