De senaste dagarna har jag gått omkring och sjungit på den där "Flyg iväg"-låten från Peter Pan.
Nu är jag jävligt ledsen för att jag inte kan flyga iväg. Uppriktigt ledsen.
Trots att jag har en hemsk höjdrädsla.

Det blir en termin på högskolan här i Borås, sedan vill jag bort. Hur jag nu ska ha råd med det?
En termin. 4 månader. Det borde jag kunna överleva.

Igår natt insåg jag att jag måste börja vända tillbaka dygnet till normal dygnsrytm,
och att allting kanske bara finns i min skalle. Annars skulle det väl inte vara totaltyst?

Nu ska jag äta pizza. Eller rostad bröd. Eller kanske både och. Tillsammans. Gott?
(Jag är ohälsosamt besatt av mat, jag vet)