Vad tänkte jag igår egentligen? Kär i Martin Kellerman? Döda min lärares fru? Gifta mig med Shakespeare?
Jag är ju paxad fick jag veta i söndags morse. Härligt att känna att man har sitt på det torra, då behöver man ju inte jaga keffa onenightstands som är ungefär lika välhängda som hamstrar.



Men eftersom det här är det enda jag hört i frieriväg så tycker jag nog allt att Tobbe ska dyka upp på trappan med en fet ring inom en vecka, annars får det vara. Eller okej, en månad då. Jag ska inte vara kinkig.
Det behöver inte vara en fet ring heller. Det räcker med en kamel till pappa. Eller kanske en kopp kaffe.
Sedan kan vi flytta till Hollywood och jag blir den nya Maria Montazami. Mums!