Jag är trött. Jävligt fitt-trött till och med (alltså, inte trött på fittor.. men ja, ni fattar va?).
Varför? Jo, för att jag vaknade klockan halv fem i morse av att jag var täppt i näsan,
och låg sedan vaken och tänkte på en väldigt världomvälvande sak.

Lök.

Seriöst. Lök. Jag tänkte på lök!

Hur det började vet jag inte riktigt, men jag började i alla fall fundera på
att jag inte tycker om lök så mycket, förutom stekt lök.
Eller tycker jag om stekt lök? Vi brukade alltid ha det till stekt fläsk när jag var liten.
Stekt fläsk, kokt potatis, brunsås och så stekt lök. Istället för löksås antar jag..?
När senast åt jag stekt lök? Varför slutade vi med det?
Men när åt vi senast stekt fläsk egentligen? När och varför slutade vi med det? Gott.

Det fortsatte med att jag tänkte på hur jag brukar peta undan den råa löken
i strimlad biff med lök som mamma ibland köper från en kinarestaurang.
För rå lök är äckligt. Tycker jag.

Helt plötsligt kom jag ihåg hur en av mina föredetta pojkvänner älskade rå rödlök.
Han åt det alltid till tacos, och jag kom ihåg hur mycket jag avskydde det,
för det både luktade och smakade äckligt när jag skulle pussa honom sedan.
Det var nog fan en seriös dealbreaker för mig.
Det och strumpluddet.

Dealbreaker. Yep. Hörde liksom ihop med andra störande karaktärsdrag.
Själv var jag den perfekta bitchen.
Men den historien kan vi ta en annan gång kanske,
för nu ska jag berätta om hur jag i morse kom att tänka på hur jag arg och irriterad
kom hem en kväll och frågade pappa:

"HUR MYCKET LUDD FINNS DET EGENTLIGEN I EN SOCKA?!!"
"Ja.. Beror lite på sockan. Är det vanliga bomullssockar vi pratar om?"
"JA!!"
"Ja, ungefär 80%. Luddet försvinner efter ca 2 år och X antal tvättar, och då är det dags att byta".

Pappa vet allt.
Och jag är trött, för när jag kommit såhär långt var det redan ljust ute, katten jamade
och jag var suger på risgrynsgröt och varm choklad.

Nu ska jag snart hem till min syster och bära kartonger i trappor,
för hon ska vara ute ur sin lägenhet den 5:e.