Ibland tror jag att jag kan behöva gråta. Det känns som ett varmt tryck bakom ögonen, som aldrig förvandlas till tårar. Jag har lyssnat på alla sorgsna låtar som jag kan komma på, speciellt dem som alltid fick mig att gråta över honom flera månader innan vi gjorde slut, men ingenting händer. Jag anstränger mig verkligen.

Kanske är det så att varje förhållande äger en viss mängd tårar, och att mina har tagit slut. Kanske började de sina den där första dagen i maj då jag låg en hel dag och grät, grät, grät, grät, grät, grät så högt och så hjärtskärande att två av mina roomies knackade på min dörr och frågade hur jag mådde. Kanske tog de slut nätterna då han sov lugnt bredvid mig, medan jag grät tyst, tyst, tyst för att han inte skulle höra, inte vakna, inte förstå att jag höll på att gå sönder inombords för att det blev mer och mer uppenbart att jag aldrig skulle kunna få det att fungera, och medan det blev mer och mer uppenbart att jag nog inte ens ville få det att fungera, för någonstans tar energin slut när ens lilla, lilla hjärta blir utbränt av att försöka slå för två. Men man kämpar, för det var ju så fint i början, det var det finaste som jag tror någonsin har funnits. Världens bästa kärlekshistoria, som det skulle kunnas skrivas sagor om. Till slut kämpar man för det som fanns för länge sedan, till slut är man mer kär i minnena än i den som ligger bredvid en. Minnen som jag inte ens vill röra vid, för jag vet, att om jag drunknar i dem, så kommer jag aldrig, aldrig, aldrig kunna bli tillsammans med någon annan, för jag kommer aldrig att kunna nöja mig med mindre än en kärlek större än den vi hade den där magiska början, och en sådan kärlek är svår att trumfa. Men det som vi haft de senaste månaderna, det kan fan kvitta. Det är ingenting att fälla ens tio tårar för, och kanske är mina tårkanaler klokare än jag. Jag har gråtit upp våra tårar.

Jag kan alltså inte gråta för den kärleken, jag kan inte gråta för oss. Jag har sörjt färdigt för länge sedan, gått vidare och lämnat. Nu ska jag bara göra mig av med sorgryggsäcken och nedstämdheten.