Mitt elefantminne sviker mig och allt är kaos i lagringsenheten. Vilken dag hände det?
Vad hände den dagen? Tio händelsefulla dagar  och allt är ett virrvarr.

Vad ska jag berätta om Emmaboda egentligen?
Är det patetiskt att säga att jag har haft mer roligt där i tio dagar än vad jag haft i Borås under en livstid?
Det är antagligen inte helt sant, men det ligger faktiskt lite i det. Jag trivs i Småland.

Jag trivs med att dricka mig full i stort sett alla dagar, jag trivs med att sova med Torsten
och vakna av att Maulin hoppar på oss, halv nio på morgonen, innan hon däckar på soffan.
Jag trivs med att sitta bakom Torsten på hans fyrhjuling och bada vid Loafallet med Räzz, Jesi och Bubblepop.
Jag trivs med att grilla, lyssna på Freestyle, titta på Raskens, bygga camp och allt annat vi gjorde.
Dagarna innan festivalen var behagliga dagar som jag alltid kommer minnas med värme.
Klyscha, men hur ska man annars beskriva fina minnen? Jag tampas med fina metaforer, men det blir dekadens och klyschigt, och de som aldrig känt som jag, de som inte var jag de här dagarna, de kommer aldrig att förstå.

Festivalen var okej, jag jobbade natt alla dagar, festande uteblev. Dyngrak till klockan fem, proppa i sig mat, kräkas,
och sedan jobba jobba jobba och få blåmärken på pekfingret och tummen av öl- och ciderburksöppnande.

          

        

       

 


Bilderna blir större och ickepixliga när ni klickar på dem. Och om ni låter musen hoovra över dem kommer en kort beskrivning upp. Puss