Det är en sådan där söndag då rastlösheten och orkeslösheten avlöser varandra.
Den där jävla söndagskänslan när man driver sig själv till att röra sig, gå upp, upp, upp
men ändå... j a g t r o r j a g l i g g e r k v a r.

Tröttheten på mina egna andetag driver mig till att påbörja alla de där projekten som man aldrig orkat
och skjutit på framtiden. Garderoben ska rensas och städas, men kläderna blir liggande på golvet.
Barnen i Vitryssland och andra U-länder får gå nakna ett tag till,  trots att ingenting jag har i min
smockfulla garderob duger åt mig.

Jag vill skrika, men brister ut i hopplösa skrattanfall åt konstiga skämt som mamma kläcker ut sig.
Skrattanfallet slutar i en gäspning och så är den där grå, rastlösa, söndagskänslan där igen.
Jag är oduschad och äter flottiga chips.

Hur mår ni idag?

Gam-gam-gammal bild från mars då jag hade kvar min (ovårdade) page.