Skoskavspromenader genom en solgul stad.
Det borde kännas lätt att skratta sig igenom våren,
sträcka ut sig på gräset och sväva på molnkuddar
med glassmaken kvar i munnen.

Det är gräsfläckar på verkligheten.

Mitt hjärta är som ICA-butiken i kvarteret där du bor,
folk går in och ut genom de självöppnande dörrarna.
Jag lockar med extrapriser och gratis smakprover.
Jag står på konkursens brant.
Jag vill skratta hysteriskt, trilla av stolar och vira in mig i gardiner,
men varornas datummärkning är bortblekt.
Jag vill släppa ballongerna och skrika i diskant.
Kvävd och huvuddunksbulor i pannan,
det är vad jag är, det är vad jag har. Ingenting mer.
Aldrig någonting mer.