Crying in the rain
Jag tog en lång sovmorgon idag. Ända till nio låg jag i min säng och tittade på mitt tak. Det hjälpte inte. Jag hade lipat när jag somnat runt ett, jag vaknade av att jag lipade i sömnen och jag lipade när jag vaknade. Jag lipade mig igenom frukosten, jag lipade till och medmedans jag försökte sminka mig. Jag lipade på bussen till skolan och jag lipade på toaletten. Jag vet egentligen inte ens varför jag lipade.
Jag gör alltid fel val. Ofta väljer bort fel personer i mitt liv och välkomnar de som får mig att må dåligt. Jag ska bryta trenden hade jag tänkt, vi får se hur det går. Jag tror ju just då att jag väljer helt rätt. Så dåligt självförtroende som jag har nu har jag inte haft på flera år. Jag har tryckt ner mig själv i skiten och förnedrat mig själv till det yttersta. Jag är reducerat till något jag aldrig har velat vara och sedan inbillat mig att det är så jag vill ha det. Att detta är jag.
Det är så mycket jag känner just nu. Saker som inte går att beskriva och saker som jag inte ens vill erkänna för mig själv. Jag är dessutom inne i en kent-period igen. Det är jag jämt när jag är deppig. Och jag älskar regnet.
Men annars var det en bra dag :)
Jag träffade min blivande fru en stund på förmiddagen och sedan liksom för att hon är bäst och gulligast kom hon och hälsade på mig igen när jag segade i skolan i väntan på min clown. Vi blåste i såna där hmm.. nu kommer jag inte på vad de heter men de snurras upp och låter när man blåser i dem, tills vi fick ont i läpparna. och serpentinerna var också roliga.
Hon är bäst <3
Sedan kom min clown, lilla sötsöta Malin och jag sminkade henne till "Det" men hon är alldeles för gullig för att se läskig ut. Jag slog också sönder en lampa i studion, men det var inte med mening, men bilderna blev bra iaf.
Och nu så kom jag hem för en halvtimma sedan. och ikväll ska jag till kulturnatta för att visa upp bildspelet en allra sista gång. Sjuhäradsfestivalen kan dra åt hela jävla helvete.
Och... Jag låter väldigt fjortis. :S
hej hopp gummisnopp
Madde är sur på mig för att jag aldrig uppdaterar denna, så för att undvika slagsmål är det bäst att jag spyr ut mig lite skit om mitt liv. Det är ganska ointressant för tillfället om jag ska vara helt ärlig.
Just nu berättar jag för Sara om förra helgen. Jag försöker få henne att förstå att jag inte var särskilt full, och att jag inte spydde på toaletten. Detta gör henne ännu mer chockad över att jag gjorde som jag gjorde.
Sedan beskrev hur jag tror att det är att bli påsatt av en kåt kanin.
Jag har också försökt sova på stolen här i datasalen för jag har ändå inget vettigt för mig,
förutom att tömma sanden ur skorna, men jag orkar inte.
Så. Jadu. That's fucking it.
ha det bra.
Hej då.
Kom liv, kom liv & slunga mig rätt in i smeten
Hur ska man veta när det är dags att släppa taget?
Det är svårt att bara kasta sig ut. Det är svårt att ge upp en trygghet som man har haft i två år.
Egentligen är det längre, för jag har inte varit singel på nästan tre år.
Vad gjorde jag innan jag skaffade en andra halva?
Vad hade jag för liv då?
Jag vet inte. Det känns som om jag ALLTID har haft en pojkvän.
Vad ska jag då göra om jag INTE har en?
Jag har ärligt talat ingen som helst jävla aning.
Men jag vet att det inte håller i längden. Jag har insett att det inte har varit bra på över ETT JÄVLA ÅR, och jag ångrar att jag inte klippt bandet ordentligt tidigare, för jag har bara blivit förstörd.
Jag var förstörd när vi blev tillsammans och jag är lika förstörd nu.
Jag känner mig som den tragiska 16-åring som jag var då.
Samma tankar. Samma känslor.
Visst, nu har det hänt andra jävliga grejer som gör att jag känner såhär.
Så jävla mycket annat som får mig att bara vilja gömma mig under täcket, som gör att jag kan bryta ihop vilken sekund på dygnet som helst, att min panikångest börjar komma tillbaka.
Kan man leva vid en brant med ena foten över kanten?
