SER NI?! SER NI?! Jag har äntligen lärt mig hur jag ska få håret att stå (någorlunda) rakt upp.
Det tog bara två veckor, och jag är väldigt stolt över mig själv.
Att det sedan ser för jävligt ut när man kommer hem efter en dag i duggregn är ju en världslig sak.
Inte heller behöver jag vara rädd för att få leva i celibat medan jag har den här frisyren,
för jag har fått väldigt många uppskattande blickar på stan.
Att det sedan nästan enbart är gubbar på 50+ som verkar gilla den spelar väl inte så stor roll?
Det är ju de som (förhoppningsvis) har pengarna.

Men det finns ju bara en man i mitt hjärta just nu, och det är ju den underbara Kung Lear.
Han har varit mitt ständiga sällskap sedan torsdags kväll, och nu ska jag äntligen få analysera
honom och hans finfina döttrar. Det kommer bli fint, romantiskt och magiskt.
I'm like a virgin, touched for the very first time!