Härskrevjaginnanenskitkonstigochdåligmonolog
omingentingförutomattflugornadörlövenärrödaochjagharsårpåminafingrar.

Ibland är det bra att delete finns.

Jag har fått stördinspiration från en stördbok om en dotter på fyra
som blir knullad av sin pappa, av hans vänner, av alla han känner.
Utan rim och reson, hans ollon var hennes napp.

Alla böcker handlar om sex nuförtiden. Och våld. Våldssex.
Piska, piska, fastlåst och våldtagen.
Alla män är sadistvin och som kvinna är du en hora som vill bli slagen
De flesta måste tydligen slå, för att få kuken att stå.
(ja,nihörsjälva. stördinspiration!)
Jag har rätt, jag vet det. Varenda film, serie, bok, innehåller sadister och sadistoffer.
Och författarna vet verkligen oftast inte ett jävla piss om verkligeheten, 
och pappa muttrar något om hur stört det är, hur stört det är att sådana människor finns.
Jag somnar med hakan mot nyckelbenet. Inget nytt under solen som väcker min uppmärksamhet, här inte.

Men jag gillar den här boken. Språket är fantastiskt, innehållet hemskt.
Jag måste stanna upp och andas. Monologen är poetiskt rakt på sak,
men en förvrängd svenska, så förvrängd att den blir korrekt.
Jag blir skrivkåt. Det var längesedan meningarna exploderade som orgamser i mitt huvud.

Jag vill citera hela boken, men jag säger bara till er att läsa "Silverfisken" av Sofia Rapp Johansson.
Jag bjuder däremot på det här smakprovet, vars språk fick mig att skratta mitt i äcklet.
Det finns bara ett ord, och det är tamefan briljant.

"Att gå genom sitt anletes svett och tugga på märg och ben
välter en kaffemugg med hembryggt vin
straffet som vanligt stryk och handtrallande
förvärmare
snopp
stopp knopp plopp
gerontofili och faderns underliga läggning
böjer sin dotter i poserande ställning

Tvingar in sin styver i hennes bak
efter skjutet kommer sprutet
liten flicka duktig tjej
tackohej"