Jag känner mig som kristall; skör och genomskinlig.
Någon kittlar mitt hjärta, det vilar obehagligt i min bröstkorg, samtidigt som det.. ja, kittlas.
Lite velig är jag också. Jag måste fokusera. Bestämma vad det är jag ska prioritera på fonetiken.
Jag kommer aldrig hinna läsa allt jag borde, så jag måste skära ut, förenkla och ta ut de viktigaste delarna.
Det är svårt. Det finns så mycket man borde kunna, och jag borde antecknat bättre på föreläsningarna.
Vad gjorde jag istället? Ritade löjliga teckningar i anteckningsblocket, sov, skrattade, snackade skit,
idiotförklarade töntarna som ljudade, drack kaffe med sådan njutning att allting runt omkring försvann i ett blurr
och vek upp ärmarna på min tröja väldigt omsorgsfullt.

Imorgon. Ja. Imorgon ska jag prioritera.