Om det svarta hatet
Hon hittade mig på köksgolvet där jag låg i fosterställning och hyperventilerade. Frukosten stod på diskbänken. Jag hade brutit ihop medan jag gjorde en macka och osthyveln satt kvar i osten. En halv skiva var lös.
Det hade räckt med att han sagt god morgon på väg ut från toaletten.
Jag hade hållit allt i schack över helgen, men mina bästa vänner och besökare märkte att jag var spänd, tyst och orolig. Jag tittar mig över axeln i det som ska vara mitt hem.
Jag hade glömt att hat kan påverka en så fysiskt, att man kan må så dåligt av någons blotta närvaro att kroppen krampar i panik och tårarna strömmar. Jag måste flytta. Jag kan inte bo vägg i vägg med honom längre. Det är bokstavligt talat fysiskt omöjligt.
Hej! Vill du göra bloglovinbyte eller blogkeen byte, båda om du har och vill :)
Kan berätta lite kort vad min blogg handlar om.
Jag bloggar öppet om mitt liv med adhd och depression, och nej jag söker inte sympati från folk som du kanske tänker nu. Jag vill att folk ska förstå att vi bokstavsbarn är precis lika mycket värda etc. men lite speciella från andra.
Dvs, jag skriver hur mitt liv går. Framsteg, möten, mediciner osv.
kram!
