Det är en ond spiral av sjukdom. Hostan leder till det ena och det andra, och min hjärna säger till mig att det är dags att sova. Kittlandet i halsen lägger in sitt veto. Vakenhet. Tröttheten gör världen platt och oviktig.
Jag äter mediciner. De gör mig inte frisk. Jag lyssnar på musik. Den får mig inte att dansa.
Jag bokar tågbiljetter till Emmaboda. Det får mig att le av sommarlycka.

Snart ska vi alla dansa i samma takt.