Jag var inne på Lunarstorm nyss (tristess får en att göra konstiga saker)
och läste igenom gamla dagboksinlägg. Mycket intressant.
Vilken aggressiv liten skitunge jag var. Ett under att jag ens hade några vänner!
Jag minns det, och jag förändrades mycket till det bättre under 2005, och blev mycket snällare.
När jag gick i nian och ettan kan jag verkligen inte ha mått bra.
Jag minns att jag i ettan satt och skadade mig själv med diverse halvvassa saker under lektionstid,
som t.ex. häftstift, nycklar, whatever.
Jag var egentligen aldrig uppmärkssamhetssökande, utan jag tyckte helt enkelt att det var kul.
I var och vartannat inlägg står det också att jag är ful (det var jag också) och jag skrattar lite åt det,
för idag skulle jag aldrig få för mig att säga att jag är ful (för det är jag inte) förutom om jag har t.ex.
en dålig hår- eller sminkdag.

Ja... På många sätt har jag förändrats, på många sätt inte.
Det var bara ett år sedan jag mådde så dåligt som jag ibland beskriver där i dagboken,
men jag mådde bara dåligt i perioder, vissa veckor, medans det på den tiden var konstant.

I vilket fall som helst, så hittade jag en text som gjorde mig ganska stolt över mig själv.
Jag kunde faktiskt skriva väldigt bra.
(Det är som ni förstår, meningen att det inte ska vara punkter och sådant där i texten)

Jag borde egentligen sätta punkt nu men om man inte orkar då eller kanske inte vill eller som det är i mitt fall man kanske helt enkelt inte kan det bara fortsätter och fortsätter och jag kan inte stoppa det lika högt som alla andra skriker att jag måste sluta att jag måste sätta punkt att det inte kommer fungera i längden lika högt som de skriker skulle jag vilja skrika tillbaka att jag vet det men att ibland så orkar jag bara inte utan det bara fortsätter jag satt och funderade igår över om jag skulle trasa sönder gardinerna med en kniv men kom fram till att jag inte orkade dessutom kändes det ganska meningslöst precis lika meningslöst som att börja gråta under idrotten som jag gjorde i veckan det var jobbigt men just då kände jag mig så tom och innehållslös samtidigt som min insida var full av jobbiga känslor och iskyla det var länge sedan jag sett avgrunden så tydligt jag var rädd livrädd det kunde ha slutat där det kunde ha vart en stor fet punkt där som något jävla monument om att INGENTING VARAR FÖREVIGT OCH VILL INTE DU SÄTTA PUNKT SÅ SKA FAAAN VI GÖRA DET ÅT DIG MIA FÖR DU SKA FAN INTE TRO ATT DU ÄR NÅGOT ELLER ATT DU SKA FÅ VARA LYCKLIG LÄNGRE ÄN NÅGRA MÅNADER I TAGET ELLER ATT DU KAN BESTÄMMA ÖVER PUNKTER sedan sprang vi sprang sprang sprang runt den där jävla fotbollsplanen för så hade vi blivit tillsagda och vi gjorde det också som små glada hamstrar i sina små jävla hjul i buren för så är vi uppfostrade vi ska vara glada för det vi har och bla bla bla inte ta något för givet och bla bla bla och medan vi sprang där som små jävla dresserade hamsterråttor så funderade jag över om jag skulle måla hela världen svart eller kanske grå eller kanske riktig neongul för att jävlas med alla så att de får ont i ögonen och blev ännu mer irriterade på mig än vad de redan är jag tänkte att jag skulle få alla att HATA mig jag tänkte sedan att svart var bäst för det är finast men sedan märkte jag att det inte var någon idé att måla världen svart för det var den redan och sedan tyckte jag att det var något lurt för helt plötsligt lutade marken och en fotbollsplan ska inte luta och sedan kände jag grus under min kind och sedan funderade jag på hur det kunde hänga ihop men innan jag kom på ett vettigt svar så vaknade jag i ett fult äckligt rum med bänkar och ett grisigt handfat med en vän jämte mig som sa till mig att snart skulle det vara slut om jag inte ändrade mig och att jag borde sätta PUNKT här och att det kanske gått för långt och jag vet mycket väl att jag borde sätta punkt precis som alla skriker men jag hatar det där jävla ordet punkt så jag sa till henne att jag inte alls gått för långt och att jag precis hade börjat gå och att hon kunde DRA ÅT HELVETE och där satte jag punkt för världens finaste vänskap precis som jag nästan gjorde kvällen innan och jag spydde i det grisiga handfatet sedan samma natt drömde jag att jag grävde i soptunnor efter något till slut hittade jag det det var en uppblåsbar clown som föreställde dig och jag kramade dig hårt men när jag blåst upp dig så skrattade du och sprang iväg på mig runt runt i fotbollsplanen som blev ett ekorrhjul och du skrattade och skrattade och såg på min jävla enfaldiga jakt efter dig och jag kände en smärta i mina fötter och när jag tittade ner såg jag att mina fötter var avgnagna av hamstrarna som ville ha sitt hjul ifred och jag föll och föll och föll och jag tror aldrig att jag kommer upp igen om jag inte sätter punkt men det är så svårt trots att det bara är en prick det borde vara lätt MEN JAG SKA SÄGA ER ATT DET ÄR FÖRBANNAT SVÅRT OM MAN INTE HAR NÅGON PENNA ATT SÄTTA DIT PUNKTEN MED