Du tvingade mig att flytta in i förvrängda tillbakablickar,uppleva det som var glömt.
Jag vill gråta hjärtskärande över förlusten i mitt eget krig, men du finns under huden.
Du fick ligga i min säng som rymmer två, lukta rök och andas tungt,
men fingertoppsberöring var för töntar som inte pallar en käftsmäll.
Det som var himlastormande var inte världsomvälvande,
och hur mjukar läppar du än hade, valde jag alltid käftsmällen.

Flickvänsord var svårare än ärrvävnad.