Jag, Åsa och pappa är hemma och återförenade med mamma, som var tvungen att stanna hemma p.g.a. att hon skulle jobba, och inte kunde byta dag med någon.
Vi sitter ute och ska äta grillat, samtidigt som vi berättar om Gotland för mamma.

Åsa (glatt) : Och vi såg ALLA kyrkoruiner innan för ringmuren!
Mamma: Nämen! Stackare...
Åsa: Vadå?!
Mamma: Jamen, Åsa, du får ju tänka på Mia och pappa, även om det var din resa.
Jag (ironiskt) : Alltså, jag tyckte ju då att det var heeeelt underbart liksom!
Pappa: Ja.. Fy fan.
Åsa: Men.. Det finns faktiskt en kyrkoruin till innanför ringmuren, och den såg vi inte!!!
Jag: Nämen, vad barmhärtig du var!
Åsa: Den är under marken. Man KAN inte se den.
Jag: Oj.. Vad ledsen jag blir nu..
Åsa: Och vi såg inte det gamla spetälskesjukhuset!
Jag: Vad sorgligt...
Åsa: Och vi såg inte avrättningsplatsen!
Jag: Tvinga mig inte till tårar av besvikelse nu!
Pappa (låtsasgråta): Mia, inser du inte hur mycket intressant vi missat?!
Mamma: HAHAHAHAHAHAHA!
Åsa: FY FAN VAD NI ÄR ELAKA!

Sedan rusar hon upp från bordet och gråter. På riktigt.