När jag pluggade till den första tentan jag hade, grammatik tentan, 
så var det som om jag hade någon slags outömlig energi.
Det var jobbigt, jag grät, jag drömde mardrömmar, men jag var samtidigt driven,
bestämd och fullkomligt rabiat i mitt pluggande. Tidiga nätter, sena mornar, tills jag däckade.
Jag gick på något slags adrenalin.

Jag önskar att jag hade samma energi nu.
Jag önskar att jag kunde hitta styrkan till att läsa de där jävla texterna 100 ggr tills jag kan dem utantill.
Det har jag inte. Inte någonstans.

Jag har en känsla av att jag skulle behöva en dröm där Sula dödar mig för att jag analyserat boken så dåligt.