Om någon skulle ställa samma fråga till mig nu, så skulle jag börja gråta och svara: "Att vakna om morgnarna och undra varför sängen är tom och sedan som ett slag i magen inse att han har åkt hem. Att duscha ensam och inte ha någon att skvätta vatten på eller någon som försiktigt sköljer shampoot ur mitt hår. Att stå vid spisen och laga mat och tänka på att det hade varit roligare om han var här och dansade runt med mig medan pastan kokar. Att jag för första gången i mitt liv träffat någon som jag är beredd att satsa allt på, som jag vill dela vardagen med, som jag vet att jag kan ha en lång och seriös framtid med, men samtidigt veta att han bor 30 mil ifrån mig".

Petter, jag älskar och saknar dig så mycket att ibland är det enda jag kan göra att ligga i sängen, stirra upp i taket och vara förundrad över att jag fortfarande kan andas utan dig bredvid mig.