Idag är det dags. Nål och bläck ska fram och sticka hål på min hud.
Blodet kommer spruta, skriken skalla och ett Niagarafall kommer uppstå hux flux i Borås,
med upprinning i mina tårkanaler.
Mormor har sagt att om jag gör det, kommer jag inte att få födelsedagspengar, eller julklappspengar.
Jag svarar att jag struntar i hennes pengar, och att jag inte vill ha hennes blommiga servis när hon dör.

Pappa surar, för han avskyr det jag nu ska göra. Men han säger att jag alltid kommer vara hans flicka.
Såsmåningom kommer han att tycka att den är fin.

Min syster ska hålla mig i handen och funderar över att göra en hibiskus.

Mamma är stöttande, säger att det kommer bli fint, att det är värt smärtan,  att jag inte ska vara nervös.
För henne hade jag fått göra det när jag var 16, men jag väntade, och nu är jag verkligen säker.

Jag är så nervös att jag inte kan äta, fastän jag är hungrig.

Herregud... Om tre timmar ska jag tatuera mig!