Nu är inlägget som jag skrev i torsdags borta, precis som jag skrev att det skulle vara.
Det var väl ingenting exceptionellt i det, men jag har svårt för att visa mig sårad och sårbar.
Hela dagen är det fullt upp med tentaplugg och morsdagsfirande.
Imorgon har jag tenta i fonetik, och jag har aldrig känt mig mer opepp inför något.
Jag kan inte tillgodogöra mig något av det som står i boken när jag vet att det är skitvarmt ute,
och jag är fast inomhus. Om rätt frågor kommer och jag håller huvudet kallt så klarar jag det.

Ni som läste förra inlägget, eller som jag pratat med personligen, undrar säkert.
Jag mår bra. Jag vet inte ens om jag är särskilt ledsen längre. Eller arg. Möjligtvis föraktfull. Och lite sorgsen.
Men det kommer nog tillbaka. Fe sure.

Well. Well. Det här inlägget var väl egentligen mest en orsak att komma bort ifrån äckel fonetiken.

Lev väl.