Väskan är i stort sett packad och jag har på mig för trånga jeans.

Ensam hemma, driver omkring, dricker kaffe, fastän jag har magkatarr.

Abstinensen tar annars kål på mig totalt.

Inatt drömde jag på engelska.. och jag hedrar mitt kall genom att lyssna på en engelsk ljudbok.

Ikväll klockan 19.02 kommer tåget, och jag kommer sitta på det.

Förfesta ensam i klackar med engelska i öronen.
21.33 är jag i Småland, sedan ska jag direkt vidare till Blekinge. Porten till Polen som pappa kallar staden.

När jag tog emor reaktionerna på mitt förra inlägg blev jag ledsen.
Två kommentarer från några av de käraste jag har, frågor på msn och sms:
"Tvivlar du på mig?"
Nej, inga av er som hört av sig är några jag tvivlar på. Självklart inte. Mina underbarn.
Det är alltid så att de som inte borde ta åt sig gör det, och de som borde gör det inte,
för ja, haha, de bryr sig ju ändå inte. Jag vet dock inte om det gör ont längre.
Jag vet bara att jag inte står ut.

Jag läste en bok av en av mina favoritförfattare. Slutet var det sämsta någonsin.
Jag hade glömt att han bara skrev om död, incest, våltäkt och mobbing,
och att alla hans böcker lämnar ett sår i hjärtat som man aldrig riktigt kommer över.
Det är kanske därför jag tycker han är så jävla bra.

Nu ska jag packa om och sminka mig. Inte glömma spriten.
Glömma min melankoli och känslan av att jag är en fegis som flyr Borås
så fort jag kan när något hemskt har hänt. Tönt är vad jag är.

Om Emilia läser detta så finns filten i mitt rum.
Det är bara att hämta den, men ring först för att kolla om någon är hemma.

POK// ...