så jag var alierad med några andra stammisar som är sådär jävla superdupersmarta som bara riktiga nördar kan vara. Gött häng liksom. Man slipper känna det där vanliga föraktet mot människor som är riktigt dumma i huvudet.

I vilket fall som helst, så är en av frågorna "Vad kallar man framsidan på en medalj eller ett mynt?".
Jag kunde det här. Ordkunskap är min grej. Åtsida heter det. Baksidan kallas frånsida. Det finns latinska namn också, men det här är de vaniga svenska namnen. Skriv upp och anteckna. Lägg på minnet.

När svaren sedan läses upp säger Östen, quizmastern, bara det latinska namnet.

Jag protesterar högljutt, och blir fan upprörd på riktigt. Jag får dessutom stöd av en person till.

Han tror oss, och vi får rätt. Men sedan stöter jag på Östen på väg till toaletten, och han säger:
"Jaha, här har vi den lilla flickan som vet allt".

JAHA!!! Är det bara jag som finner det här lite jävla kränkande?! ALDRIG att han hade sagt så om en av mina killkompisar protesterat och överbevisat honom. ALDRIG! Han hade uttryckt sin beundran snarare. Så. Jävla. Fel. Jag kan fan inte riktigt utrycka det i ord just nu, för jag är för jävla packad helt enkelt, men jag hatar sådana härskartekniker. Det är FEL. Jag är inte sämre på grund av mitt kön, och jag vet inte varför det måste påpekas vid sådana här tillfällen att jag är just TJEJ som vet mycket. Jag är grym. Deal with it. Nästa gång han har fel kommer jag också att påpeka det. Så det så. Det har ingenting att göra med att jag är en "liten flicka".

Det är liksom skola, måndagsquiz med tillhörande lätt berusning, slit och släp i skolan,

ångestattacker över framtiden, lite gos med pojkvännen, sammandrabbningar med roomies,

fikor med Pusjkins Puddingar, antikvariatfynd, TV-serier, pastarätter och tonvis med plugg.

Men då och då händer det något roligt; man träffar nya vänner, spontandricker alldeles för mycket vodka en onsdagskväll eller något liknande.

För några veckor skrev en lärare jag hade för tre år sedan när jag läste engelska på GU till mig på facebook.

Han beundrade mig på avstånd och blablabla. Lite läskigt, lite pinsamt, lite smickrande.

Någon dag senare bestämmer jag mig för att ta tag i mina engelskarester (jag menar, det vore ju bra om jag kom in på översättarprogrammet nu när jag kämpat arslet av mig i tre år), och ska då kontakta studievägledaren på engelska institutionen. Det visar sig att ordninare studievägledare är sjukskriven och att han är "vikare".

Så tack, men nej tack, jag tänkte att jag gör tentan och klarar jag den inte kontaktar jag ansvarig lärare för handledning. KNULLA MIG FUCKING BAKLÄNGES! Tror ni inte att det är han som är ansvarig jävla lärare?

FAN! Jaha. Så nu då. Jag kommer inte klara tentan, men jag tänker INTE kontakta honom och sitta på hans kontor och diskutera mitt underkänt som jag fått för tredje (!!) gången. Aldrig.

Jag klarar inte av att hantera sån här skit. Det är för mycket jäva Gossip Girl för mig.