I slutändan är man nog inget annat än att köttstycke.
Ett köttstycke som ibland gör motstånd, ett som inte fattar sitt eget bästa.
Likväl ändå ett köttstycke. Varken mer eller mindre.
Lammkött.

Klackar 15 minuter i uppförsbacke för busskortet ligger på ett vardagsrumsbord
i en lägenhet där jag skulle sovit, men jag vill hem.
Köttstycke i klackar med vattenfast smink men med rödmosigt ansikte.

Busshållplats och fulla smålänningar i telefonluren och det är tur
för annars skulle gråtrösten höras och köttstycken ska aldrig aldrig gråta.

Jag satt inte sexigt på bussen, men det hjälper aldrig,
ett ensamt köttstycke är aldrig säkert.

Det här är det enda jag har att säga om helgen.
Slutet för att ställa frågor är klockan 22.00. Svaren publiceras kort därefter.